Jakten på den försvunna brevvännen
Jag fick precis ett sms där det står att hon sitter på tåget. Äntligen är hon påväg. Allting började på Tallhult (speedwaybanan i Hagfors) den 2 augusti 2003. Det var SM-final och jag och pappa sålde sittplatsbiljetter. Vår granne och min vän Emelie hade träffat en tjej från Avesta på en speedwaymatch några år tidigare och de hade blivit brevvänner. Dom hade bestämt att de skulle träffas den här dagen. Emelie visste bara att hon hette Zandra, var från Avesta och hade en bror som körde speedway. Dom hade dock glömt bort att göra upp vart de skulle träffas och på den här tiden fanns ju knappt mobiltelefoner.
Den pinsamma pappan
När vi stod där vid läktaren och sålde biljetter så kom en familj och köpte platser. Sonen i familjen hade en keps på sig som det stod Aspgren racing på. Pappa som har koll på de mesta visste att de fanns några från Avesta som hette just så. Pinsam som han är (de tyckte iallafall 15 åriga jag) så gick han fram till familjen och sa ”Hej heter du Zandra?”. Det gjorde hon och vi hade hittat Emelies brevkompis. Dock hade åren gått och ganska snabbt märkte dom att de hade växt i från varandra men jag och Zandra klickade så jag tog över henne som vän. Redan första dagen sov hon över hos mig och sedan dess har det varit vi.
15 år väntan är över
Zandra är sådan där vän som man inte träffar eller pratar med varje dag men man vet att hon alltid finns där vad som än händer. Under årens lopp har vi mötts på diverse speedwaybanor. Jag fick tom permission från slutenvården för att åka på speedway och träffa Zandra. Under här åren har vi sagt att vi måste ses på riktigt utanför en speedwaybana men det har inte riktigt passat och det har kommit andra saker i mellan. Nu är 15 års väntan över och hon sitter på tåget mot Karlstad. Hon kommer stanna torsdag-måndag och jag ser fram mot en riktig myshelg!
