Browsing Category

Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa Vardag

När allting rubbas…

När allting rubbas

Jag kom hem till Hagfors vid 23 tiden i går men somnade inte förrän 03.30. Det är så dumt när mina rutiner ändras för allting rubbas. I vanliga fall tar jag medicinen vid 19-tiden och då är jag nog trött för att somna vid 22 tiden. Men det funkar ju inte att ta den då när man är ute och reser. Då hade jag ju somnat på bussen och inte kommit av sen.

Höll på att svimma

När vi åkte dit tog jag tabletterna två timmar innan och somnade innan vi ens hade hunnit åka ut ur Hagfors. Vi stannade i Brålanda för chauffören måste vila, för annars kör han för många timmar. Vi gick ut för att köpa en smörgås men då var ju mina mediciner i full verkan. Så jag höll på att svimma flera gånger av yrsel. Var helt kritvit i ansiktet så fick sätta mig ner och så fick vi ”sno” en dricka. Det var världens längsta kö så fick mamma betala den när hon kom fram.

Glömde ta medicinen

Så tanken var att jag skulle ta tabletter när vi var i Karlstad. Då skulle den ha en timma på sig att verka så jag skulle vara nog trött för att ta mig av bussen i Hagfors. Men det glömde jag ju såklart så tog dem när jag kom hem och då kunde jag ju såklart inte sova. Mina sömntabletter ligger hemma i Karlstad och ville inte väcka mamma och pappa. Men när jag hörde att de var uppe på toa vid 03 så gick jag och bad att få en av mammas sömntabletter och somnade tillslut.

Mot Kumla

Nu har jag ätit pizza till frukost, bästa frukosten. 😉 Och nu ska jag åka till Kumla och ta hand om min sjuka pojkvän eftersom jag är ledig i morgon. Eller ja ledig och ledig ska jobba med mitt företag men det kan jag ju göra vart som helst bara jag har med datorn.

allting rubbas

Psykisk ohälsa

Gästbloggare: Musiken som räddare i nöden

Foto: Daniel Ström

4 miljoner streams på Sportify

Jag heter Alexander Forselius och jag är 26 år och bor i Lidköping. Mina största intressen är data, musik och att bada. Jag är aktuell med boken “Jag Upphäver Gravitationen” och har över 4 miljoner streams på Spotify som “Dr. Sounds”. Men resan dit har inte varit helt smärtfri. 

Livet lekte

Det var har varit några tuffa år i mitt liv. Livet lekte sommaren 2014 med både bad och jobb. Mindre än sex månader senare hade allt gått under. Jag hade hittat jobbet via min musik och vi arbetade med lösningar inom musikbranschen vilket jag älskade. Det var sådana goda energier då. Men mot hösten började grus komma in i maskineriet. Kunderna sköt våra projekt på framtiden och vi hamnade i ovisshet. Samtidigt ringde pappa en dag och tyckte att jag behövde bättre belysning i mitt kök och att jag borde ta tag i mina fötter och dessa fula naglar. Jag hade ingen tid för det,  jag led ändå inte av det. Jag tyckte det var viktigare att prioritera den kämpiga situationen på jobbet så jag kunde behålla det, eftersom jag bor själv nu och har räkningar att betala.

En potentiell kund

I slutet av November bokade jag en tid med en potentiell kund i trakterna som skulle kunna ge oss nya uppdrag. Motgångarna ledde till att jag hade fått en stark craving och åt en stor chokladkaka på torsdagkvällen. Detta gjorde mig extremt gasig i magen och kunde inte sova på natten, och missade att avboka tiden och han blev sur på mig. Samtidigt hade jag bokat en tid för att vaxa av mina öron.


Såg hoppfullt ut

Tisdagen den 2 december 2014 går jag på kundmötet och det ser hoppfullt ut. Nu kanske vi får in kunder till firman som jag kunde arbeta tillsammans. Vi pratade om de olika lösningarna jag gjort, appar m.m. och att det kanske kunde finnas öppningar efter nyår. På nästföljande dag tänkte jag åka till Badhust för att få energi när jag kom på att jag skulle till Vårdcentralen för att vaxa av mina öron. När jag hade vaxat klart kom en annan sköterska och sa att jag hade en tid för fötterna som jag hade glömt bort. Jag satte mig där och berättade om mitt fantastiska liv som dataprogrammerare, i musikbranschen och badhuset. Då sade läkaren att jag absolut inte skulle gå dit eftersom det såg så illa ut med svampen på fötterna.

