Browsing Tag

bipolär sjukdom

Sjukvård Vardag

Uppföljning på psyk, hur fortsätter vi min behandling?

Uppföljning på psyk , hur fortsätter vi min behandling?

I dag var det dags för dagen med stort D, uppföljning på psyk. Där vi skulle diskutera hur vi ska fortsätta min  behandling. I dag har jag ätit 600 mg Seroquel i 26 dagar och vi höjde för att försöka bromsa en depression.
Vi har fått en god effekt. Jag var dock lite orolig för hur de skulle gå nu om vi bara skulle sänka dosen. Men jag och läkaren tänkte tydligen samma sak. Han tyckte att jag ska fortsätta att äta den här dosen i minst tre månader till. Så det verkligen är stabilt innan vi sänker. Sen tror jag det är bra när det är den här tiden på året. Julen brukar vara jobbig för mig. Det finns ett extra skydd och känns skönt.

Problem med sömnen

Det största problemet just nu är sömnen. När jag väl somnar så sover jag hur bra som helst, men jag har svårt att komma till ro på kvällen. När jag inte kan sova tar jag Stilnoc och det har blivit oftare och oftare. Vilket inte alls är bra eftersom Stilnoc är vanebildande. Förra veckan testade jag att ta Atarax och det kändes som jag blev lugnare och kom till ro. Så det var min idé att vi kanske ska testa att ta en till kvällen så jag förhoppningsvis kan slappna av.

Varför förstod ingen läkare?

Under många år så hatade jag Atarax, pga alla biverkningar. Jag åt 25 mg flera gånger per dag vid behov i flera år. Sen efter min 9:e överdos så träffade jag en läkare på akuten (vanliga akuten) som undrade varför jag fått 25 mg när jag blir så påverkad så hon skrev ut barndosen på 10 mg. Man kan ju fråga sig varför ingen läkare på psykiatrin hade tänkt den här tanken under mina 12 år inom psykiatrin.

Känner mig delaktig i vården

I dag räcker det oftast med 10 mg för mig, men jag kan ta en till om det inte gör det. Nu ska jag testa att ta 20 mg till kvällen i två veckor, och sen kanske sänka till 10 mg. Förhoppningsvis hjälper det mig att slappna av och komma till ro. Gör det inte det så finns det andra alternativ, men vi tar ett steg i taget. Det tycker jag är det bästa med vården jag får i dag, att jag får vara med och tycka till. Och att vi sätter in en medicin i taget så vi vet vad som gör vad.

Kan inte få bättre vård än den jag har i dag

Jag är nöjd med dagens läkarbesök och jag är väldigt nöjd med dagen jag får i dag. Det känns helt fantastiskt att få träffa samma läkare fem gånger på rad. Han känner ju mig nu och då blir det ju såklart mycket enklare. Jag har gnällt mycket över psykiatrin men jag kan inte få bättre vård än den jag har i dag. Det är ju bara synd att det tog 15 år innan jag fick den.

uppföljning på psyk

 

Vardag

Dag 23 med 600 mg Seroquel

I dag är det dag 23 med 600 mg Seroquel

I dag är det dag 23 med 600 mg Seroquel. Jag har inte skrivit någon uppdatering på medicinen på några dagar nu. Anledningen till det är att den nu stabiliserat sig och att det inte händer så mycket. Jag känner fortfarande ganska stabil men får fortfarande ångest i bland men det är hanterbart.

Problem med sömnen

Största problemet är sömnen och att jag äter för mycket sömntabletter och att jag måste sluta upp med det innan jag blir beroende. Ska till läkaren på måndag så vi får se vad han hittar på. Jag tror att vi ska börja trappa ner igen eftersom det här var en tillfällig dos men jag är inte säker.

Biverkningar

Jag ska även ta upp att jag fått mer biverkningar av den här dosen. Jag drar på mig mycket vätska och känner mig som en vandrande vattenballong typ. Sen är jag även förstoppad, mer än vanligt (Har IBS). De här är biverkningar jag har i vanliga fall och jag kan stå ut med så länge jag mår bra, men skulle inte palla att ha det så här hela tiden. Sen är det ju inte hälsosamt att samla på sig för mycket vätska, så vi får se vad han säger.

Känner mig redo för att sänka igen

Jag tror att jag är redo för att sänka dosen igen, men det är ju lite svårt att veta innan man testat. De är ju de där med sömnen som är största problemet. Mitt förslag är att vi ska sänka till 400 mg och testa att ha den som min standarddos (hade 300 mg förut). Vi får se på måndag vad som händer.

Dag 23 med 600 mg Seroquel

Vardag

Dots Charge – Håll koll på ditt psykiska mående

 


Detta inlägg är skrivet i samarbete med Dots Charge


Dots Charge – En app som hjälper dig att hålla koll på ditt mående

För några veckor sedan hittade jag appen Dots Charge och blev så himla glad. Jag har testat flera olika appar för att skriva stämmningsdagbok. Men de flesta är på engelska och alldeles för krångliga. Därför blev jag glad när jag loggade in och såg hur enkel men bra den här appen är.

