Browsing Tag

psykisk ohälsa

Vardag

Prata med en psykolog online

Posted on 16 oktober, 2019

Någon att prata med

Jag har gått hos psykolog halva mitt liv. När psykiatrin tyckte att det var dags att avsluta vår kontakt för några år sedan så blev jag livrädd. Dom sa att jag klarar mig själv men det finns perioder när det uppstår saker som jag har behov av att ha någon att prata med. Någon utstående som man kan älta med och som kan ge tips på hur man ska hantera svåra saker.

1 års väntetid

Två år klarade jag mig utan psykolog sen var behovet där igen. Jag pratade med min läkare som tyckte att jag var i behov av det men tyvärr var väntetiden lång. Jag skulle få vänta 1 ÅR! Och då hade jag förtur. Det är inte hållbart. Det är det jag kan tycka är jobbigt med vården i bland. Att allt är så krångligt och tar sådan tid.

Tillbaka på ruta ett

Först ska jag ringa och få en läkartid. Telefontiden är mellan 8-11 och då jobbar ju de flesta så då ska man lyckas kunna gå undan. En sköterska tar emot samtalet och har du tur så får du en kallelse om någon månad. Du träffar läkaren som tycker att du behöver en psykolog men det finns ingen på 1 år. Så allt slit var helt i onödan och du står på ruta ett igen.

Prata med en psykolog online

Jag önskar att jag då hade vetat att man kan prata med en psykolog online. Vad smidigt det hade varit, jag hade inte ens behövt gå utanför dörren. Mindler är en app där du kan träffa psykologer online genom videosamtal. Du laddar enkelt ner appen till din telefon och du loggar in med BankID och skapar ett konto.

Snabb hjälp

När du har identifierat dig med bankID kommer du att få svara på några frågor om ditt aktuella välmående. Utifrån dina svar kommer du att få förslag på de psykologer som är mest relevanta för dig samt lediga tider. På den valda tiden ringer psykologen upp dig i appen och besöket genomförs. Det finns över 100 legitimerade psykologer att välja på och du behöver aldrig vänta mer än 24 timmar på att få hjälp.

Högkostnadsskyddet gäller

Mindler är anslutet till landstinget och därför kostar ett psykologbesök i appen vanlig patientavgift på 100 kronor. Om du har frikort är det gratis. Besöken är frikortsgrundande vilket innebär att du betalar 100 kronor tills att du har kommit upp i den gräns som gäller för högkostnadsskyddet i ditt landsting. Jag kommer verkligen använda mig av den här appen i framtiden när jag har behov av att prata med någon.

Dokumentären om Therese Lindgren

Posted on 6 oktober, 2019

Foto: Dplay / Kanal5

Dokumentären om Therese Lindgren

I dag har jag en hemmasöndag för att vila upp mig efter gårdagens äventyr så jag är pigg och redo för att åka till Stockholm i morgon. Jag har passat på att tvätta och sen har det blivit chill i soffan. Passade på att se dokumentären om Therese Lindren, ”Ibland mår jag inte så bra.” Ni måste se den! Man tyvärr bara se den om man har premium men jag tycker att det är värt att betala 79 kronor (Per månad så glöm inte att avsluta kontot sen. Du kan göra de direkt du betalt så du inte glömmer det och ändå fortsätta se i månad.)

En förebild

Alltså vilken kvinna hon är, en riktig förebild. Hon är en av Sveriges mäktigaste kvinnor och visar att hon kan vara det trots att hon har psykisk ohälsa. Therese visar på ett ärligt och pedagogiskt sätt hur det kan vara att leva med psykisk ohälsa men samtidigt komma så långt som hon har kommit. Hon berättar på ett gripande sätt om hur hon nomineras till priser på stora galor men hon är inte där. Om hur utmattningssyndromet och panikångesten gjorde att hon isolerades och hur YouTube blev vägen tillbaka.

Äkta

Det jag gillar med Therese är att hon är så ärlig. Hon delar med sig av sin egen psykisk ohälsa på ett öppet sätt samtidigt som ger konkreta tips på hur man kan må bättre. Till skillnad till många andra Influencers så visar hon inte bara ett glammigt liv med rosa fluffiga moln och bilder/videos från event. Utan hon är brutalt ärlig, visar riktiga äkta känslor och visar hur livet ser ut på riktigt. Jag har inte så mycket mer att säga än ni måste se dokumentären om Therese Lindgren!
Du hittar den här!

