Du är inte ensam – Joakim Lundell
När jag var på semester så passade jag på att läsa Joakim Lundell’s senaste bok Du är inte ensam. Boken är uppföljare till hans första bok Monster och handlar om hans diagnoser ADD och Aspergers syndrom. Jag hade stora förväntningar på den här boken men jag blev lite besviken. Jag tycker att den första var bättre.
Funktionsnedsättning eller handikapp?
Han skriver mycket bra om sina diagnoser och lyfter styrkor. Jag stör mig dock på att han använder ordet handikapp när han pratar om diagnoserna. Jag är allergisk mot det ordet för jag tycker inte att neuropsykiatriska diagnoser behöver vara ett handikapp. Jag använder själv ordet funktionsnedsättning, för jag har nedsättningar/svårigheter pga min diagnos men jag är inte handikappad. Det är som allt bra han skriver om diagnoserna blir nedsmutsat när han väljer att använda ordet handikapp. Det kanske är bara är jag som känner så jag vet inte riktigt. Vet att det är andra som tycker samma sak om funktionsnedsättning och istället säger funktionsvariation, men det ordet kan jag inte ens säga utan att slå knut på tungan.
Måste finnas bättre exempel
En annan sak jag hackade upp mig på och inte riktigt förstår är varför han berättar om hur han piercat snoppen i helt kapitel. Jag förstår tanken bakom. Att han vill visa att hans diagnoser gör att han är impulsiv och inte har ett konsekvenstänk. Dock tycker jag att det måste finnas bättre exempel att ta upp än just detta med tanke på att hans största målgrupp är barn/ungdomar. I det stora hela var boken okej men tycker inte att den gav mig så mycket hade det inte varit just Joakim Lundell som skrivit boken så tror jag inte den hade blivit en storsäljare, namnet ger mer än innehållet.
Fick ett signerat ex
