Hej kompisar! Vet ni vad det är för dag i dag? Jo det är 22 april och det betyder att jag klarat 1 år och 9 månader utan självskadebeteende. Nu är det bara tre månader kvar sen har jag klarat 2 år, heja mig!
Ni har väl inte missat min serie om självskadebeteende som jag startat på Yotube? Här hittar du första avsnittet!
Som ni redan vet så var ju jag i Varberg i går för att träffa en företag. Det var företaget Komikapp som var jag och besökte. Det är ett företag som säljer hjälpmedel och det var väldigt spännande att få se hur de arbetar och vad dom har produkter. Ett tag funderade jag på om jag skulle strunta i att åka hem och istället flytta in i deras sinnesrum;)
Ni kommer få höra mer om hjälpmedel och Komikapp längre fram, för vi smider gemensamma planer för framtiden:)
Som jag skrev föra några veckor sedan så har jag bestämt mig för att ha temaserie om självskadebeteende på min YouTube kanal. Nu är första avsnittet ute där jag svara på era frågor. I nästa avsnitt kommer jag prata om vad som hände sista gången jag skadade mig själv och varför jag valde att avsluta mitt självskadebeteende efter 15 år.
Du får gärna komma med förslag på vad jag borde prata om som rör temat. Jag skulle också bli väldigt glad om ni ville dela mina klipp så de når ut till fler. Vill du vara säker på att du inte missar nästa avsnitt? Gå då in på min kanal och tryck på prenumereraknappen och glöm inte att klicka i klockan bredvid prenumeraknappen. Gör du detta så kommer du att få ett meddelande när en ny video är uppe och du är säker på att du inte missar nästa avsnitt.
Hej mitt i natten! Nu har jag gjort det igen… Druckit en cider och nu är det omöjligt att somna. Jag har skrivit om det förut… Bipolär sjukdom och alkohol, du hittar inlägget här. Att så lite kan påverka så mycket.
Det är verkligen helt omöjligt att somna. Henrik sover sedan länge så jag har smugit ut till vardagsrummet. Psykolog A sa det en gång, att man måste bryta mönstret. Att man aldrig kommer somna om man ligga kvar och stirrar in i en vägg.
Det är inte bara jag som är vaken för hör hur ambulanshelikoptern flyger över huset. När jag bodde inne i stan så flög den över mitt hus flera gånger om dagen i bland. Jag trodde att jag skulle slippa det när jag flyttade till andra sidan stan men nej är tredje gången jag hör den i kväll. Det är ju så hemskt att man vet att det ligger någon där uppe som är väldigt allvarligt sjuk. Och här ligger jag och gnäller över att jag inte kan sova.
Tack Uddevalla för i dag! Resan gick bra och det var sköt att inte behöva åka så långt den här gången. Föreläsningen gick också bra. Så bra så vi blev utslängda haha. Museet ville stänga 20.30 men ingen ville gå hem, det måste vara ett bra betyg. Nu är jag tillbaka på hotellet och ska chilla lite innan det är dags att sova.
