Browsing Tag

psykisk ohälsa

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Hjälpmedel Psykisk ohälsa Vardag

Vad tycker jag om min Careousel medicindoserare?

Careousel medicindoserare

Vad tycker jag om min Careousel medicindoserare

Nu har det gått några veckor sedan jag berättade att jag hade fått ett nytt hjälpmedel. Jag lovade er att skriva en recension och berätta vad jag tyckte. Så vad tycker jag om min Careousel medicindoserare?

Nöjd i det stora hela

I det stora hela så gillar jag den. Den får mig att komma i håg att mina mediciner och det är ju det som är tanken. Det är stora fack så all medicin får plats. Jag får plats med medicin för fler dagar än en vanlig dosett, vilket är bra när jag reser. Nackdelarna är att den är väldigt stor, vilket jag förstår att den måste vara för att all teknik ska få plats.

Högt ljud

Den har också väldigt högt ljud och jag önskar att man kunde sänka det eller att den hade vibrator. Jag ska ta min första medicin 13 och sitter jag då i ett möte/föreläser så kommer den ju pipa tills jag vänder på den. I sådana situationer hade jag önskat att man kunde sätta på vibrator. Man kan stänga av ljudet men då måste jag komma ihåg att gå in och sätta på det igen. Jag önskar också att man hade en snoozeknapp för samma situationer. Jag kan gå in och ändra tiden för larmet till tex 14 i stället för 13 om jag vet att jag sitter i ett möte. Men då ska jag komma i håg att ändra tillbaka den också.

Kommer fortsätta att använda den

Som sagt i det stora hela är jag nöjd och jag kommer fortsätta att använda den för jag tycker att ändå uppfyller mina största förväntningar. Den gör så jag kommer ihåg att ta min medicin och det är ju det viktigaste. Den finns att få som hjälpmedel i de flesta län.


Fördelar:

– Gör så jag inte glömmer att ta medicinen.
– Stora fack så all medicin får plats.
– Enkel att ställa in.
– Att man kan få den som hjälpmedel i de flesta län.
– Någon annan kan fylla på den åt mig och låsa den så jag inte kan ta fel/för mycket mediciner.

Nackdelar:

– Är väldigt stor.
– Piper väldigt högt.
– Önskar att det gick att sätta på vibration eller sänka ljudet.
– Önskar att den hade en snoozeknapp

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Föreläsningar Psykisk ohälsa

Föreläsning i Torsby 21/1


Detta inlägg är skrivet i samarbete med mitt företag Aspiepower media och Torsby bibliotek.


Föreläsning i Torsby

Nu är det snart dags för årets första föreläsning. Måndagen den 21/1 kl 18.30 föreläser jag på Torsby bibliotek. Det är fri entré och ingen anmälan krävs. Jag hoppas att vi ses! Läs mer om föreläsningen här.

Torsby

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Äntligen lyssnar psykiatrin på mig!

psykiatrin

1 års väntetid på psykolog.

Förra veckan skrev jag om att psykiatrin tyckte att jag skulle vänta 1 år på att träffa en psykolog, fast jag hade förtur. De funkar ju inte riktigt att vänta 1 år. Egentligen hade jag behövt någon att prata med redan för två tre månader sedan. Så jag ringde till psykolog A och lämnade ett meddelande om att han skulle ringa upp mig. När vi avslutade kontakten för ca 1,5 år sedan så krävde jag att få hans direktnummer, för jag visste att den här dagen skulle komma.

Han förstod allvaret

Förra veckan ringde han upp mig. Han sa att han hade delade känslor när han hörde min röst på telefonsvararen. Han blev glad för han tänker på mig ofta. Han blev också ledsen för han förstod såklart varför jag ringde, att jag inte mår bra. Han förstod allvaret eftersom han träffat mig varje vecka i två år och känner mig och vet hur jag fungerar. Så han tyckte precis som mig att jag inte kan vänta.

Äntligen lyssnar psykiatrin på mig

Han skulle poängtera för sina kollegor att det är bättre jag får en tid nu och kanske bara behöver gå några gånger. Än att vi ska vänta ett år och jag har kraschat totalt. Då skulle jag troligen behöva slutenvård för första gången på 10år. I förrgår ringde han och berättade att han fixat så jag kommer få en sjuksköterska att gå och prata med from januari. Äntligen lyssnar psykiatrin på mig och det känns så jävla skönt. Jag hoppas att personkemin kommer passa och att det blir bra nu.  Än finns det hopp för svensk psykvård.

Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Jag har fått ett nytt hjälpmedel

Jag har fått ett nytt hjälpmedel

Jag började den här dagen med sovmorgon. Det blev 12 timmars sömn i natt utan sömntabletter. Det var behövligt efter de senaste veckornas äventyr. När jag hade fått i mig lite frukost så åkte jag till Karlstads träningspraktik för att få lite massage och göra en plan för Åsas sociala medier. Sen åkte jag hem en sväng innan jag skulle till vuxenhabiliteringen för jag har fått ett nytt hjälpmedel.

