Önskar att jag hade fått lyssna på mig själv.
I går var jag inbjuden av Svenska kyrkan Karlstad stift att föreläsa för 300 konfirmander. Jag är väldigt glad för att jag fått det här uppdraget. Jag brinner lite extra för ungdomar för jag önskar att jag fått lyssna på mig själv i dag när jag var 15 år. Att jag tidigare hade förstått att en diagnos inte behöver vara ett hinder utan också kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp.
Dålig tajming
I vanliga fall har jag inte två föreläsningar på en dag för det blir för mycket. Men jag kände att jag verkligen ville göra det här och gjorde ett undantag. Dock var det inte bästa tajming att jag haft ett njurstensanfall hela veckan och att energin var slut redan var slut från början. Det är nackdelen med att driva eget. Att jag inte kan skicka i väg någon annan när jag inte orkar. Men jag slängde på mig lite smink, stoppade i mig smärtstillande och drog i väg . Jag tror inte att någon märkte att jag egentligen ville lägga på golvet och gråta av smärta.
En lyckad dag
Jag tycker det är lite svårt att föreläsa för ungdomar för att jag inte gjort det så många gånger. Dom är svåra att läsa av. De skrattar inte där vuxna brukar skratta. De sitter med en mobiltelefon i handen och jag kom på mig själv flera gånger att tänka om de tyckte att jag bara var en tråkig tant. Men många satt som ljus och lyssnade. Det var väldigt som tog visitkort. I pausen på föreläsning nummer två så behövde jag inte grubbla mer för då kom ett tjejgäng fram och kramade mig och sa tack för att jag är en förebild. Det är den bästa betyget man kan få.
Jag fick inge blommor
Den här gången fick jag inga blommor efter föreläsningen. Jag fick något mycket bättre, en låda choklad. Tack Svenska kyrkan Karlstads stift. Ni vet vad man behöver efter två föreläsningar med njursten. Förlåt Viktväktarna haha. Min plan för kommande veckor gick inte så bra;)
