Nu sitter jag och väntar på tåget mot Uddevalla. Jag hoppas att det är lite varmare där nere. Här är det – 11 men blåser storm så det känns som att man är på Nordpolen. Sen hoppas jag att SJ sköter sig så jag slipper krångel i dag, för det har jag inte riktigt tid med.
Jag tycker att jag alltid försöker tänka att det jag gör ska vara funktionshinderanpassad. Fast jag själv lever med tre olika funktionsnedsättningar så är det inte så enkelt att tänka på allt. Förra veckan fick jag en kommentar från en av mina läsare. Hon gillade att jag börjat köra mer videos men hon har en hörselnedsättning och tyckte det var synd att mina videos inte är textade. När jag läste kommentaren så tänkte jag: ”Herregud varför har jag inte tänkt på det? Om det är någon som ska ha en funktionshinderanpassad Youtube kanal så är det ju jag!”
Så just nu sitter jag och lägger text på alla mina klipp så att många som möjligt ska ha möjligheten att se mina videos oavsett förutsättningar. Sen är det ju också bra för er som har lite svårt att förstå Hagförska haha;) Här hittar du min kanal!
I dag är det 14 år och ca två veckor sedan jag fick diagnosen Aspergers syndrom. Då hade jag själv vetat om i ett år att jag hade en diagnos. Men utredningen sattes inte i gång förrän jag hade försökt att ta mitt liv för första gången. Jag får ofta frågan hur det gick till när jag fick min Aspergerdiagnos. Därför spelade jag in en video där jag berättar om det. Det är en lång historia så det är lättare att prata om den än att skriva. Här nedan hittar ni videon och jag hoppas att ni gillar den. Ni får jättegärna komma med förslag på vad ni tycker att jag borde prata om i nästa video.
Som sagt så jobbar hemifrån i dag och sängen är mitt kontor. När jag låg här så kom jag på att jag måste tipsa er om en grej. Vi köpte nya sängkläder på Lager157 och jag tycker att dom är Aspergervänliga. Nu kanske ni som inte har en NPF-diagnos tänker ”Men herregud vad yrar hon om? Måste man ha särskilda sängkläder om man har Aspergers syndrom?”.
Nej alla behöver inte det men många som har Aspergers har annorlunda perception. Vilket gör att man upplever känsel annorlunda tex så kan man uppleva att kläder och sängkläder skaver och är obekväma. Jag vill helst gå runt i mjukiskläder och är väldigt petig när det gäller sängkläder. När jag flyttade hemifrån så bytte jag mina nya sängkläder mot mammas 20 år gamla och söndertvättade sängkläder. För de gamla var mjukare och skaver inte.
Så är ni också känsliga så kan jag verkligen rekommendera dom som Lager157 har. De tar 400 kronor för två stycken, ett helt okej pris tycker jag. Ni hittar dem här. Detta är inget samarbete på något sätt utan bara ett bra tips och jag hoppas att den kan hjälpa andra. Även Baby kan rekommendera dem, hon har inte tid att skriva en recension men jag tror det räcker att se bilderna på henne nedan för att se hur nöjd hon är;)
Jag har fått så många fina och stöttade kommentarer av er efter gårdagens inlägg om att förlora ännu en kontaktperson. Sen har det också kommit in några mindre genomtänkta kommentarer som: ”Det är livet! Människor kommer människor går”.
Jag håller inte riktigt med om det. Självklart kan man inte förutspå hur livet kommer bli. Personer kommer försvinna ur ens liv. Men jag tycker det är stor skillnad på när personer passerar från mitt vanliga liv och när personer som ska ge mig stöd försvinner.
Har man rätt till ett stöd så ska man ju få det och det ska vara så bra som möjligt. En kontaktperson vars uppdrag är att vara ett stöd i vardagen för mig, kan inte komma in i mitt liv för att sen försvinna ur det igen ett halvår senare. Jag har en funktionsnedsättning, eller egentligen tre men de är genom min Asperger diagnos som jag har rätt till stöd genom LSS. Tanken är att vi ska träffas tre timmar en gång i veckan. Den här personen ska stötta mig och hjälpa mig med sådant som kan vara svårt. Och hjälpa mig att komma ut så jag inte isolerar mig. Exempel på saker vi brukar göra är: Gå på stan, äta lunch och gå och simma.
Det tar tid att lära känna en ny person. Min livshistoria är inte heller något man drar på fem minuter. Jag måste berätta det jag varit med om så dom ska förstå hur jag fungerar i vissa situationer. Det är många som tar de här uppdragen för att ha det som ett extra jobb. Sen är det väldigt dåligt betalt så det känns som att många inte går in helhjärtat. Som jag skrev i går så tycker jag att det är dags att kolla över systemet. Hur man jobbar med och tar in ledsagare/kontaktpersoner. Jag önskar att jag bara haft otur men tyvärr så hör jag hela tiden om andra som upplevt samma sak och haft många kontaktpersoner/ledsagare som kommit och gått. Människor kommer människor går men kontaktpersoner borde bestå.
