Som jag skrev i går så tycker jag att det är kul att media uppmärksammar Visa vägen priset och att jag har vunnit.
Men det är en sak jag stör mig på. Att media tar föregivet att jag lider av mina diagnoser. Jag har nog gjort
närmare 100 intervjuer under årens lopp men jag har aldrig sagt att jag lider av mina diagnoser. Ändå skriver media
att jag lider av Aspergers syndom och Bipolär sjukdom. Texten nedan är från Svensk Dam tidning, läs hela artikeln här.
En del av mitt liv
Min diagnoser är en del av mitt liv och de påverkar hur det ser ut. Men det betyder inte att jag lider av dom.
Dock lider jag av reumatism. Jag vet att detta bara är ett uttryck men jag tycker att det är ett konstigt och
jävligt negativt uttryck.
En av anledningarna till att jag blev journalist
Det visar än en gång att media inte förstår hur små små ord kan skapa fördomar. För om de skriver om
en person utan autism och skriver om dennes personlighet skriver dom även då att personen lider av den?
Nej jag tror inte de va! Det här är en av anledningarna till att jag valde att bli journalist, för att kunna lära
mina kollegor hur fel det kan bli. Utan mina diagnos skulle jag inte vara den jag är och jag vill inte
vara någon annan. Här kan du som är journalist läsa Hjärnkolls tips på hur de skriver en bra artikel om psykisk ohälsa/diagnoser.
Shit vilket dygn det blev! Tidigt i går morse hoppade jag och Carolina på tåget mot Stockholm. Det första vi gjorde när vi kom fram var att ta tunnelbanan till Mr cake för att äta frukost. Haha ja det ni ser på bilden ovan är vår frukost och lunch haha. Man får göra så nu när man är nominerad till ett pris;)
Mysigt hotell
När vi var mätta och belåtna så tog vi de sista kakorna i en doggybag och begav oss mot Grand central by Scandic, där vi skulle bo. Det var skönt att vi skulle bo vägg i vägg med galan och att vi fick checka in redan vid 13.00 så vi kunde göra oss redo i lugn och ro. Det var ett väldigt mysigt hotell.
Kvällens outfit
Kvällens outfit blev en leopardklänning från Bubbleroom. Det känns som det skriker Joanna om min outfit. Rosa, leopard och bling bling, det kan inte blir så mycket bättre. Jag hade även fixat Carolina kläder som kommer från min mosters klädaffär Cecilias i Hagfors.
Mingel i sviten
Innan det riktiga minglet började så var finalisterna och deras respektive inbjudna till ett mingel i sviten. Det är inte varje dag man hänger i en svit det var bara den rosa limousinen som fattades;)
Dregen var med
Under galan så satt Dregen vid mitt bord. Ja inte den riktiga för han har ju fullt upp med att spela in en skriva. Men Dregen JR fick hänga med och bringa tur. Jag skämta med Carolina förra veckan och tyckte att jag skulle erbjuda Dregen 1000 kr för att komma och gå med mig på röda mattan, ta en bild och sen dra. Haha det ju ändå varit rimligt att betala för;)
Jobbigt att inte veta
Eftersom jag har Aspergers syndrom så tycker jag att det var lite jobbigt att inte få veta i förväg vem som skulle vinna. Jag vill helst planera saker flera vecka i förväg och kunna förbereda mig. Jag fick göra det bästa av situationen så jag hade tänkt lite innan vad jag hade tänkt säga men de ändå helt konstigt när man kommer upp på scenen. Jag tycker dock att jag fick fram det jag ville säga.
En present till Peter Jihde
Peter Jihde var konferenser för galan och eftersom han och jag har samma diagnos (Bipolär sjukdom typ 2) så hade jag med mig en liten present till honom från mig och Hjärnkoll i Värmland.
Vart gör vi av blommorna?
Efter galan var det dags för ännu lite mer mingel. När det började glesa ut på folk och jag hade fått sagt tack gratulationer minst hundra gånger så tackade vi för oss och gick upp på rummet. Den stora frågan var vart vi skulle göra av blommorna. Jag fick nämligen världens största blombukett. Hotellet fixade en vas så de fick bo i duschen i natt haha.
Fick lite sömn tillslut
Efter mycket om och men somnade jag på två sömntabletter. Jag är verkligen jätteglad för det här priset men det bli så många intryck och så mycket känslor så det bubblar över lite. Så det var skönt att lite sovmorgon innan vi tog tåget hemåt.
När vinnaren kom hem
Jag hoppade av tåget i Kumla eftersom jag åker ner till Jönköping i morgon för att föreläsa på torsdag. Det blir lite kortare väg. Henriks föräldrar hämtade mig vid tåget i Hallsberg och körde hem mig. På bilden ovan kan ni se hur det såg ut när jag kom hem. Det märktes att det var en vinnare som kom hem för de rasade konfetti från blommorna haha.
Skumbananer och blommor
Henriks föräldrar hade med rosor till mig och på sängen hittade jag en kartong med skumbananer. Som jag nu ligger och njuter av lugnet i väntan på att Henrik ska komma hem från jobbet. Det är skönt att få vara själv en stund och vila hjärnan för i morgon är det dags för nya äventyr.
I tisdags var det som sagt prisutdelning för Visa vägen priset. Men tisdagen innehöll även andra spännande saker bland annat spelade jag pingis med Peter Jihde. Haha det är ingen jag gör en vanlig tisdag. Självklart ska ni få se allt som hände i tisdags både innan och under prisutdelningen i veckans vlogg. Glöm inte bort att tumma upp och prenumerera på min kanal så du inte missar nästa video.
Det är med stor glädje och stolthet som jag äntligen kan berätta att jag vunnit Visa vägen priset som Årets eldsjäl i min region Dalkarlstad. Samhalls pris för personer som arbetar för att få ut personer med funktionsnedsättning ut i arbetslivet.
Ger mig energi
Jag vet inte hur många gånger jag sagt ”Autism är ingen sjukdom”. ”Diagnoser är inte bara negativt. De för också med sig
styrkor”. ”Alla kan ha ett jobb, om de får ha det på sina egna villkor”. ”Alla människor är unik”…. Osv….När man stått och tjatat om samma sak om och om igen i 8 år så kan det i bland kännas meningslöst. Det här priset ger mig energi att orka tjata på i några år till.
Delar det här priset med Samspelet
Jag känner dock att jag delar det här priset med Samordningsförbundet Samspelet. För utan Meta och gänget så hade jag aldrig fått det här priset. För det var där i ett konferensrum på orangeriet som min föreläsningskarriär började. Det var dom som såg mina styrkor i stället för mina svagheter och pushade mig att följa mina drömmar att starta eget företag.
Öppnat nya dörrar
Samspelet har också gjort så nya dörrar har öppnats och jag fått möjlighet att utbilda arbetsgivare och personal från våra myndigheter. Även om jag varken är deltagare eller anställd längre så fortsätter vi att samarbeta, sprida kunskap och försöker få alla att förstå det vi förstått. Att en diagnos inte behöver vara ett hinder utan också kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. För det är jag ett levande bevis på.
Tack till alla som röstat på mig ni är bäst <3
Nu laddar vi upp för finalen i Stockholm!
Jag lider inte av mina diagnoser