För dig som lever med bipolär sjukdom eller depression

Dots Charge är en app för dig som lever med bipolär sjukdom, depression eller bara vill ha koll på ditt psykiska mående. Du fyller enkelt i varje dag hur du mår och på bara 20 sekunder så får du en överblick över hur ditt mående sett ut över en längre tid. Även du som anhörig kan använda appen för att få en bättre överblick.

Så här funkar appen:

Du fyller i stämningsläge, minnesfunktion, ångest, irritabilitet och koncentrationssvårigheter. På alla finns alternativen: Normalt- inga begränsningar, Lindrig- små begränsningar i vardagen, Måttlig- Stora begränsningar i vardagen och Svår- kraftiga begränsningar i vardagen.

 Dots Charge

När du fyllt i allt så trycker du på registrera och då kan du se hur ditt mående sett ut över tid.
Appen är under utveckling och fler funktioner kommer tillkomma under tidens gång.

Dots Charge är värd pengarna

Appen kostar 49 kr/månad och jag tycker att det är ett helt okej pris. Jag har testat den i snart två veckor nu och jag är beredd att betala den summan. Då jag får en bättre överblick och förståelse för min sjukdom och för att jag får allt i mobilen. Det är skönt att slippa hålla reda på massa papper. Sen kan jag enkelt visa upp appen för min läkare så även han får en bättre helhetsintryck. Just nu finns appen bara till android men snart finns den även till Iphone så gå in på hemsidan och anmäl dig så kommer du få uppdateringar om när det är dags!

Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

Mina strategier för att inte skada mig själv

I går var det ju som sagt 1 år och 4 månader sedan jag skadade mig själv för sista gången. Många har undrat hur jag gjort för att lyckas. Den största skillnaden sedan förut är att jag i dag har strategier för hur jag ska göra när impulsen kommer. Så här nedan tänkte jag dela med mig av mina strategier för att inte skada mig själv.

Mina strategier för att inte skada mig själv

Mina strategier för att inte skada mig själv….

 

Förut:

Jag visste inte vilka tecken jag skulle kolla efter.

Nu:

Jag är medveten om vilka små tecken jag ska kolla efter för att veta att jag är på väg att svänga.


Förut:

Jag tog inte lugnande för jag gillade inte biverkningarna och då kraschade jag djupare.

Nu:

Jag tar lugnande innan det är försent. Jag har fått Zyprexa som smälter på tungan så jag får effekt efter ca 15 minuter.


Förut:

Jag var rädd för ångest.

Nu:

Ångest är obehagligt men jag vet att det inte är farligt och kommer gå över.


Förut:

Jag berättade inte för mina nära och kära att jag mådde sämre för jag ville inte störa. För jag trodde att störde fast jag inte gjorde det.

Nu:

I dag vet jag att jag inte stör och att de vill att jag ska prata med dom så de kan finnas där på rätt sätt.


Förut:

Jag bar runt på alla känslor tills jag exploderade.

Nu:

I dag har jag en låst blogg där jag skriver av mig, som bara speciellt utvalda personer kan läsa.


Förut:

Jag blev apatisk och la mig i sängen när jag fick ångest.

Nu:

Jag försöker göra något när jag känner att jag håller på att få ångest tex ta en promenad.


Förut:

Jag kände mig väldigt ensam, fast jag egentligen inte var det.

Nu:

Jag tar fram min Ludde-mössa. Jag kan svika mig själv, för det är enkelt att förlåta sig själv. Men det känns värre att svika dom som bryr sig om mig. Mössan påminner mig om att jag aldrig är ensam hur ensam jag än känner mig.


Förut:

Jag ringde inte till psykiatrin förrän det var försent, för jag kände att de ändå inte kunde hjälpa mig.

Nu:

Är det okontrollerbart så ringer jag och ber om hjälp hos psykiatrin. I bland kan det ta tid men jag vet att det finns hjälp att få.


 

Vardag

När man inte kommer upp…

Hypomani-varning

De två senaste dagarna har bara sovit 7 timmar och oroligt, och det är lite för att vara mig. Jag behöver minst 10 timmar för att fungera som människa. 6-7 timmar i rad är hypomani-varning, men än så länge är jag inte speedad. Det var helt omöjligt att somna i går kväll trots två sömntabletter. Nej jag har inte överdoserat, har lägsta dosen så får ta två om den första inte funkar.

När man inte kommer upp ur sängen

När jag vaknade upp i morse så kände jag mig en som vandrande zoombie. Sen hade det snöat i natt så min leder var helt förstörda. Jag kände att det här går inte så smsa min chef och gick tillbaka till sängen. Nu tre timmar senare är jag uppe igen och ska jobba hemifrån. Känner mig helt slut och jag har inte ens kommit halvvägs i allt som ska göras i november. Skulle vara skönt att kunna dra till Thailand i december istället för i juni.

Återförenade 

Något bra är att Bebbsan kom hem i går. Hon ska vara här till fredag sen får hon åka tillbaka till Hagfors igen för hon kan ju inte bli med till Stockholm på gala. Haha hon skulle nog dock gilla att äta snittar och gå runt och mingla;).

När man inte kommer upp ur sängen