Browsing Tag

psykisk ohälsa

Vardag

Dots Charge – Håll koll på ditt psykiska mående

 


Detta inlägg är skrivet i samarbete med Dots Charge


Dots Charge – En app som hjälper dig att hålla koll på ditt mående

För några veckor sedan hittade jag appen Dots Charge och blev så himla glad. Jag har testat flera olika appar för att skriva stämmningsdagbok. Men de flesta är på engelska och alldeles för krångliga. Därför blev jag glad när jag loggade in och såg hur enkel men bra den här appen är.

För dig som lever med bipolär sjukdom eller depression

Dots Charge är en app för dig som lever med bipolär sjukdom, depression eller bara vill ha koll på ditt psykiska mående. Du fyller enkelt i varje dag hur du mår och på bara 20 sekunder så får du en överblick över hur ditt mående sett ut över en längre tid. Även du som anhörig kan använda appen för att få en bättre överblick.

Så här funkar appen:

Du fyller i stämningsläge, minnesfunktion, ångest, irritabilitet och koncentrationssvårigheter. På alla finns alternativen: Normalt- inga begränsningar, Lindrig- små begränsningar i vardagen, Måttlig- Stora begränsningar i vardagen och Svår- kraftiga begränsningar i vardagen.

 Dots Charge

När du fyllt i allt så trycker du på registrera och då kan du se hur ditt mående sett ut över tid.
Appen är under utveckling och fler funktioner kommer tillkomma under tidens gång.

Dots Charge är värd pengarna

Appen kostar 49 kr/månad och jag tycker att det är ett helt okej pris. Jag har testat den i snart två veckor nu och jag är beredd att betala den summan. Då jag får en bättre överblick och förståelse för min sjukdom och för att jag får allt i mobilen. Det är skönt att slippa hålla reda på massa papper. Sen kan jag enkelt visa upp appen för min läkare så även han får en bättre helhetsintryck. Just nu finns appen bara till android men snart finns den även till Iphone så gå in på hemsidan och anmäl dig så kommer du få uppdateringar om när det är dags!

Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

Mina strategier för att inte skada mig själv

I går var det ju som sagt 1 år och 4 månader sedan jag skadade mig själv för sista gången. Många har undrat hur jag gjort för att lyckas. Den största skillnaden sedan förut är att jag i dag har strategier för hur jag ska göra när impulsen kommer. Så här nedan tänkte jag dela med mig av mina strategier för att inte skada mig själv.

Mina strategier för att inte skada mig själv

Mina strategier för att inte skada mig själv….

 

Förut:

Jag visste inte vilka tecken jag skulle kolla efter.

Nu:

Jag är medveten om vilka små tecken jag ska kolla efter för att veta att jag är på väg att svänga.


Förut:

Jag tog inte lugnande för jag gillade inte biverkningarna och då kraschade jag djupare.

Nu:

Jag tar lugnande innan det är försent. Jag har fått Zyprexa som smälter på tungan så jag får effekt efter ca 15 minuter.


Förut:

Jag var rädd för ångest.

Nu:

Ångest är obehagligt men jag vet att det inte är farligt och kommer gå över.


Förut:

Jag berättade inte för mina nära och kära att jag mådde sämre för jag ville inte störa. För jag trodde att störde fast jag inte gjorde det.

Nu:

I dag vet jag att jag inte stör och att de vill att jag ska prata med dom så de kan finnas där på rätt sätt.


Förut:

Jag bar runt på alla känslor tills jag exploderade.

Nu:

I dag har jag en låst blogg där jag skriver av mig, som bara speciellt utvalda personer kan läsa.


Förut:

Jag blev apatisk och la mig i sängen när jag fick ångest.

Nu:

Jag försöker göra något när jag känner att jag håller på att få ångest tex ta en promenad.


Förut:

Jag kände mig väldigt ensam, fast jag egentligen inte var det.

Nu:

Jag tar fram min Ludde-mössa. Jag kan svika mig själv, för det är enkelt att förlåta sig själv. Men det känns värre att svika dom som bryr sig om mig. Mössan påminner mig om att jag aldrig är ensam hur ensam jag än känner mig.


Förut:

Jag ringde inte till psykiatrin förrän det var försent, för jag kände att de ändå inte kunde hjälpa mig.

Nu:

Är det okontrollerbart så ringer jag och ber om hjälp hos psykiatrin. I bland kan det ta tid men jag vet att det finns hjälp att få.


 

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende

1 år och 4 månader utan självskadebeteende

1 år och 4 månader utan självskadebeteende

I dag är det 1 år och 4 månader sedan jag avslutade mitt självskadebeteende efter 15 år. Det känns inte längre som en kamp. Månaderna fortsätter bara att rulla på och jag minns inte ens sista gången jag tänkte tanken på att skada mig själv. Nu har vi kommit mer än halvvägs till mål nummer två, ett och ett halvt år.I  Det känns som jag kan skriva inlägget om att jag klarat det redan nu och tidsinställa det. För så säker är jag på att jag kommer göra det. Det är jag som är stark men utan Ludde och Carolinas stöd så hade de här aldrig gått. Dom gör mig ännu starkare.

1 år och 4 månader utan självskadebeteende

Psykisk ohälsa

Varför finns det ingen gala för psykisk ohälsa?

Varför finns det ingen gala för psykisk ohälsa?

Det finns galor för allt möjligt nu för tiden. Bland annat för alla olika sorters cancer och nu senast i tisdags så visades den nya diabetesgalan på tv. Jag tycker det är bra att viktiga saker uppmärksammas. Att vi alla hjälps åt att samla in pengar till en bra sak. Men det är en sak jag undrar…. Varför finns det ingen gala för psykisk ohälsa? Borde vi inte ha kommit så långt nu?

Peter Jihde sa under diabetesgalan att 5 svenskar dör varje dag i diabets. 3 av 4 har egen erfarenhet av psykisk ohälsa  eller som anhörig. Det är vår största folksjukdom. 30 personer i veckan väljer att avsluta sitt liv. Det betyder att var sjätte timma dör någon genom självmord i Sverige. Jag tycker det här hög tid för tv-kanalerna att kolla över det här. Och visa att de står för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa. Kom igen nu TV4, SVT, Kanal 5 och TV 3, vem blir först?

gala för psykisk ohälsa

Vardag

Min älskade lilla skatt

Min älskade lilla skatt äntligen är du hemma igen!

Min älskade lilla skatt det är så skönt att du är hemma igen. Att få sova med dig på mina ben och vakna och hitta dig liggandes i ett handfat. Det är så tomt när du inte är här och jag är glad för att du är hemma i några dagar.

Jag började den här dagen med sovmorgon. Nu ska jag göra mig klar för i dag ska jag föreläsa för arbetsgivare på Samspelets arbetsgivarkonferens. Det är så kul att jag får möjligheten att dela med mig av mina erfarenheter och hjälpa andra. Jag har varit med trauman och hemska saker och det ska ingen behöva gå igenom. Men det känns inte lika meningslöst att jag behövde gå igenom detta när jag kan göra så andra inte behöver gå igenom samma saker.

Min älskade lilla skatt