Kom inte ut med bilen

Men åkte som sagt hem en sväng men när jag kom så hade någon smart person ställt en lastbil bakom min parkering. De håller på att renovera en lägenhet under mig så antog att det var dom så var ute och sa till dom. Som att det inte räckte med lastbilen så hade grannarna parkerat precis på linjen så det var knappt man kom ur bilen när den väl var parkerad. Orkade inte krångla så i stället för att ta bilen in till stan så bestämde jag mig för att ta en promenad. Nu visar stegräknaren 5 km.

hjälpmedel

Medicinpåminnare

Jag har som sagt fått ett nytt hjälpmedel, en medicinpåminnare. Som jag tidigare skrivit så har jag väldigt mycket mediciner just nu som ska tas tre gånger per dag. Mitt boendestöd tipsade om denna dosett. Har tidigare haft en vanlig och ställt larm på mobilen men kvällsmedicinen är så många tabletter så den fick inte plats. Den här är större, lite väl stor för att ha med sig överallt. Det är det enda jag ser som ett minus. Funktionen är enkel man fyller den med medicin och ställer in tiden, i mitt fall klockan 13.00, 17.00 och 20.00. Vi dom klockslagen hoppar rätt fack fram och den larmar tills man tar medicinen genom att vända den upp och ner.

Minska risken för överdos

En annan bra funktion är att man kan låsa den så du inte kommer åt alla tabletterna. Smart om man tex har barn med självskadebeteende/självmordstankar, då kan en förälder fylla på och sen låsa den. Funkar ju såklart som vuxen med kanske har man en sambo, en vän eller boendestöd som jag hjälpa till att fylla på och låsa. Jag kommer testa den några veckor sen kommer jag återkomma med vad jag tycker. Det största problemet kommer vara att komma ihåg att ta med den när jag går ut. Det problemet har jag löst genom att använda en av de söta korten jag fick från Lilla Margreth. Har satt upp den på ytterdörren så jag ska se den när jag går ut.

 

Psykisk ohälsa

Böcker om psykisk ohälsa för unga

Böcker om psykisk ohälsa för unga

Böcker om psykisk ohälsa för unga

I det här inlägget tänkte jag tipsa om tre nya böcker om psykisk ohälsa/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Dom här böckerna är riktade till unga och jag tycker att alla föräldrar borde läsa de här böckerna tillsammans med sina barn/ungdomar. Tydligen gillar även kattbarn böckerna haha;)

Livet som det kan vara

Nina Lövhagen som skrivet boken ”Livet som det kan vara” har en son har en son med en autismspektrumdiagnos. Hon saknade barnlitteratur som kunde hjälpa sonen att förstå sig själv och sin omgivning. Med utgångspunkt i sociala berättelser började hon skriva roliga texter till sonen där hon tog upp olika situationer i vardagslivet. Boken är skriven på ett underhållande och lätt sätt.
Stor och tydlig text och roliga bilder gör boken lättläst.

Hej, det är jobbigt!

Caroline Jonsson har skrivit boken ”Hej, det är jobbigt!”. På baksidan av boken står det ”Den här boken är till dig som aldrig köpt hjälp och till dig med lång vårdjournal. Till dig som är tyst och till dig som berättar allt. Till dig som tror att ingen bryr sig. Det är inte sant”. Den här boken innehåller berättelser av att må dåligt och om att må bättre. Boken visar vägen till organisationer som erbjuder chatt- och telefonstöd anonym och gratis. Alla skolor borde se till att alla ungdomar får möjlighet att läsa denna fantastiska bok. Jag önskar att jag hade fått läsa den här boken när jag var 14-15 år.

Izas hemlighet

Sofia Philsgård har skrivit boken Izas hemlighet som handlar om björnen Iza. Iza är en helt vanlig björn som älskar att spela fotboll och leka med sin hund Carmen. Eller, det är ju en sak förstås. Izas tankar och handlingar börjar bli jobbiga. När kompisarna obekymrat åker på fotbollsläger och leker på skolgården oroar sig Iza för att hennes pappa ska dö, eller att hon ska råka skada sin älskade hund. Kanske hjälper det om hon räknar till hundra flera gånger om dagen? Iza lider av tvångssyndrom eller tvång som hon kallar det. Genom Izas 11-åriga ögon får vi möta en tillvaro kantad av oro och tvångstankar, men också av kärlek och hopp. Hur skulle Izas föräldrar reagera om hon berättade för dem? Finns det hjälp att få? Är tankarna bara dumma och jobbiga eller kan de vara sanna? En fin barn och ungdomsbok om ett väldigt viktigt ämne som vi inte pratar om så ofta. Fina bilder gör en bok om ett svårt ämne lättläst och intressant.