I dag har jag haft körkort i 2 år!
Shit va tiden går fort! I dag är det inte bara 4 år och 5 månadersedan jag och Henrik träffades, det är även 2 år sedan jag tog körkort, va hände? Prövotiden är över nu! Så här i efterhand så kan jag ju tycka att det var ganska onödigt att jag sköt de framför mig i tio år. Jag läste max tio sidor i boken och de gånger jag övningskörde under de här tio åren går nog att räkna på två händer. Men jag var inte mogen då, jag hade fullt upp med att orka överleva och hade inte energi över till att försöka ta körkort. Sen kom den dagen då jag var på arbetsintervju och fick frågan: ”Har du körkort?” Jag svarade ”Jag jobbar på de”… Haha ja jag hade ju jobbat på det i tio år. Så direkt jag klev ut genom dörren så gick jag direkt till körskolan och skrev in mig. Nu hade jag bestämt mig och nu var jag redo.
Behövde tydliga mål
Jag hade min första körlektion i juli och redan då undrade jag ”När får jag körkort”, fast jag knappt kunde starta bilen. För mig var det viktigt med tydliga mål och planering och det var något min körskolelärare förstod. Så första målet var att kunna köra inne i stan vid höstlovet. Det målet klarade jag redan två veckor senare (början av augusti). Nästa mål blev att klara bromsprovet innan halkbanan till höstlovet (de klarade jag i september). Och veckan innan höstlovet klarade jag halkbanan. Det jag själv trodde jag skulle ha svårast för var teorin men det var det aldrig några problem med. Man måste ha 57/62 för att få godkänt, jag fick 52 på första försöket.
Hade svårt att fokusera på flera saker samtidigt
Det som var mitt största problem var att få kopplingen att fungera. Därför valde jag tillslut att skita i det och bara ta kökort för automat. Vilket betyder att jag har villkor på mitt körkort att jag inte får köra manuella bilar. Vill jag uppgradera mitt körkort så kan jag när som helst, genom att göra en uppkörning med manuell bil. Dock är det inte enda gång på två år som önskat att jag kunnat köra manuell bil.
Inte konstigt att jag inte fick kopplingen att funka
Så här med facit i hand så gjorde jag rätt val eftersom om jag fick opera min fot två dagar senare. Det var inte så konstigt att jag inte fick kopplingen att funka eftersom senan i foten var av. Jag fattar inte ens hur jag lyckades köra bil med den över huvudtaget:P. Eftersom min fot bråkat i över två års tid och jag gick ett helt jävla år med gips så var det verkligen rätt beslut att ta automatkort. Det har gjort så jag kunnat köra bil under hela tiden. Men hade jag satsat på manuellt körkort så hade jag troligen hållit på med mitt körkort fortfarande. Eftersom min fot fortfarande inte är helt bra och jag kan fortfarande inte sköta kopplingen.
Mina 5 tips till dig som har en NPF-diagnos och vill ta körkort:
– Berätta om din diagnos, om körskolan inte vet om att du har en diagnos så kan de inte heller erbjuda dig stöd.
– Kolla runt och kolla vilken erfarenhet körskolorna i din stad har av undervisning för personer med NPF-diagnos och vilket stöd de kan ge dig. Välj inte den billigaste körskolan utan den som du tycker känns bäst.
– Be om att få göra studiebesök på körskolan du är intresserad av för att få känna in hur den känns.
– När du blivit lite van så testa att kör med olika körskolelärare för att bli van med köra med någon du inte är van. För på uppkörningen kommer du ju troligen få köra med en helt främmande person.
– Våga säg till om något inte känns bra. När vi hade garagelektion så fick jag en person som var väldig otydlig och virrig och jag kände att jag lärde mig inting. Men när jag berättade det så fick jag gå på en ny garagelektion med en annan lärare, helt gratis.
