Tillsammans gör vi skillnad
Listan jag skrev med tips till personer inom vården som möter personer med NPF-diagnoser sprids som en löpeld, vilket är jättekul och viktigt!
Så med hjälp av mina bloggläsare har jag nu gjort en ny lista.
Denna lista är sammansatt av mig utifrån min läsares kommentarer och det är deras formuleringar.
Ni hittar listan till sjukvården här.
Ni hittar listan till kommunen här.
Ni hittar listan till Försäkringskassan här
Detta bör du som jobbar inom Arbetsförmedlingen tänka på när du möter personer med NPF-diagnoser.
– Ge personen så lite papper som möjligt.
– Sitt inte och vänta på att personen tar initiativ, utan se till att hålla kontakten aktiv.
– Det är många personer med NPF-diagnoser som har svårt att ringa myndigheter för att det är krångligt och för att dem har dåliga erfarenheter sedan tidigare. Hela ansvaret för kontakten får inte bara ligga hos personen.
– Det som funkar hos en person behöver inte nödvändigtvis funka med nästa.
– Man måste i samspel hitta ett system som fungerar.
– Berätta vilka rättigheter jag har och vilka hjälpmedel jag har rätt till.
– Sluta fråga vad jag vill att ni ska hjälpa mig när ni ändå inte hjälpa mig med det jag vill.
– Lova inte mer än vad ni kan hålla.
– Tala inte om för mig att jag är arbetslös och då har sämst chans att få jobb. Det kanske är sant men det tjänar ingen till att klubba ner mig ännu mer.
– Hjälp mig att sålla ut vilket jobb jag KAN söka och peppa mig att ta mig dit.
– Jag önskat att någon från arbetsförmedlingen skulle följa med mig till arbetsplatsen när jag får ett jobb då jag kan ha svårt för nya saker.
– Ha mer flerpartsmöten med LSS, försäkringskassan osv.
– Erbjud fler sätt att skicka kallelser, brev, sms, mail.
– Fråga om det finns någon man vill ska följa med på mötet och kalla även denna person och hjälp till med fullmakt om det behövs.
– Förenkla era brev och försökt förklara på ett tydligare sätt. Det kan för en del vara enklare om ni ritar när man förklarar.
– Många tolkar saker bokstavligt så undvik formuleringar som ”vår gemensamma resa” eller ”jag kommer om en sekund”
– Erbjud hjälp med att tolka och fylla i blanketter.
– Meddela så fort som möjligt om jag ska få en ny handläggare och när detta sker.
– Erbjud mig en mail-adress så jag enkelt kan kontakta er om jag undrar något.
– Hjälp till och var tydligare med hur man skriver CV, visa riktiga exempel.
-Skicka inte runt personen till olika personer.
– Skriv ner vad man pratat om, vad vi kommit överens om och vem som gör vad.
– Ha inte brandövnings när ni vet att ni ska ta emot en personer med Asperger, vi gillar inte hastiga förändringar.
– Säg inte ”det här kommer du klara av” när jag försöker förklara att jag inte gör det.
– Anta inte att jag förstår, ta reda på att jag verkligen gör det.
– Prata klarspråk blanda inte in krångliga formuleringar.
– Påminn om bokade tider.
– Kalla inte diagnosen för sjukdomar eller säga att ”du lider av…”
– Vi kan med jobba bara vi får ett jobb där allt fungerar.
– Att vi kan ha en toppen dag ena dagen men nästa inte ta oss ur sängen.
– Att vi kan ha svårt att passa tider, skäll inte ut mig om jag kommer försent försök i stället hjälpa mig hur jag ska komma i tid nästa gång.
– Det hjälper inte att skälla, ge oss i stället råd för hur vi ska göra så saker blir bättre.
– Alla kan inte jobba 100% hjälp mig hitta nivån som funkar bäst för mig.
-Förminska mig inte och prata inte ”bebisspråk” till mig.
– Alla människor är UNIKA oavsett diagnos eller ej.
Uppdatering:
Kul att det här inlägget har fått sådan uppmärksamhet! Det märks att det är ett ämne som berör många! Och självklart ska man bemöta ALLA människor med respekt och tydlighet men vara extra noga när man möter människor med NPF-diagnos som tyvärr kan vara extra utsatta.
