Då hade jag brutit ihop
Om det som hände i går hade hänt för 1-2 år sedan så hade jag jag brutit ihop. Jag hade trott att jag var värdelös och dålig. Ältat och undrat var jag gjort för fel. I dag har jag kommit så långt med mig själv så jag inte ens orkar lägga ner tid på att bry mig. Jag vet att jag inte har gjort något fel. Jag vet också att det finns personer som uppskattar det jag gör och jag lägger hellre energin på det.
Fick presskort på 10 minuter
Jag vet att jag kan fotografera speedway. Får jag inte göra det i Hagfors så gör jag det på andra ställen. Dock tycker jag tycker inte att det är okej att de beter sig som de gör utan att förklara varför. Valsarnas ordförande sa till pappa i går att han skulle ringa i dag men vi har inte hört ett ord. Men som sagt orkar inte bry mig. Tidigare i dag mailade jag Svemo (Svenska motorcykel – och skoter förbundet). Det tog tio minuter så fick jag svar att ett presskort är påväg hem till mig. Så nu kan jag fota speedway vart jag vill. Jag håller också på att bygga en ny hemsida där jag tänker lägga mina speedwaybilder och kanske göra en och annan intervju. Journalisten i mig saknar sådant. Är intresserade av detta så kan ni gå in och gilla min facebooksida, där kommer det komma upp mer info sen.
En lugn dag
Annars har det varit en lugn dag i dag. Magen blir bättre och bättre för varje dag. Har inte tagit morfin på två dygn nu. Jag har precis ätit en sallad som pappa köpte på vägen hem från jobbet och nu ska jag bara chilla och lyssna på en ljudbok. Just nu lyssnar jag på Spåren vi lämnar efter oss av Pernilla Ericson. Vi följer varandra på Instagram och när jag såg hennes senaste bok i flödet så insåg jag att inte lyssnat på de två första. Kan varm rekommendera den, verkligen spännande.
