Browsing Tag

självskadebeteende

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende

1 år och 5 månader utan självskadebeteende

1 år och 5 månader utan självskadebeteende

Ännu en månad har passerat. I dag har jag klarat 1 år och 5 månader utan självskadebeteende. Som jag skrev förra månaden så minns jag inte ens när jag sist tänkte tanken på att skada mig själv. De rullar bara på nu. Det är en av styrkorna med min Asperger diagnos. När jag verkligen bestämt mig för något och har tydliga mål, så ger jag mig inte förrän jag lyckats. Jag har bestämt mig för att klara 2 år och jag kommer göra det. Jag har tagit ut segern lite i förskott . Jag har nämligen bokat in en tatueringstid den 22/1. Jag tycker att det är ett bra sätt att fira på.

Här hittar du mina strategier för att inte skada mig själv.

1 år och 5 månader utan självskadebeteende

Självskadebeteende

Jag ska tatuera mig

Jag ska tatuera mig

Vet ni vad jag gjorde tisdags? Jag bokade tatueringstid. Den 22/1 klockan 11.00 ska jag tatuera mig. Jag var tvungen att boka in tiden långt i förväg eftersom jag måste sluta med mina sprutor två veckor innan. Eftersom de ökar risken för infektioner. Sen ville jag gärna ha just den 22 januari för den dagen är det ett och ett halvt år sedan jag avslutade mitt självskadebeteende. Kan man fira på ett bättre sätt än med en tatuering?;)

Inte rädd för smärtan

Det blir en liten tatuering på insidan av vänsterhandled, mer från ni inte veta förrän det är klart. Jag är inte orolig för smärtan. Jag är ju van eftersom jag lever med kroniska smärta. Dock är jag rädd för att jag ska rycka undan handen för jag inte vet hur de känns. Men Carolina har lovat att hålla fast min arm, haha tvångströja kanske vore något.

jag ska tatuera mig

Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

Mina strategier för att inte skada mig själv

I går var det ju som sagt 1 år och 4 månader sedan jag skadade mig själv för sista gången. Många har undrat hur jag gjort för att lyckas. Den största skillnaden sedan förut är att jag i dag har strategier för hur jag ska göra när impulsen kommer. Så här nedan tänkte jag dela med mig av mina strategier för att inte skada mig själv.

Mina strategier för att inte skada mig själv

Mina strategier för att inte skada mig själv….

 

Förut:

Jag visste inte vilka tecken jag skulle kolla efter.

Nu:

Jag är medveten om vilka små tecken jag ska kolla efter för att veta att jag är på väg att svänga.


Förut:

Jag tog inte lugnande för jag gillade inte biverkningarna och då kraschade jag djupare.

Nu:

Jag tar lugnande innan det är försent. Jag har fått Zyprexa som smälter på tungan så jag får effekt efter ca 15 minuter.


Förut:

Jag var rädd för ångest.

Nu:

Ångest är obehagligt men jag vet att det inte är farligt och kommer gå över.


Förut:

Jag berättade inte för mina nära och kära att jag mådde sämre för jag ville inte störa. För jag trodde att störde fast jag inte gjorde det.

Nu:

I dag vet jag att jag inte stör och att de vill att jag ska prata med dom så de kan finnas där på rätt sätt.


Förut:

Jag bar runt på alla känslor tills jag exploderade.

Nu:

I dag har jag en låst blogg där jag skriver av mig, som bara speciellt utvalda personer kan läsa.


Förut:

Jag blev apatisk och la mig i sängen när jag fick ångest.

Nu:

Jag försöker göra något när jag känner att jag håller på att få ångest tex ta en promenad.


Förut:

Jag kände mig väldigt ensam, fast jag egentligen inte var det.

Nu:

Jag tar fram min Ludde-mössa. Jag kan svika mig själv, för det är enkelt att förlåta sig själv. Men det känns värre att svika dom som bryr sig om mig. Mössan påminner mig om att jag aldrig är ensam hur ensam jag än känner mig.


Förut:

Jag ringde inte till psykiatrin förrän det var försent, för jag kände att de ändå inte kunde hjälpa mig.

Nu:

Är det okontrollerbart så ringer jag och ber om hjälp hos psykiatrin. I bland kan det ta tid men jag vet att det finns hjälp att få.


 

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende

1 år och 4 månader utan självskadebeteende

1 år och 4 månader utan självskadebeteende

I dag är det 1 år och 4 månader sedan jag avslutade mitt självskadebeteende efter 15 år. Det känns inte längre som en kamp. Månaderna fortsätter bara att rulla på och jag minns inte ens sista gången jag tänkte tanken på att skada mig själv. Nu har vi kommit mer än halvvägs till mål nummer två, ett och ett halvt år.I  Det känns som jag kan skriva inlägget om att jag klarat det redan nu och tidsinställa det. För så säker är jag på att jag kommer göra det. Det är jag som är stark men utan Ludde och Carolinas stöd så hade de här aldrig gått. Dom gör mig ännu starkare.

1 år och 4 månader utan självskadebeteende

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

1 år och tre månader utan självskadebeteende

1 år och tre månader utan självskadebeteende

I dag har jag klarat 1 år och tre månader utan självskadebeteende, nu är det bara tre månader kvar till delmål nummer 2. Jag kommer alltid få kämpa emot impulsen men det blir enklare och enklare för varje månad som går.

I bland kan jag undra varför jag inte slutade upp med det här tidigare. Eller det gjorde jag ju men höll uppe som längst i sex månader. Men jag tror faktiskt inte att jag var redo för det då. Jag var inte så stark som jag är i dag så jag klarar att hantera det på andra sätt. Jag hade inte heller världens bästa vänner som stöttar mig i ur och skur. Nu kör vi tre månader till!

1 år och tre månader utan självskadebeteende