Browsing Tag

bipolär sjukdom

Psykisk ohälsa Vardag

Att ha självinsikt

Att ha självinsikt…

Jag har alltid haft bra självinsikt. Jag märker själv när det börjar tippa åt de enda eller det andra hållet. Jag söker hjälp av psykiatrin när jag känner att det behövs. Just nu säger min självinsikt att jag inte ska köra bil.

Groggy

Jag höjde som sagt till 400 mg i går och känner mig helt jävla groggy. Jag glömmer orden mitt i en mening. Jag gick till kylskåpet fyra gånger förut men glömde varför jag gick dit. Jag smsade till fel nummer när jag skulle skriva till min kompis, fast jag visste att han inte använder det för jag pratade med honom senast i går. Nej min hjärna är inte som den ska just nu och nu har jag precis höjt dosen med 200 mg till så vill inte ens veta hur min hjärna fungerar i morgon. Jag är ju som sagt väldigt känslig för mediciner. Men vi får väl ge det ett försök.

Kommer inte köra bil de närmsta dagarna

Dock tänker jag inte sätta mig framför ratten i morgon så smsade min chef och sa att jag jobbar hemifrån i morgon. Jag önskar att alla hade en chef som svarar att man inte ska känna någon press att jobba och att det viktigaste är att man mår bra. Nu har jag precis svalt 600 mg så skriver jag inget i morgon så är jag troligtvis däckad;)

självinsikt

Psykisk ohälsa Vardag

Är jag på väg in i en depression?

De tar mig på allvar efter att jag fick rätt diagnos

I över 15 år har jag funnits inom psykiatrin och det är många gånger som jag känt att det inte tagit mig på allvar när jag berättar hur jag mår. Men jag märker en stor skillnad de senaste åren. När jag fick min diagnos så började dom ta mig på allvar. Bara för att jag är bipolär, vilket jag var i 12 år men ingen visste det. Men nu när det står i journalen så tar de mig helt plötsligt på allvar.

Depression?

I två veckor har jag känt att det något som händer. Jag är överdrivet trött och saker som annars är roliga känns bara tråkiga och jobbiga. Jag tror att jag är påväg in i en depression. För 1,5 vecka sedan höjde jag Seroquel med 50 mg, vilket jag får vid behov. Men jag känner ingen skillnad och har fortfarande mycket ångest så höjde 50 mg till i går kväll. I morse ringde jag till psykiatrin för jag kände att det är bra att de vet om vad som händer. Det tog 30 minuter från att jag lagt på med sköterskan tills läkaren ringer mig. Tummen upp den här gången!

Höjer dosen i tre veckor

Han tyckte att vi skulle höja till 600 mg i minst tre veckor och se vad som händer. Eventuellt behöver vi sätta in en antidepressiv men vi försöker undvika det så länge det går. Eftersom jag har en förmåga att bli manisk av dom. Jag tycker det är skönt att de tar mig på allvar och agerar snabbt för som sagt kommer november bli ganska körigt. Agerar vi inte nu så är ju risken att jag är total kraschad i december. Samtidigt är jag lite orolig för att jag ska bli trög av så hög dos, för jag måste ju kunna klara av att föreläsa. Haha det är ju lite komiskt att jag ska föreläsa på landstingets föreläsning nästa vecka och prata om mina erfarenheter av mediciner och så är jag hög på mediciner. Men det blir nog säkert bra.

De gav mig beröm

Dom gav mig även beröm för att jag ringde och bad om hjälp innan jag började skada mig själv den här gången. Och jag ger beröm för att de ger mig hjälp utan tjat den här gången. Men det är bara att försöka göra det bästa av situationen tyvärr kommer ju depression alltid vara en del av mitt liv.

depression

Vardag

Promenad och Zyprexa

Tog en promenad och en Zyprexa förut…

Jag överlevde jobbdagen trots allt. Efter jobbet åkte jag och hämtade ut paket innan jag åkte hem för att ta emot mitt boendestöd. När vi hade gjort en plan för två veckor så tog jag en liten promenad. Än så länge går det ganska bra att leva mitt hälsosamma liv. Jag har i alla fall klarat en dag haha. Vi får se hur det går i morgon när jag ska ut på äventyr.