Psykisk ohälsa

Marie förlorade båda sina föräldrar i självmord

Posted on 10 september, 2019

Suicidepreventiva dagen

I dag den 10 september är det Internationella suicidepreventiva dagen. Syftet med dagen är att öka kunskapen om suicide och minska antalet självmord. Därför återpublicerar jag detta inlägg som Marie skrev på min blogg för två sedan, för frågan är lika viktig i dag. Visst ni att i Sverige är det 30 personer i veckan som avslutar sitt liv? Det är sjuka siffror och det måste vi ändra på!
I kväll klockan 19-20 håller Suicide Zero en ljusmanifestation på Soltorget i Karlstad. Alla är välkomna!

självmord

Fotograf Øyvind Lund

Förlorade båda föräldrarna i självmord

Juli 1993. Samtalet till jobbet på McDonalds i Stockholm som kom att förändra mitt liv. Min mamma Kerstin hade försökt ta sitt liv. Min mamma. Sjuksköterskan, skolssköterskan, distriktssköterskan, medicinsk ansvarig sjuksköterskan, enhetschefen. Hon överlevde och jag fick svar på alla mina frågor. Livet gick vidare. Oktober 1997. Min mamma tar sitt liv. Hon orkade inte mer, handlingskraften kom före livskraften. Tunga år följde för min pappa. Försäljaren, fixaren, travfantasten, jägaren. 2006 orkade han inte heller mer. Bipolär och tjocktarmscancer. Två generösa och kärleksfulla människor lämnade världen alldeles för tidigt.

Min skyldighet att sprida kunskap

Jag har alltid varit öppen med mina föräldrars sjukdom och död. Om jag vetat det jag vet idag hade jag troligen kunnat förhindra mina föräldrars död. Men jag känner ingen skuld. Det är viktigt. Jag känner däremot att det är min förbannade skyldighet att sprida kunskap.

När jag föreläser börjar jag alltid med:
Jag föreläser av tre anledningar, 1- kunskap räddar liv, 2- jag vägrar skämmas för mina föräldrars sjukdom och död, 3- jag är inget offer- man kan leva ett gott liv trots min historia.

Nu kan jag göra något bra av min erfarenhet

2014 kom jag i kontakt med Suicide Zero och då kände jag- Äntligen! Nu kan jag försöka göra något bra av min erfarenhet. Genom mitt engagemang i Suicide Zero känns mina föräldrars död lite mindre meningslös.

Psykologiskt olycksfall ett bättre ord för självmord

Självmord, suicid och psykologiska olycksfall. Tre ord för samma definitiva lösning på ett tillfälligt problem. Personligen tycker jag psykologiska olycksfall är det bästa ordet. Det är ett olycksfall- det är inget val att inte orka leva. Man väljer inte sin sjukdom. Vi behöver förändra synen på psykisk ohälsa. Vi behöver ta bort skam och skuld. Vi behöver visa varandra mer omsorg och medmänsklighet. Det är inte bara en fråga för vården. Det är en fråga för alla. Vi kan alla göra skillnad. Vi kan alla räcka ut en hand, lyssna, inge hopp, hjälpa vidare.

Nollvision

Nollvision självmord. Nollvision trafikdöd. Två nollvisioner med olika resultat. Den ena fick både resurser och en ansvarig myndighet, den andra fick det inte. Resultatet är slående- nu är det dags att göra om och göra rätt. Det har börjat med att Folkhälsomyndigheten numer har ansvaret och att det avsätts mer medel men det är en lång väg kvar. Vi kan lära mycket av hur man arbetat med Nollvision trafikdöd men det behövs resurser.

Våga fråga. Våga lyssna. Våga vara medmänniska.
På suicidezero.se kan du lära dig mer om hur vi alla kan vara med och bidra till att rädda liv.

Marie Niljung, volontär Suicide Zero

…………………………………………………………………………………………
Har du också en historia du vill dela med dig av på min blogg?
Maila den då till info@joannhalvardsson.se

Vardag

Bakom fasaden var det kaos

Posted on 30 juli, 2019

Bakom fasaden var det kaos

I dag är det 4 år sedan mitt semesterprat sändes på P4 Värmland. Den Värmländska versionen av Sommar i P1. Ett av de mest lyssnade programmen någonsin. Jag kunde knappt gå ut i Hagfors för folk stoppade mig och vill krama mig. Det hade spelats in några månader tidigare. Jag sitter där i studion och berättar om hur jag hittat tillbaka till livet och hur bra allting var nu. Jag ljög inte, det var så de kändes just då. Vågade inte erkänna för mig själv att mitt liv var kaos bakom fasaden.

