Ludvig Lindgren

Yay Doktor E gick med på att ge min högra armbåge en kortisonspruta. Han säger att det är senorna i tummen som jag har ont i så han vill avvakta med den. Och se om otrosen (som jag förhoppningsvis får snart funkar). Men det är iallafall skönt att de gör något. Först yra han om att kortison kanske inte hjälper och jag blev rädd för att jag skulle få gå hem utan att få någon hjälp alls. Så jag är glad för att han lyssnade på mig och gav det ett försök.

Sen satte han även in mig på Orudis igen vid behov, har inte haft den på två år nu. Innan jag skulle gå så frågade han om jag hade mediciner så jag klarade mig eller om jag behövde ett nytt recept. Så jag svarade att jag kanske inte har alvedon så han gick in och kolla. Och det visade sig att jag hade massa uttag kvar och då tyckte han:
”Jag hoppas att du inte ätit upp 5000 tabletter sedan i november”
”Jaha fick jag inte det? Jag brukar äta alvedon som lördagsgodis”, tyckte jag.
”Fortsätt med det”, tyckte han och skrattade. Det är tur att det iallafall finns några läkare med humor.

När jag var klar hos reumatologen så mötte jag min kontaktperson och vi åkte ut till Bergvik och åt lunch.

Sen när jag kom hem så hittade jag ett paket från England på mitt hallgolv.
Tack själv Ludde för din suport som privatpsykolog 2016 😉

Nu ska jag och min stackars armbåge inta soffläge resten av dagen så det där kortisonet får sprida sig fint.