Som en atombomb exploderade

Jag frågade då om det skulle hjälp om jag aktivt försöker behandla den och göra det mindre smittsamt och hon sa att hon hoppades på det. Det var som en atombomb hade exploderat. Ett svampmoln exploderade. Jag var i chock. Jag som älskade att bada och simma, och nu fick jag inte längre gå dit. Och dessutom var svampen svår att få bort. Jag satt och studerade svampar på nätet och läste om det  på nätterna, om det smittar eller inte, om kloret dödar den eller inte. “Tryckvågen” från “explosionen” slog sönder mitt jobb också. Eftersom det kom onda energier, och vi inte in några kundprojekt. Som om det inte räckte så blev min arbetsgivare sjuk. Det är lite som med kollisionen med Mir, mina “solpaneler” hamnade i skugga och mörka energier tog vid. Datorn pajade…


Musiken var räddaren i nöden

Jag började ana att jag var på väg att förlora jobbet. Dessutom hade jag förlorat den träning jag älskar. Räddaren i nöden blev min musik. För den “tog över” den energi som hade gått till spillo med nya framgångar. Jag fick min låt Aquasphere spelad i Musikguiden i P3. Mot sommaren fick jag ett nytt jobb på ett annat bolag som sysslar med konsultuppdrag. Men då hade jag ännu inte hunnit ställa om mig i den nya situationen och jag hade svårt att anpassa mig till teamet. Även om jag visserligen jobbade hemifrån, kände jag mig rädd då det var en provanställning. Jag hade svårt att koncentrera mig på grund av allt som hade hänt runtomkring.


Satsade på musiken

Jag satsade på musiken som en sidoväg, ett sätt att hitta ett alternativ i fall jag skulle förlora det jobbet med. Jag köpte marknadsföring av spellistor på en Facebooksida av ett meditationsföretag. Då kom jag på, borde man inte kunna framkalla den här känslan som jag hade i vattnet på Badhuset via meditation? Där kommer en lösning på den jobbiga svampkrisen.
Det alternativet var att lyckas inom musiken genom att få med den på spellistor. 


Blev uppsagd

I november 2015 blir jag uppsagd och på min sista dag på det andra jobbet händer det jag drömt om – Spotify lägger med min låt Solar Eclipse på listan! Det fortsatte så och musiken gick framåt, jag fick fler låtar på listorna och pengarna började strömma in. Så mycket att jag började bli orolig för vad som skulle hända med de andra stödsystem jag ligger på såsom A-kassa och Försäkringskassan.


Svårt att få jobb

På jobbsidan var det desto sämre. Jag och min SIUS-konsulent hoppades på att jag kunna starta om anställningen hos IT-konsultbolaget men de sköt upp starten hela tiden. Samtidigt så hör andra arbetsgivare av sig om nya möjligheter. Jag tackar nej till dem eftersom jag och Arbetsförmedlingen var inställd på att starta på nytt. Men till slut drar dem sig ur och jag står på bar backe. Däremot hör andra arbetsgivare av sig och vill anställa mig, men bara på frilans. Men det får jag inte göra för då går jag miste om A-kassan. Jag visste  att det är väldigt osäkra kort så jag skulle nog förlora på det. Jag tackar nej, och fortsätter rundan med Arbetsförmedlingen och hamnar på – Arbetsmarknadsenheten. Jag skulle kunna söka bidrag för start av näringsverksamhet, men då man måste betala tillbaka stödet om företaget läggs ned inom tre år så vågade jag inte.

Lernia kom till undsättning


Jag var på väg att hamna på dagscenter och plocka kartonger bland arbetshandikappade för slavlöner och lägga ned min framgångsrika verksamhet jag brinner för bara för jag inte kunde tacka jag till min bransch på grund av de stelbenta reglerna som tvingar mig att fortsätta gå arbetslös och hamna i arbetsmarknadsträsket men då kom räddningen – Lernia! Då kunde jag sluta stämpla och istället leva på CSN som inte är lika hårda när det gäller företagande som A-kassan och Arbetsförmedlingen”Tack och lov kommer Lernia till undsättningen där jag blir antagen till en tvååring YH-utbildning som jag hoppar på och gör att jag sliter mig fri från dagstämplingens klor. 
Samtidigt har jag börjat generera större pengar och fler låtar hamnar på listorna. Jag går nu ned från 50% aktivitetsersättning till 25% aktiv sådan och har 25% vilande. Och genom att jag får tillbaka den kosmiska energi via meditationen när badet inte fungerar så flödar den positiva harmonin och framgångarna kommer efter varandra. Ungefär som att soljuset träffar solpanelerna igen och mörkret blir till ljus och harmonin tar vid. Nya möjligheter, framgångar med betyg i skolan och mycket mer.