Allt började två år tidigare

Allt började egentligen två år tidigare. Jag hade stått på Seroquel för psykoser och det gått bra i några år och hade fått rätt hjälp och allt började bli bra på riktigt. Jag ville börja trappa ner medicinen och läkaren var med på det. Samtidigt tyckte dom att jag var frisk nog för att klara mig själv nu. Dock tyckte dom att jag skulle stå på en antidepressiv medicin, jag hade ju ändå haft depressioner i nästan halva mitt liv. Det var bra med ett skydd.

Psykiatrin gjorde mig manisk

De vi inte visste var att jag var Bipolär och att Seroquel är också en medicin mot Bipolär sjukdom. När man är bipolär så blir man oftast manisk av antidepresiva. Så det som hände var att psykiatrin tog bort min bipolär medicin, satte in en medicin som gjorde mig manisk och avslutade kontakten efter 10 år. Jag blev en tickande bomb och jag förstår inte hur i helvete jag klarade av att leva på de här sättet i två år. Hur höll jag ihop allt?

Försökte ta mitt liv för nionde gången

När mitt program sändes på P4 Värmland så trodde alla lyssnare att mitt liv va bra. Sanningen är att jag bara några dagar innan programmet sändes hade kommit in till centralsjukhuset i Karlstad i ambulans. Jag hade försökt att ta mitt liv för nionde gången efter att ha bett psykiatrin om hjälp tio gånger men inte hade fått någon. Bomben hade exploderat. Jag ser det inte som ett självmordsförsök för jag ville inte dö. Det var bara ett desperat rop på hjälp.

Vill göra ett nytt semesterprat

Jag ångrar inte semesterpratet, allt jag säger de i är sant. Jag hade dock inte insett hur sjuk jag egentligen var där och då. Det skulle dock vara kul att få göra en del 2. Om hur det fortsatte och hur det tillslut blev bra på riktigt. Lyfta bristerna i vården och berätta om hur verkligheten ser ut för många som lever med psykisk ohälsa. Kanske får ringa P4 och berätta min idé. De sa ju ändå ”vi hörs nog snart igen”, sist jag prata med dom för några veckor sedan;) Har du missat mitt semesterprat så kan du lyssna på det här nedan.

Bipolär sjukdom typ 2 Vardag

Lugnet jag aldrig haft

Posted on 16 juni, 2019

Lugnet jag aldrig haft

Tre månader med Litium

På tisdag är det tre månader sedan jag sattes in på Litium. Tänkte att det var dags för en ny uppdatering. Jag fortsätter att ha lika bra effekt. Precis som jag skrev i förra inlägget så har jag ett lugn jag inte vet när jag hade sist. Under den här månaden har jag insett hur saker och ting har förändrats. Under resan till Skottland var jag inte arg eller irriterad en enda gång fast vi bodde på varann i hotellrum i sex dagar. Det kan vara nytt världsrekord i min värld.

400 olästa mail

När jag kom hem efter sex dagar så hade jag 400 olästa mail i inkorgen och hade bara publicerat två inlägg på bloggen. Det har jag inte gjort de senaste tio åren. Jag kan vara världsmästare på att svara på mail snabbt. Jag har oftast mobilen i handen och kollar mailen minst tio gånger per dag. Förut har jag känt mig tvungen att kolla för tänk om jag missar något.

Lugnet jag aldrig haft

Samma sak har det varit förut när det gäller mina speedwaybilder. Jag har suttit uppe och redigerat dem halva natten för det finns förare som väntar på dom. Nu finns det där lugnet som säger ”Äh jag svarar på de där sen är det något viktigt så ringer dom” och ”Orkar de inte vänta på bilderna så får de ta någon annans bilder”. Jag sätter mig själv i fokus och känner mig inte stressad över att göra det. Tack vare det där lugnet jag aldrig haft. Tack Litium för att du kom in i mitt liv. Jag vet inte hur jag har klarat mig utan dig.

Tidigare uppdateringar:

– 2 månader med Litium
– Dag 8 med Litium
– Välkommen till mitt liv Litium

Older Posts