Browsing Tag

psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa Vardag

När ångesten kommer krypande

Söndagar = ångest

Söndagar är bästa och sämsta dagen. De är bäst för de är lugna och sköna utan några måsten. De är sämst för att det är då allt tar slut. Veckan är slut och vi måste skiljas för att återgå till vardagen. Distansförhållande suger efter 5,5 år. Det blir jobbigare och jobbare för varje gång vi måste skiljas. Jag vill inte åka hem, aldrig mer. Men jag måste.

Sen kommer jag  hem till den tomma och tysta lägenheten. Nu är ju inte Bebbsan hemma så det blir extra tomt. Inga små tassar som kliver på ens kropp när man ligger i sängen. Man vaknar inte mitt i natten av att någon lägger en hårsnodd i ansiktet på en.

Jag hade svårt att somna i går. Hatar att sova själv. Men nått jag lärt mig av de två åren jag gick hos psykolog A, är att ångest inte är farligt. Det bästa man kan göra är att tillåta sig själv att ha ångest. För tillslut blir kroppen så van att man inte får mer ångest. Tar man istället ångestdämpande så drar man bara ut på det. Så de senaste året har jag tillåtit mig själv att ha det. De är inte härligt men det är inte farligt.
Hur hanterar du ångest?

Psykisk ohälsa Vardag

Dag 10 med 600 mg Seroquel

I dag är jag inne på dag 10 med 600 mg Seroquel

I dag är jag inne på dag 10 med 600 mg Seroquel. Jag känner mig inte lika trög längre och det har börjat stabilisera sig. Den största skillnaden som jag känner är att jag är lugnare. Det har hänt saker som gjort mig glad under veckan men jag är bara vanligt glad. Inte hysterisk glad som jag brukar bli vid sådana situationer.

 

Mindre ångest

Jag har ingen ångest längre och det känns som alla känslor är avstängda och det är faktiskt ganska skönt. Jag är ju en person som alltid känner väldigt mycket. Är jag glad så är jag jätteglad. Är jag ledsen så är jag jätteledsen. Och är jag arg så är jag jättearg. Det finns inget lagom, därför är det skönt att slippa alla känslor för en stund. Sömnen är också något som är bättre. Jag sover bättre och djupare och det känns som jag är utvilad när jag vaknar.

 

Dag 10 med 600 mg Seroquel

Psykisk ohälsa Vardag

Dag 7 med 600 mg Seroquel

Dag 7 med 600 mg Seroquel

En vecka har gått och jag är nu inne på dag 7 med 600 mg Seroquel. Det har börjat att stabilisera sig nu, är inte alls lika trött längre. Jag började även att köra bil igen i går och det känns bra. Jag känner mig dock lite trög. Inte så att jag inte har fokus på körningen utan mer när jag ska prata. Känns som jag inte får ut orden i bland, att jag slår knut på tungan. men det är ingen annan som upplever att jag är trög. Jag är så van att mina hjärna går i 200 km/h så nu när den är långsammare så känner jag mig trög fast jag egentligen är ”normal”.

Lider med er som är ”normala”

Jag lider med alla så kallade ”normala” människor, hur orkar ni leva med långsam hjärna? 😉 Det händer ju inget roligt längre nu när jag inte är impulsiv.;) Jag funderar över om jag kanske borde ha 350 eller 400 mg som standarddos (har 300 i dag). För jag sover bättre nu och jag är lugnare. Men jag vill inte va så lugn som jag är nu på 600 mg för då tappar jag min personlighet. Jag är ju trots allt en sprallig och glad tjej. Just nu är det skönt att hjärnan går långsammare och vilar lite. Men jag vill inte vara så här varje dag.

Toppar och dalar

De är svårt de där eftersom medicinen kapar både topparna och dalarna. Jag vill ju kapa mer på dalarna än topparna för topparna är ju roliga så länge som de inte blir för höga. Ska äta den här dosen i minst tre veckor till sen få vi se vad han säger. Har fått en akuttid för uppföljning den 27/11 har.  Han sa att jag skulle ringa om någon vecka och tjata på dem så jag verkligen får en tid. Men behövde inte ens ringa, det finns hopp för svensk psykvård. 😉

Dag 7 med 600 mg Seroquel

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Föreläsningar Psykisk ohälsa

Boka en föreläsning om att leva med Asperger och Bipolär sjukdom

Behöver du en föreläsare i vår? Kolla hit!

Nu är snart januari 2018 fullbokat, så kul! Så vet du om att du vill boka en föreläsning om att leva med Asperger och bipolär sjukdom, första halvåret 2018 så är det hög tid att göra det nu.