Eget företag

Det blir höst och vår, och musiken fortsätter gå bra. Skatteverket momsregistrerar mig i Januari 2017 och fem månader senare, när jag blir strandad i Skara efter en kontroll av min nagelsvamp får jag F-skattsedeln i handeln. Jag har blivit skivbolagsdirektör! En ny Bert Karlsson Jr. Fast jag ska inte syssla med flyktingboende eller Schlager. Samtidigt hade jag kommit in på en musikutbildning på Linnéuniversitet. Däremot kommer jag på att då jag redan nu tagit steget ut i företagandets värld. Så jag väljer att lägga till programmering som näringsgren. Och första kunden blir en av de kunder jag hade på företaget 2014.

Nystart

Det känns som en nystart, en fortsättning på det som havererade. Det var musiken som gav mig första jobbet, gav mig ny väg till energi efter svampkrisen och till sist ledde mig till min arbetsmarknad.

/Alexander

…………………………………………………………………………………………
Har du också en historia du vill dela med dig av på min blogg?
Maila den då till info@joannhalvardsson.se

Psykisk ohälsa Vardag

Mina tips till dig som vill börja föreläsa

Det är ofta som jag får mail av personer som vill börja föreläsa men inte vet hur de ska gå till väga. Dom undrar hur jag gjorde. Fast jag gjorde egentligen inte så mycket. Jag hade en föreläsning sen sa det pang och sedan dess har jag mer eller mindre varit fullbokad. Men eftersom så många vill ha tips på hur man kan gå till väga där för har jag här nedan sammanställt mina tips till dig som vill börja föreläsa.

Mina tips till dig som vill börja föreläsa:

  • Bestäm vad du vill prata om. Finns det något du inte vill prata om? Bestäm det från början och håll dig till det. Du kommer troligtvis få frågor efter föreläsningen och du måste då vara beredd på att få känsliga frågor du inte vill svara på. Det är lätt att dras med och svara och sen efteråt känna ångest och undra varför man sa så. Så bestäm redan från början vad du INTE vill prata om/svara på. Får du frågan säger du ”Jag berättar om mycket men det vill jag tyvärr inte prata om.”
  • Vart ska du ha din första föreläsning? Kanske är du med i en förening där du kanske skulle få föreläsa. Eller på jobbet/skolan/ditt barns skola. Hitta ett litet sällskap där du känner dig trygg.
  • Ta betalt! Din historia är värdefull och sen förstör du även branschen om du föreläser gratis bara för att få en föreläsning. Vem vill boka mig och alla andra föreläsare om det finns folk som föreläser gratis?
  • Ha flera olika upplägg. Man får flera olika önskemål så jag har ett upplägg på 30 minuter, ett på 60 min och ett på 90 min. Så jag kan anpassa mig efter kundens önskemål.
  • Börja inte föreläsa förrän du har bearbetat din historia. Det är jobbigt att föreläsa om saker man varit med om och har du inte kommit så långt så du bearbetat din upplevelse ordentligt så kan det göra att du i stället mår dåligt efteråt.
  • Gå på andras föreläsningar och få inspiration från proffsen.

Mina tips till dig som vill börja föreläsa

Psykisk ohälsa Vardag

Avgiftning

Jag har satt mig själv på en avgiftning….

Godmorgon kompisar! Det är onsdag och halva arbetsveckan har gått. För det är väl onsdag? Haha blir helt vilsen när jag jobbat hemifrån en dag.

I dag har jag överlevt 12 dagar utan energidryck. Jag har nämligen satt mig själv på en avgiftning. Jag drack tidigare runt tre burkar per vecka minst. Men eftersom jag är så känslig mot allt som ändrar mitt stämningsläge så blir jag typ galen av energidryck. Även om jag dricker en bruk under flera timmar så blir jag väldigt hyper. Det resulterar i att jag inte kan somna så då tar jag sömntabletter och sover oroligt. Sen vaknar jag upp och är trött och vad gör jag då? Jo tar en ny energidryck… Och så fortsätter den onda cirkeln.

För 12 dagar sedan fanns det ingen energidryck i kylskåpet när jag öppnade det, så jag fick överleva den dagen iallafall. Det gick bra och jag insåg också att jag sov bättre utan den extra energin så jag slutade köpa hem fler. Så här i efterhand undrar jag varför jag ens drack skiten för jag klarar mig ju prima utan den.

avgiftning

Dagens frukost: Keso, kvarg och bär.

Psykisk ohälsa

Gästbloggare: Varför fick jag inte mer hjälp?

Varför fick jag inte mer hjälp?

