Resultat vecka 15 med Viktväktarna
Eftersom jag inte är hemma på onsdag så vägde jag mig i dag i stället. Resultatet vecka 15 med Viktväktarna blev -0,2 kg. Jag var sjukt stolt över mig själv för att det var minus den här gången.
Sjukt onödig kommentar
Men den glädjen sprack när jag ställde mig på vågen och coachen kläckte kommentaren: ”Äter du mycket bullar och godis? Skulle du klara en hel vecka utan godis tror du? Så får du en skjuts och det behöver inte gå så här långsamt.” En sjukt onödig kommentar. Eftersom hon inte är den coach jag brukar träffa så kläckte hon den här kommentaren av att se mina senaste resultat inte helheten.
Biverkningar av mina mediciner
Hade hon i stället ställt frågat hur den här veckan gått och om jag visste varför det var lite mindre denna vecka så hade jag svarat:
1. Det är bara fem dagar sedan jag vägde mig sist.
2. Pågrund av mina mediciner är jag förstoppad 80% av tiden och jag har inte bajsat på en vecka.
3. Det är den perioden i månaden då jag alltid drar på mig vätska. Mina mediciner gör så jag drar på mig mycket mer vätska än andra.
4. Min farmor dog i onsdags jag är sjukt glad för att jag inte tryckte i mig fem chokladkakor som jag brukar göra när jag tröstäter.
Sjukt bra resultat med tanke på omständigheterna
Så med tanke på alla de anledningarna så är denna veckas resultat sjukt bra! Slår jag ut min viktnedgång -6,7 kg på 15 veckor så har jag gått ner 0,44 kg i snitt i veckan. Viktväktarna rekommenderar att man ska gå ner max 0,5 kg/vecka. Så vadå ”Det går långsamt”? Jag förstår att det här vara något hon sa för att vara snälla och att hon inte menade något illa. Att hon bara har någon minut till varje person. Men i bland tycker jag att visa borde tänka på hur de uttrycker sig för det finns faktiskt personer som mig som tolkar saker bokstavligt och sjukt självkritiska.
Panikångest
Min stolthet över hur bra jag hade klarat den här veckan försvann på två sekunder. I stället satt jag hela mötet och nöp mig själv i handleden och kämpade för att hålla borta tårarna. För att jag inte ville springa därifrån gråtande och vara den som alltid skämmer ut sig. I stället kom jag ut i bilen och bröt i hop i panikångest och Carolina fick slänga sig i bilen och komma hit. För första gången på länge var ångesten så starkt så jag jag kände att jag hade behovet av att skada mig själv. Jag har snart klarat 1 år och 9 månader utan självskadebeteende. Längsta uppehållet på 15 år och en människa jag inte ens känner ska inte få förstöra det.
Orolig för kommande vecka
Jag var redan från början orolig för den här veckan för att jag vet att jag ska till Ullared. Att jag bryter rutinerna och att det är massa frestelser. Nu är jag ännu mer orolig för hur den här veckan ska gå eftersom jag känner mig misslyckad. Nu har jag prestationsångest eftersom jag vet att det är samma coach nästa vecka. Det ironiska med det hela är att veckans tema var att man skulle vara snällare mot sig själv och andra. Hur det vi säger kan uppfattas.
Nu kör vi!
Den andra coachen har berömt mig varje vecka för att jag räknar allt jag stoppar i mig och gör en bra viktnedgång. Så jag tänker ta med mig hennes ord i stället för den här idiotiska kommentaren. Men sådana här situationer tar onödig energi från mig. Energi som jag hellre lägger på mig min viktnedgång. Jag klarade av att låta bli att inte skada mig själv. Då kommer jag också klara av att nå mitt mål -10 kg till 31/5.
45 dagar kvar så nu kör vi!