Våga vägra midsommar
Nu är det snart dags ännu en sådan där underbar högtid, midsommar. Jag älskar högtider…. eller inte. Högtider är sjukt överskattade. Tidigare har jag försökt leva upp till det man ska göra för att uppfattas som ”normal”. Det innebär bland annat att man ska fira högtider. Jag har dock insett på senare år att högtider brukar sluta i kaos och de blir aldrig så där underbara som alla visar upp i sociala medier att de ska vara. Jag har slutat försöka passa in i en mall jag inte passar in i. I stället har jag börjat göra det som är bäst för mig själv. I år har jag valt att våga vägra midsommar. Tanken var att vi skulle åka till Hagfors men i går bestämde jag mig för att jag skippar midsommar i år.
På bristningsgränsen
Som jag skrev i går så är jag trött och sliten efter att ha varit social under resan till Kroatien. Jag borde få ett pris för att jag klarade 18 dagar utan att få ett utbrott. Jag känner att jag nu är på bristningsgränsen och en högtid och massa krav och förväntningar som aldrig blir som man tänkt skulle troligen vara grädden på moset. Därför tänker jag inte fira midsommar i år. Jag tänker låsa in mig i lägenheten med Henrik och Baby och se på film och chilla och kanske göra någon annan kravlös aktivitet som kan ta en promenad eller nått. Det blir midsommar iallafall även om den blir utan krans, midsommarstång och sill.
Mitt mående är det viktigaste
Det är en av de bästa sakerna som hänt de här senaste åren. Att jag börjat förstå hur jag fungerar och vad som är bäst för mig. Mitt mående är det viktigaste. Om du ska fira midsommar med någon som har autism så kan du kolla in den här listan som jag gjort med mina bästa tips för att undvika kaos. Den är gjord till påsken men jag tycker att den egentligen funkar till alla högtider. Eller så gör ni som mig och bara skiter i allt;)
