Tillsammans gör vi skillnad
Under hösten har jag fått den stora äran att föreläsa för vårdpersonal inom Landstinget i Värmland. Jag ska utbilda dem i bemötande till personer med NPF-diagnoser. Med hjälp av mina bloggläsare har jag nu sammanställt en lista till dig som jobbar inom vården.
Ni hittar listan till kommunen här.
Listan till Försäkringskassan här
Och listan till Arbetsförmedlingen här.
Detta bör du som jobbar inom vården tänka på när du möter personer med Aspergers syndrom och ADHD:
– Personer med Asperger upplever inte smärta på samma sätt som andra. Och man kan ha svårt att förklara hur det känns.
– Var tydliga, måla gärna och förklara i både skrift och tal.
– Påminn om tider i både sms och brev.
– Gå igenom steg för steg vad som kommer att hända under besöket/undersökningen. Gärna både via brev innan och i början på besöket. Även vid varje moment: ”Nu skall vi…” ”Det här är tången kommer jag att använda till….” Gärna sammanfatta i slutet vad man har pratat om. Bra, även om man får med ett brev hem efteråt, eller skriftlig sammanfattning som man tar med hem.
– Ha samma personal så långt det är möjligt.
– Man kan inte placera alla med Asperger eller ADHD i samma mall, alla fungerar olika, bemöt människan inte diagnosen!
– Man ska vara lugn och ha stort tålamod.
– Inte säga saker som: ”Du får NOG åka hem i EFTERMIDDAG” Tydlighet vad betyder nog? Och när är i Eftermiddag?
– Ta en fråga i taget och låt personen få svara på den innan du ställer nästa.
– Uttryck dig klart och konkret och låta bli att tala i bilder. Den som har Asperger kan bli rädd om du säger ”Kan jag få ditt finger”. De kan tro att de bokstavligen måste ge bort sitt finger. Säg istället ”Kan du sträcka fram ditt finger”.
– Att den sociala kontakten anpassas är naturligtvis viktigt, men man brukar också tala om att Asperger innebär en annorlunda perception. Det kan visa sig på olika sätt för olika personer. En del upplever till exempel att ljud är smärtsamma. Många berättar också att vanlig beröring kan vara direkt smärtsam. För en del är det en plåga att göra en så enkel sak som att duscha.
– Förminska ALDRIG personen. Det är ett funktionshinder men det är inte SAMMA som att man är trög.
– Att man har psykiska besvär betyder inte automatiskt att man är en hypokondriker, lyssna och ta personen på allvar.
– Fast patienten är över 18 år så har ofta de anhöriga mycket kunskap om den enskilde.
– En del har svårt med ögonkontakt och att folk tar i dem. Gå försiktigt fram och ”pejla” läget hos patienter med NPF – diagnoser.
– Personer med ADHD kan tycka att det är jobbigt när man drar upp ”gallret” på sängarna, de känner sig instängda.
– När ni skickar hem remiss för provtagning skriv ett exakt datum jag ska ta provet inte ”någon gång v 44-46” Då kommer jag skjuta det framför mig och inte komma i väg. Skicka inte heller ut papper för provtagning flera veckor/månader i förväg, då kommer jag glömma att gå i väg, tills ni påminner mig.
– Bara för att man kan prata tydligt och låta som man förstår, så är det inte alltid att man gör det.
– Vi kan ha svårt för att äta viss mat och tvinga oss inte att göra det.
– Lyssna på personen, skicka inte runt dem, berätta vilka rättigheter man har tex hjälpmedel osv.
– Om möjligheten finns erbjud personen ett eget rum.
Uppdatering:
Kul att det här inlägget har fått sådan uppmärksamhet! Det märks att det är ett ämne som berör många! Och självklart ska man bemöta ALLA människor med respekt och tydlighet men vara extra noga när man möter människor med NPF-diagnos som tyvärr kan vara extra utsatta.