Browsing Tag

psykisk ohälsa

Vardag

Jag har inte förmågan att vara överallt samtidigt

Jag har inte förmågan att vara överallt samtidigt

I går var en ganska hektisk dag. Först fyra timmar på jobbet sen hem och snabbt få i sig lunch. 14.00 hade jag tid hos läkaren. 15.30 kom mitt boendestöd. Sen var tanken att jag skulle på möte med Hjärnkoll 17-19 men det ställde jag in. Jag har superkrafter men jag har inte förmågan att vara överallt samtidigt. Någon gräns måste det ju finnas.

Baby har flyttat

Är ganska stolt över mig själv att jag faktisk kan säga nej till saker och se mitt eget bästa. I stället bäddade jag ner mig i soffan med en bit av min frukostpaj och kollade på serier. Baby såg jag knappt till under hela kvällen för hon har flyttat. Hon bor numera under sängen i sänglåda. Jag kan tyvärr inte hälsa på henne för jag kommer inte in där men vi får väl hoppas att hon kommer och hälsar på mig snart. Kanske när det vankas mat:D

Jag har inte förmågan att vara överallt samtidigt

Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Tre månader med 600 mg Seroquel

Jag är svag för svenska filmer

I går eftermiddag kollade på Beck – Ditt eget blog. Jag hade redan sett den men jag älskar ju svenska kriminalare så har typ sett alla som finns flera gånger. Av Gåsmamman har jag sett alla säsongen tre gånger haha. Därför känns det extra coolt att Anja Lundqvist (som spelar Kattis) följer mig på Instagram. Efter Beck blev det spektaklet även kallat Melodifestivalen. Det blir bara värre och värre för varje år. Jag kollad aldrig på det förra veckan och det är nog lika bra för de räcker med att höra vad alla andra tyckte.

Ny vecka och nya äventyr

Nu är den här igen, veckans sista dag. Är det bara jag som tycker att tiden flyger i väg?  Nu är det dags för en ny vecka och nya äventyr. På måndag ska jag jobba sen ska jag till psyk och träffa läkaren. Tanken var att han skulle sjukskriva mig om jag inte hade fått sjukersättning men nu fick jag ju det. Jag tänker gå dit i alla fall eftersom det inte varit så bra senaste tiden.

Tre månader med 600 mg Seroquel

Han sa sist vi sågs att vi skulle trappa ner medicinen om tre månader och nu är vi här men jag tror inte att jag är redo. Från början kände jag mig ju ganska seg och påverkad av 600 mg Seroquel. Men nu känns det ganska skönt. Under det här tre månaderna med 600 mg Seroquel så inser jag att jag inte alls ska stå på 300 mg, att det är för lite. Jag var ganska stabil men jag hade massa pikar åt båda hållen.

Skönt att inte känna så mycket

Nu när vi höjt så inser jag hur himla skönt det är att slippa de där. Hur jag helt plötligt klarar situationer jag tidigare inte klarat. Att jag inte alls är lika känslig längre. Förut kände jag så mycket hela tiden. När jag var ledsen så var jag super ledsen. När jag var glad så var jag hysterisk glad. När jag var arg var jag superarg. Nu känner jag helt plötsligt lagomt, i alla fall för det mesta. Det är en gång på de här tre månaderna som allt brakade ihop totalt. Men med tanke på situationen så är det inte konstigt, vilken människa som helst skulle reagera så. Dock finns det många stunder under de här tre månader som jag tidigare hade brutit ihop men inte gjort det denna gång.

450 kanske vore en bra normaldos

Jag tror dock inte att 600 mg är den dosen jag alltid ska stå på. 450 mg kanske vore en bra normaldos att börja att testa med. Men som det känns nu så vill jag ha 600 kvar ett tag till. Det händer fortfarande saker runt mig som jag inte kan påverka och då är det kanske bra med lite extra skydd ett tag till. Jag ska ge det som förslag men vi får se vad han säger men han brukar lyssna på mig.

600 mg Seroquel

Gårdagens middag.

Det luktar kyckling, får man smaka lite?

Vardag

Föreläsning i Uddevalla den 28/2

Detta inlägg innehåller reklam för Attention Uddevalla, Bohusläns museum,
Studieförbundet Vuxenskolan
och mitt företag Aspiepower media.