Nu ligger jag i soffan och chillar och känner mig faktiskt ganska trött. Det kan dock bero på att tog en Zyprexa förut, hoppas på att kunna sova ordentligt natt. I morgon bli det lite sovmorgon innan jag ska åka mot Kristinehamn.

Zyprexa

Föreläsningar Vardag

Bokningar för 2018

Detta inlägg är skrivet i samarbete med mitt företag Aspiepower media
……

Bokningar för 2018 börjar komma!

Vi har klivit in i oktober och det är bara tre månader kvar på det här året. Det går alldeles för fort det var ju nyss som det var januari och jag bokade upp föreläsningar för hösten och det kändes som det var hundra år kvar. Men nu är vi här och nu har jag redan fått bokningar för 2018. Ja det är helt galet men jag är så glad för att det rullar på.

Det är dags att boka mig som föreläsare nu!

Vill du boka mig som föreläsare under första halvåret av 2018 så är det dags nu! Man får självklart även boka för slutet av 2018, jag älskar personer som är ute i god tid!

Kort beskrivet handlar mina föreläsningar om resan från att vara en trasig 14 åring, psykiatrisk slutenvård, X antal självmordsförsök. Till att hitta tillbaka till livet, lära sig att förstå sina diagnoser och hitta styrkorna. Utbilda sig till journalist och starta eget företag. Jag vill öka öppenheten kring psykisk ohälsa och ta hål på myter. Men framförallt vill jag visa att en diagnos inte behöver vara ett hinder utan också kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. För det är jag ett levande bevis på.

Här kan ni läsa mer om mina föreläsningar. För bokningar och frågor maila: info@joannahalvardsson.se

Bokningar för 2018

Psykisk ohälsa Vardag

Yes det är klart! Nu känns det lite lugnare!

Nu känns det lite lugnare…

Det var ett under att jag tog mig upp i morse. Gick direkt in i duschen för att spola iskallt vatten på mig så jag vaknade till liv innan jag skulle hinna vända tillbaka till sängen. Gav Baby mat, klädde på mig och tog ett äpple i handen och åkte mot kontoret. Överlevde de fyra timmar jag skulle jobba, först arbetsdagen på en vecka. Sen åkte jag och köpte lunch på vägen innan jag skulle till läkaren på psyk.

Det avgörande läkarsamtalet

I dag var det dags för det där avgörande läkarsamtalet. Som jag tidigare skrivit om så måste jag ha ett läkarintyg på att jag bara kan jobba 50% eftersom jag fyller 30 år i februari och då ska ansöka om halv sjukpension. Jag blev glad när jag såg kallelsen för jag fick träffa samma läkare som jag träffat fyra gånger på raken nu. Det är nog ett rekord, iallafall på vuxenpsyk. Jag blev lite lugnare när jag såg att det var han kände lite hopp men det känns fortfarande läskigt. Det läkaren skriver i det här intyget kan avgöra mitt liv, min framtid. Har läkaren missförstått någonting så är det kört.

Hur kan de ens tro att jag kan jobba 75%?

Men samtalet kändes bra och det första han typ sa var ”Hur kan de ens tro att du kan jobba 75% när du aldrig gjort det i hela ditt liv?”. Ja det kan man fråga sig.  Nu ska jag bara ha ett läkarintyg från reumatologen också men dit ska jag den 6/11.

Har jag hamnat på psyk eller i en Harry Potter film?

När jag anmälde mig i receptionen så fick jag en lapp av hon som satt där. Jag kollade på den och undrade om jag hamnat på psyk eller i en Harry Potter film? För tydligen ska man ta sig igenom en labyrint för att hitta läkaren annars får du inte komma ut eller något;)