Jag tycker att min föreläsning egentligen passar alla. Mina tidigare föreläsningar har jag haft för allmänheten,  våra myndigheter, arbetsgivare, skolpersonal, idrottsföreningar. Jag kan anpassa min föreläsning efter kunden önskemål men jag har flera olika koncept.
Vid frågor och bokningar maila: info@joannahalvardsson.se

 

  1. Min livshistoria – Från trasig 14 åring, x antal år med psykisk ohälsa, 9 självmordsförsök till egen företagare och prisad föreläsare. Denna föreläsning innehåller delar av alla punkter nedan.
  2. Min skolgång – Vilket stöd fick jag och vilket stöd hade jag behövt för att klara skolan på samma villkor som mina klasskompisar. Vilket stöd fick jag inte men hade velat fått.
  1. Min resa ut i arbetslivet och att starta eget företag – Vilket stöd fick jag från arbetsförmedlingen, försäkringskassan, kommunen och landstinget som gjorde att jag tog mig ut i arbetslivet.Vilket stöd fick jag inte men hade velat fått.
  1. Min erfarenhet av vården, både den vanliga vården och psykiatrin – Hur har jag blivit bemött och
    hur hade jag velat bli bemött.
  2. Läkemedel vid psykisk ohälsa- oönskade effekter – Jag berättar om mina erfarenheter av medicinering vid psykisk ohälsa. Om hur biverkningar som kom som ett brev på posten på verkade mig. Och hur vi hittade rätt dos och tillbaka till livet.
  3. Boka en föreläsning om att leva med Asperger
Psykisk ohälsa

”Borde du verkligen få ha kvar ditt körkort?”

Borde du verkligen få ha kvar ditt körkort?

Världsrekord i idiotiska kommentarer denna vecka

Den här veckan är tydligen fylld med idiotiska kommentarer. I vanliga fall brukar jag skita i sådana här kommentarer. Det är ganska uppenbart att personen som skriver detta inte känner mig och att hen bara läst något inlägg och inte alla. Men det här är en typisk fördom som personer som lever med psykisk sjukdom/NPF mötts av. Därför tänkte jag jag ta upp det här som ett exempel.

Ingen ifrågasätter ”vanliga” personer

Anledningen till att jag inte kör bil just nu är för att de höjt min medicin och är lite groggy. Precis som vilken person som helst kan bli vid en ny medicininsättning. Tex kanske du får ett njurstensanfall och åker till akuten. Då får du morfin och rekommenderas att inte köra bil. Då är du också instabil i några dagar men det är inget konstigt. Alla förstår ju att man inte kan köra bil på starka smärtstillande. Det är ingen som ifrågasätter om läkaren borde anmäla det till transportstyrelsen så de kan ta dit körkort. För du kommer ju inte äta morfin i resten av ditt liv, om några dagar är du bättre och kan köra bil som vanligt igen.

Jag är inte osäker

Men har du en psykisk sjukdom och/eller en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning då ska din körförmåga helt plötsligt ifrågasättas för minsta lilla grej. Jag har kört prickfritt i 3 år. Jag har lämnat in läkarintyg till transportstyrelsen och de har bedömt att jag kan köra bil. Jag är inte osäker på om jag kan köra eller ej snarare tvärtom. Jag har fruktansvärt bra självinsikt och jag känner att jag inte kan köra just nu och då gör jag inte det. I går kände jag att nu känner jag mig pigg för att köra men valde ändå att ta bussen och vänta två dagar till. Så att vara osäker är det sista jag är.

Har man en diagnos så måste man försvara sig

Jag tycker att det är sjukt att man måste försvara sig hela tiden bara för man har en diagnos. Det finns massa personer som inte har en diagnos och som absolut inte borde köra bil, men de är det ingen som ifrågasätter. Sen tror jag (utan att ha fakta på det) att många med NPF-diagnoser kör bil bättre än många så kallade ”normala” människor. Då vi är mer noggranna och vet att vi har högre krav på oss.

Borde du verkligen få ha kvar ditt körkort?

Så på frågan: Borde du verkligen få ha kvar ditt körkort? Är svaret JA! Skulle transportstyrelsen få för sig att kolla om jag borde få ha kvar mitt körkort så är jag 99 % på att jag skulle få behålla det.
Jag förstår inte hur man kan sitta och kommenterar på en blogg och påstå saker man inte vet något om. Det är skillnad om tex min mamma sa ”Joanna nu är du allt lite snurrig du borde inte köra bil”. Hon har sett hur jag är IRL. Den här personer har troligen aldrig träffat mig och det är ganska uppenbart att personen inte läst alla inlägg som jag skrivit senaste veckan. Och att hen inte vet anledningen till att jag inte kör bil just nu.