Vid 08.30 ringde klockan och det var dags att bege sig till Hagfors och Valsarnas press & practice. Jag fotade inte så där jättemycket i dag för jag inte riktigt trivs med kameran utan batterigrepp. Jag beställde ett nytt förra veckan men det skickades i går så det kommer troligtvis att landa i Karlstad i morgon, dålig tajming. Men det är skönt att säsongen snart är i gång på riktigt.
I går kväll var det elitseriepremiär i speedway. Jag tog med min dator och åkte och våldgästa Carolina. Jag passade också på att värva hennes hund till min fanclub haha;)
Nita (hunden) är sjuk och har varit det i snart en månad så jag köpte en present till henne i går. Leksaken som ni ser på bilden. Hon fick följa med in i djuraffären och välja vad hon ville ha och då blev det en Starwars leksak. Haha mammas flicka för Carolina är också besatt av Starwars. Speedway är dock bästa medicinen så vi får hoppas att Nita blir friskare nu annars får vi se fler matcher tillsammans;)
När jag vaknade uppe i morse så mådde jag sjukt illa. När jag väl kom upp ur sängen så insåg att det gör så jävla ont i njuren. Åhhh jävla stenar jag har inte tid med några njurstensanfall nu. I dag ska jag jobba, träffa min nya kontaktperson och väga in mig på Viktväktarna.
Jag älskar speedway men ibland hatar jag sporten jag älskar. Det hände i går kväll när det kom ett sms: ”Pontus har brutit nyckelbenet”, stod det. Fan det måste finnas en förbannelse över Pontus och Hagfors för nästan varje gång han ska dit så blir han skadad. Pontus är alltså Zandras bror så det betyder att jag inte kommer få träffa Zandra på torsdag. Jag som hade längtat så mycket men det kommer fler gånger. Jag får försöka överleva några veckor till och vi får hoppas att han läker snabbt.
Dock tog det inte värst lång tid för mig att börja älska sporten igen. Jag följde Luddes match i England och han körde som en kung och körde in 17+1 poäng. Jag blir så glad för hans skull för den här säsongen har inte börjat så bra. Jag längtar som fan efter att få se speedway men behöver bara vänta tills på torsdag tjoho!
I dag har jag jobbat och fast det är måndag så var jag på jobbet redan vid 8.15, plötsligt händer det haha. Mamma skulle till sjukhuset så jag skjutsade henne dit och när jag ändå var på väg så åkte jag till jobbet. Sen har jag också hunnit med veckans träff med mitt boendestöd och planerat de två kommande veckorna. Lite stek på balkongen har jag också hunnit med, älskar att solen skiner! Nu har precis kommit in efter att ha tagit en promenad på 5 km. Nu blir det chill i soffan resten av kvällen. Vad har du gjort i dag kompis? Har du haft en bra dag?
I dag är det fyra år sedan jag satte mig på ett tåg mellan Edinburgh och Glasgow. Vi på journalistlinjen på Molkoms folkhögskola hade begett oss till Skottland för att göra en tidning som vårt examensarbete. Självklart hade jag bestämt mig för att leta reda på ett av Skottlands två speedwaylag.
Den här resan var fantastisk på många sätt och vis men främst visade den hur jag hade utvecklas och lärt mig hantera min diagnos. När jag började fotografera speedway 2007 så började jag jobba ideellt för Aktuellspeedway. Då vågade jag knappt intervjua en speedwayförare som jag hade gått i samma skola som halva mitt liv.
Den där regniga dagen i början av maj 2014 så var jag i ett land jag aldrig hade varit i förut. Jag letade reda på en speedwaybana jag aldrig varit på. Jag intervjuade speedwayförare jag aldrig träffat i hela mitt liv. På ett språk jag knappt kan prata.
Någonting hade hänt under de här sju åren och jag anser att jag har speedwayen att tacka för det. Speedwayen fick mig att växa. Jag hade fått vara på en plats där jag känner mig trygg (Tallhult speedwaybanan i Hagfors) och fått öva på det som kan vara svårt, att vara social. Samtidigt som jag fått göra det roligaste jag vet, fotografera speedway. Det hade fått mig att utvecklas och jag hade fått lära mig att hantera min diagnos.
Jag insåg också att speedwayvärlden är som en stor familj. Människor som inte hade en aning om vem jag var såg till så min vistelse hos dom skulle bli perfekt. De såg till att jag kom och till från tåget. Att jag fick mat och skydd från regnet. Fast vi aldrig träffats förut så hade vi många gemensamma bekanta.Jag fick gå runt fritt på banan och i depån. Ibland glömde jag bort att jag var i Skottland och inte i Hagfors. Tack Glasgow Tigers för att ni gav mig en upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet.
Today it has been four years since last, but I promise to come back!
I går eftermiddag åkte jag och Carolina ut till Bergvik en sväng. Jag var så sugen på shusi så köpte med det hem. Annars blev det en lugn kväll i soffan. I går var det äntligen dags för Luddes första match för i år eftersom de två han skulle köra under påsk blev inställda pga dåligt väder.
Jag vet inte riktigt vad som händer med mig men innan har jag alltid följt hela matcherna. Jag har följt matcher från styrelsemöten, föreläsningar, akuten och restaurangbesök. Jag uppdaterar alltid innan han ens hunnit in i duschen. Men i går orkade jag inte följa mer än halva matchen sen gick jag och la mig. Borde jag vara orolig för min hälsa nu?;)
Jag tog sovmorgon i morse. Jag ställde klockan på tio men vaknade redan vid nio så pallade mig upp och uppdatera den där matchen. Sen tog jag bilen och åkte mot Hagfors. Det första jag gjorde när jag kom fram var att åka och byta till sommardäck. Vi insåg i går att mina sommardäck var helt slut så det fick bli nya däck en sådan där underbar oväntad utgift på X antal tusen.
”Du får skynda dig mamma för jag har inte tid med sånt här. Jag har viktigare saker för mig som att sova och äta godis”