Fortfarande oklart
Det är 11 dagar kvar tills jag fyller 30 år och jag har fortfarande inte fått något besked från Försäkringskassan om jag blir beviljad sjukersättning på 50% eller ej. Jag har en känsla av att jag kommer få avslag. Vi kommer såklart överklaga men det vore skönt att få ett svar. Det skönaste vore ju om jag får ett bra besked och slippa all stress som detta för med sig. Alla som känner mig och har följt mig under flera år, som tex arbetsförmedlingen vet att jag inte kan jobba mer än 50%. Jag har aldrig gjort det under hela mitt 30 åriga liv och jag kommer inte kunna det sen heller. Visst vi kan testa men det kommer sluta med en katastrof, Troligen kommer jag aldrig mer ut i arbetslivet igen.
Vi ska inte leka med mitt liv
När jag var hos min läkare i november så sa han att det kommer ordna sig. Han är en av dom som inser vad konsekvenserna kan bli om jag tvingas att jobba mer än vad jag redan gör. (Jag jobbar inte ens 50% i dag utan ligger på ca 16 timmar vecka). Så kommer Försäkringskassan börja bråka så kommer han sjukskriva mig. ”Vi ska inte leka med ditt liv Joanna”, sa han innan jag lämnade hans rum sist.
Det är tur att man kan lita på psykiatrin
Vi ska ha en uppföljning av medicinen någon gång i början av mars. Men han sa att om jag inte hade fått ett besked av Försäkringskassan i mitten av januari så skulle jag ringa och be om en tid så fort som möjligt efter 9 februari. Jag ringde och pratade med sköterskan för två veckor sedan. Hon skulle fixa en tid så fort som möjligt sa hon. Jag tänkte att jag blir glad om det blir i början av mars. Jag vet att det oftast är lite väntetid. I dag landade kallelsen i brevlådan 12 februari har jag en tid. Det är tur att man kan lita på psykiatrin när man inte kan lita på Försäkringskassan.
Får träffa samma läkare för sjätte gången
Jag har gnällt mycket på psykiatrin under årens lopp men jag är verkligen nöjd med den vården jag får i dag. Jag har haft förmånen att få träffa samma läkare sex gånger på rad. Det känns skönt för han känner ju mig vid den här laget. Dock vågar jag inte riktigt slappna av för jag vet att alla bra läkare tyvärr har en förmåga att försvinna så glädjen kanske inte varar så länge till.
Lite mindre stress
Nu känns det iallafall lite mindre stressigt, det kommer ordna sig på ett eller annat sätt. Det är bara synd att sådana här saker ska behöva vara så krångliga och dra energi i onödan. Har man haft aktivitetsersättning så länge man kunnat och har flera kroniska sjukdomar, som jag har så borde man kunna lösa det här på ett enklare sätt. Självklart ska de behövas ett läkarintyg så en läkare intygar att det verkligen är så men man måste kunna göra processen enklare.
Ett hån mot läkarna
Jag förstår inte ens varför man ska lämna in ett läkartyg när de ändå skiter i vad som står på dem. Jag har lämnat in två, ett från psykiatrin och ett från reumatologen. Båda skriver att jag uppnått min maximala arbetsförmåga som är 50%. Vi har frågat dom om intyget inte är bra, men fått svaret att dom är perfekta. Ändå är det inte säkert om jag får sjukersättning. Jag tycker att det är ett hån mot läkarna. De lägger tid som dom knappt har på att skriva intyg som de ändå skiter i sen.
Borde ske automatiskt
Jag tycker att det på något sätt borde gå på automatik. Att man går över till sjukersättning om man haft aktivitetsersättning från 19-30 års ålder. Att det borde räcka med att en läkare intygar att man uppnått sin maximala arbetsförmåga. Självklart ska inte vem som helst kunna få bidrag. Men tror de på allvar att en frisk person verkligen sitter och ansöker om sjukpension om man inte behöver det. Det är ju inte så att man tjänar på det. Utan man förlorar runt hundratusen per år för att man inte kan jobba. De flesta som jag träffat som har sjukersättning har först fått ett avslag men sen överklagat och vunnit. Det känns ju bara som slöseri med tid för både läkarna och Försäkringskassan att ge avslag till personer som troligen kommer vinna ändå efter en överklagan.
Har du ansökt om sjukersättning? Hur gick det för dig?