Ida saknar arbetsförmåga

-Ja du kan läsa igenom det själv först så pratar vi om det sen. sa arbetsterapeuten när hon gav mig ett papper.Och jag börjar läsa. Fina ord om mitt minne, min koncentrationsförmåga, min motorik och ork. Sen ser jag den sista meningen: Jag anser att Ida helt saknar arbetsförmåga.

Skulle få hjälp att hitta ett arbete

Saknar arbetsförmåga? Nej det kan inte stämma. Det var inte alls det den här utredningen skulle visa. Den skulle visa att jag hade ungefär 50 procents arbetsförmåga och jag skulle få hjälp att hitta ett arbete som var anpassat till mig. Kanske en utbildning då vården var för tung för mig. Inte att jag 29 år gammal inte skulle kunna arbeta mer. Jag hade ju minst 35 år kvar i arbetslivet. Jag hade knappt börjat. Att demensvården inte fungerade hade jag förstått tidigare och nästan sörjt klart. Även om jag älskade min arbete så fanns det annat. Andra sätt att jobba med människor och kunna göra skillnad.

Tårarna rinner längst mina kinder

Arbetsterapeuten berättar om hur hon kommit fram till detta men jag hör knappt vad hon säger. Tårarna rinner ner för mina kinder och min blick stirrar på den sista meningen. Jag kan inte sluta läsa den och jag kan inte sluta gråta. Hon lägger en hand på min och säger att hon förstår att det känns jobbigt. Sen öppnar hon dörren och släpper in en representant från försäkringskassan och en representant från arbetsförmedlingen. Dom tar i hand och sätter sig ner vid det runda bordet i det lilla rum vi sitter i. Jag har ingen aning om vad dom heter eller vem som är från vilken instans. Jag som aldrig gråter inför andra kan inte hindra  tårarna från att rinna ner för mina kinder.

Fanns inga andra alternativ

Arbetsterapeuten berättar för dom andra vad utredningen gett och dom diskuterar en stund. Jag sitter med böjt huvud och stirrar på pappret som fortfarande ligger framför mig. Någon av dom frågar mig hur jag känner. Jag vet inte om jag svarar. Jag kan bara tänka att det inte skulle vara så här. Jag ska inte bli sjukpensionär innan jag ens fyller 30. Jag säger tillslut att jag inte vill bli sjukpensionär och frågar vilka alternativ det finns. Tydligen inga alls.

Pest eller kolera

Personen från försäkringskassan säger att jag själv väljer om jag vill ansöka om att bli sjukpensionär eller inte. Och om jag inte ansöker om det får jag skriva in mig på arbetsförmedlingen. Kvinnan från arbetsförmedlingen säger att då det finns dokumenterat att jag inte kan arbeta kan jag inte skriva in mig hos dom. Så mina alternativ är att ansöka om sjukpension eller söka socialbidrag. Pest eller kolera.

Förnedrande att behöva redovisa varje krona

Socialbidrag har jag haft förut. Att behöva redovisa varje krona man använt är otroligt förnedrande. Att varje månad få stå med mössan i handen och be om lite pengar för att kunna betala hyran och köpa lite mat. Det är inte ett alternativ. Då måste det vara bättre att bli sjukpensionär. Då bestämmer jag åtminstone själv över min ekonomi.

Vad skulle jag säga?

Men vad gör man för nytta i samhället när man inte arbetar? När man lever på andras skattepengar? Den första frågan man får från nya människor är vad man arbetar med. Vad ska jag svara nu? Jag är sjukpensionär. Då kommer nästa fråga. Varför? Vad ska jag svara på det? Att jag är psykisk sjuk? Att min ångest styr mitt liv? Att jag inte klarar av att hantera mina känslor? Att min kropp ständigt värker efter att jag som ensamstående mamma i perioder haft tre jobb samtidigt som jag pluggat 100% och haft anorexi? Att jag varit så jävla duktig hela mitt liv att varken kropp eller själ orkar mera?

Varför fick jag inte mer hjälp?

Snart fyller jag 33 år. Jag är fortfarande sjukpensionär. Jag har inte accepterat det än. Jag funderar fortfarande på varför jag inte fick mer hjälp. Varför det var så enkelt att bara säga att: du kan inte, det går inte. Jag tror inte på det. Jag tror fortfarande på att jag kan arbeta. Men med hjälp. Men vem ska hjälpa mig när dom som borde göra det säger att det inte finns någonting att göra?

/Ida

…………………………………………………………………………………………

Har du också en historia du vill dela med dig av på min blogg?

Maila den då till info@joannhalvardsson.se