Föreläsning i Uddevalla den 28/2

Jag har några veckors föreläsningspaus men i slutet av februari så drar det i gång igen. Mars är nästan fullbokat och det ska bli så kul att dra i gång igen. Äntligen kan jag avslöja att jag kommer hålla min föreläsning i Uddevalla den 28/2 kl 18.00. Platsen är Bohusläns museum. Priset är 100 kr men medlemmar i Attention går in gratis, anmälan krävs. Hoppas att vi ses!

Är du intresserad av att boka mig som föreläsare?
Då kan du läsa mer här. För bokningar, prisuppgifter och frågor maila info@joannahalvardsson.se

Föreläsning i Uddevalla den 28/2

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Människor kommer människor går

Människor kommer människor går

Jag har fått så många fina och stöttade kommentarer av er efter gårdagens inlägg om att förlora ännu en kontaktperson. Sen har det också kommit in några mindre genomtänkta kommentarer som: ”Det är livet! Människor kommer människor går”.
Jag håller inte riktigt med om det. Självklart kan man inte förutspå hur livet kommer bli. Personer kommer försvinna ur ens liv. Men jag tycker det är stor skillnad på när personer passerar från mitt vanliga liv och när personer som ska ge mig stöd försvinner.

Rätt till stöd genom LSS

Har man rätt till ett stöd så ska man ju få det och det ska vara så bra som möjligt. En kontaktperson vars uppdrag är att vara ett stöd i vardagen för mig, kan inte komma in i mitt liv för att sen försvinna ur det igen ett halvår senare. Jag har en funktionsnedsättning, eller egentligen tre men de är genom min Asperger diagnos som jag har rätt till stöd genom LSS. Tanken är att vi ska träffas tre timmar en gång i veckan. Den här personen ska stötta mig och hjälpa mig med sådant som kan vara svårt. Och hjälpa mig att komma ut så jag inte isolerar mig. Exempel på saker vi brukar göra är: Gå på stan, äta lunch och gå och simma.

Måste se över systemet

Det tar tid att lära känna en ny person. Min livshistoria är inte heller något man drar på fem minuter. Jag måste berätta det jag varit med om så dom ska förstå hur jag fungerar i vissa situationer. Det är många som tar de här uppdragen för att ha det som ett extra jobb. Sen är det väldigt dåligt betalt så det känns som att många inte går in helhjärtat. Som jag skrev i går så tycker jag att det är dags att kolla över systemet. Hur man jobbar med och tar in ledsagare/kontaktpersoner. Jag önskar att jag bara haft otur men tyvärr så hör jag hela tiden om andra som upplevt samma sak och haft många kontaktpersoner/ledsagare som kommit och gått. Människor kommer människor går men kontaktpersoner borde bestå.

människor kommer människor går

Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa

SVT Värmland uppmärksammar bipolär sjukdom

SVT  Värmland uppmärksammar bipolär sjukdom

SVT Värmland har under denna vecka uppmärksammat bipolär sjukdom och bristen på vård i Värmland i flera olika reportage. För mig tog det 12 år inom psykiatrin innan de kom på att jag är bipolär, då var det jag själv som tog upp det och ställde frågan. Ni kan läsa mer om det här.  Det var faktisk Tom Davidsson en av läkarna som är med i klippen nedan som satte min diagnos. Marie Niljung var också med i ett klipp och pratade om sin pappas självmord. Hon lånade min blogg i höst och skrev om hur det kan vara att förlora båda sina föräldrar i självmord. Ni hittar det inlägget här, om ni missat det. Jill som också var med har jag träffat genom Hjärnkoll, bara kändisar;)

Borde finnas andra alternativ

Jag tycker det är bra och viktigt att man tar upp detta och jag hoppas på att man hittar en lösning i Värmland snart. Det är i många år som jag ställt frågan vart man ska vända sig om man är för sjuk för öppenvården men för frisk för akuten. Det borde finnas andra och snabbare alternativ om man är en så kallad ”återfallsförbrukare” som har många års erfarenhet av psykiatrin i bagaget.

 

Här hittar ni inslagen:

”Det här är bipolär sjukdom”
”När vården brister så kan det leda till självmord”
”Okunskap om bipolär sjukdom gör att felbehandlingar är vanliga”
”Landstinget lovar bättre vård för bipolära patienter”
”Lill lider av bipolär sjukdom: ”Jag blev helt knäckt”

SVT  Värmland uppmärksammar bipolär sjukdom