På ett tåg mellan Edinburgh och Glasgow
I dag är det fyra år sedan jag satte mig på ett tåg mellan Edinburgh och Glasgow. Vi på journalistlinjen på Molkoms folkhögskola hade begett oss till Skottland för att göra en tidning som vårt examensarbete. Självklart hade jag bestämt mig för att leta reda på ett av Skottlands två speedwaylag.
En fantastisk resa på många sätt och vis
Den här resan var fantastisk på många sätt och vis men främst visade den hur jag hade utvecklas och lärt mig hantera min diagnos. När jag började fotografera speedway 2007 så började jag jobba ideellt för Aktuellspeedway. Då vågade jag knappt intervjua en speedwayförare som jag hade gått i samma skola som halva mitt liv.
Gjorde intervjuer på ett språk jag knappt kan prata
Den där regniga dagen i början av maj 2014 så var jag i ett land jag aldrig hade varit i förut. Jag letade reda på en speedwaybana jag aldrig varit på. Jag intervjuade speedwayförare jag aldrig träffat i hela mitt liv. På ett språk jag knappt kan prata.
Speedwayen fick mig att växa
Någonting hade hänt under de här sju åren och jag anser att jag har speedwayen att tacka för det. Speedwayen fick mig att växa. Jag hade fått vara på en plats där jag känner mig trygg (Tallhult speedwaybanan i Hagfors) och fått öva på det som kan vara svårt, att vara social. Samtidigt som jag fått göra det roligaste jag vet, fotografera speedway. Det hade fått mig att utvecklas och jag hade fått lära mig att hantera min diagnos.
Speedwayvärlden är en stor familj
Jag insåg också att speedwayvärlden är som en stor familj. Människor som inte hade en aning om vem jag var såg till så min vistelse hos dom skulle bli perfekt. De såg till att jag kom och till från tåget. Att jag fick mat och skydd från regnet. Fast vi aldrig träffats förut så hade vi många gemensamma bekanta.Jag fick gå runt fritt på banan och i depån. Ibland glömde jag bort att jag var i Skottland och inte i Hagfors. Tack Glasgow Tigers för att ni gav mig en upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet.
Today it has been four years since last, but I promise to come back!
