Kontaktpersoner kommer, kontaktpersoner går…
Idag kom det telefonsamtalet som kommit så många gånger förr. Min kontaktperson ringer och säger att hon tyvärr har fått ett nytt jobb och inte kan vara min kontaktperson mer. Hon poängterar att hon är ledsen och det är hon säkert. Men vad hjälper det mig? Och det är ingenting emot vad jag är, när hela min värld rasar.
Ett stöd som skapar ångest
En kontaktperson är en person som ska stödja mig och hjälpa till, att göra vardagen enklare för mig. Men ordet kontaktperson skapar mest ångest hos mig. Över ett 30-tal har kommit och gått under årens lopp. Någon har blivit gravid, någon har börjat att plugga på annan ort. Någon annan hade bara viktigare saker för sig än att vara med mig.
Hittade rätt
Efter att många kommit och gått så träffade jag tillslut U. I över fem år fanns hon i mitt liv. Vi lärde känna varann, utan och innan som man måste om ett sådant här uppdrag ska funka. Sen blev hon sjuk och var tvungen att sluta. Jag sa att jag inte ville ha en ny för jag visste att inte skulle klara ännu en separation. Dom kommer in i ens liv och blir ens vän och de flesta av oss har någon gång förlorat en vän och vet hur smärtsamt det är.
Dom lovade att hon inte skulle försvinna
Men Karlstad kommun valde att ge mig en som var anställd i kommunen och sa att det var tryggare och hon inte skulle försvinna. 1 år var hon kvar, jag hann att öppna min själ och släppa in en ny person i mitt liv. Innan de ger mig en käftsmäll och tycker ”vi ska fixa en ny till dig”. Men vad är det för idé? Ska jag än en gång släppa in en människa i mitt liv som sen ska dra när det kommer ett bättre erbjudande? Dom drar bort mattan under mig samtidigt som de tagit bort mitt skyddsnät. Kontakten med psykiatrin är avslutad. Kontakten med Vuxenhabiliteringen är avslutad. Och nu ska ännu en viktig person tas i från mig när jag behöver dem som mest.
Jag är inte arg bara besviken
Jag vill förtydliga att jag inte är arg på min kontaktperson. Hon har inte gjort något fel. Men jag har valt att skriva det här inlägg i ett försök att sätta ord på ett system som inte fungerar. I hop om att det ska nå beslutsfattarna som måste förstå att vi måste ändra förutsättningarna för att vara kontaktperson/ ledsagare.
Personer som behöver struktur
Människor som får det här stödet är oftast personer som behöver tydlighet och struktur. Och därför måste vi se till så att de som får de här uppdragen är personer som verkligen klarar av det. En person som tänker stanna kvar och inte drar om ett halv år. Jag tycker att det är hög tid att höja arvodet för dessa uppdrag för människorna som jobbar med det här gör ett väldigt viktigt arbete. Och fick dem en riktig lön så kanske de värdesatte uppdraget på samma sätt som jag värdesätter att de kommer in i mitt liv och förenklar min vardag.
Jag vet inte om jag vågar försöka igen
Nu måste jag börja om igen. Jag har inte bestämt mig än om jag vågar släppa in en ny person i mitt liv. Eller om jag bara ska strunta i att ta emot stödet fast jag behöver det. För det gör så ont när det tar slut.
