Detta inlägg är skrivet i samarbete med Filipstads Bibliotek, ABF Värmland, Filipstads kommun och mitt företag Aspiepower media.
Filipstad är en av de städer som många av er önskat att jag ska komma till. Därför är det extra kul att kunna berätta att jag kommer ha en föreläsning i Filipstad den 11/12. Priset är 40 kr och förköp kommer säljas på Filipstads bibliotek from 4/12. Så skrev upp den 11 december och glöm inte att boka en biljett, så ses vi!
Jag har ta lagt ner så mycket tid på bloggen senaste dagarna, jag behöver en paus. Dock får jag ångest av att ta en paus från bloggen för att statistiken sjunker. Bekräftelsenarkomanen i mig får panik, tänk om ni försvinner nu. Fast jag vet innerst inne att ni inte gör det. När jag har lagt ner mindre tid på bloggen så har jag i stället lagt ner mer tid på Instagram och fått massa nya följare där. Tur för bekräftelsenarkomanen;)
Följer du mig på Instagram? Om inte gör det @Aspiepowermedia
I dag tog jag sista antibiotikan men vet inte vad som händer för i morse kissade jag blod. Tänk er tranbärsjuice, den färgen. Jag har inte ont så vet inte vad det är för fel på mig. Kanske var den en njursten som gick i alla fall eftersom jag hade ont förra veckan. Fast det kändes inte på samma sätt som förut. Får avvakta och se vad som händer och om det kommer något mer för då får jag kontakta vårdcentralen i gen, för det är ju inte hälsosamt att kissa blod.
Jag ska dock till psyk i dag, träffa läkaren för utvärdering av höjningen. Ska bli spännande att se hur vi ska gå vidare. Ska jag fortsätta på den här dosen eller ska vi sänka igen? Kanske sätta in en ny medicin? Han pratade om antidepressiva men jag är skeptiskt till det, då jag blivit hypoman av det förut. Har inte riktigt tid med en mani nu också. Vi får helt enkelt se vad han hittar på.
Det är skönt att den här lilla stjärnan är hemma igen <3
I går var det ju som sagt 1 år och 4 månader sedan jag skadade mig själv för sista gången. Många har undrat hur jag gjort för att lyckas. Den största skillnaden sedan förut är att jag i dag har strategier för hur jag ska göra när impulsen kommer. Så här nedan tänkte jag dela med mig av mina strategier för att inte skada mig själv.
Jag visste inte vilka tecken jag skulle kolla efter.
Jag är medveten om vilka små tecken jag ska kolla efter för att veta att jag är på väg att svänga.
Jag tog inte lugnande för jag gillade inte biverkningarna och då kraschade jag djupare.
Jag tar lugnande innan det är försent. Jag har fått Zyprexa som smälter på tungan så jag får effekt efter ca 15 minuter.
Jag var rädd för ångest.
Ångest är obehagligt men jag vet att det inte är farligt och kommer gå över.
Jag berättade inte för mina nära och kära att jag mådde sämre för jag ville inte störa. För jag trodde att störde fast jag inte gjorde det.
I dag vet jag att jag inte stör och att de vill att jag ska prata med dom så de kan finnas där på rätt sätt.
Jag bar runt på alla känslor tills jag exploderade.
I dag har jag en låst blogg där jag skriver av mig, som bara speciellt utvalda personer kan läsa.
Jag blev apatisk och la mig i sängen när jag fick ångest.
Jag försöker göra något när jag känner att jag håller på att få ångest tex ta en promenad.
Jag kände mig väldigt ensam, fast jag egentligen inte var det.
Jag tar fram min Ludde-mössa. Jag kan svika mig själv, för det är enkelt att förlåta sig själv. Men det känns värre att svika dom som bryr sig om mig. Mössan påminner mig om att jag aldrig är ensam hur ensam jag än känner mig.
Jag ringde inte till psykiatrin förrän det var försent, för jag kände att de ändå inte kunde hjälpa mig.
Är det okontrollerbart så ringer jag och ber om hjälp hos psykiatrin. I bland kan det ta tid men jag vet att det finns hjälp att få.
I dag är det 1 år och 4 månader sedan jag avslutade mitt självskadebeteende efter 15 år. Det känns inte längre som en kamp. Månaderna fortsätter bara att rulla på och jag minns inte ens sista gången jag tänkte tanken på att skada mig själv. Nu har vi kommit mer än halvvägs till mål nummer två, ett och ett halvt år.I Det känns som jag kan skriva inlägget om att jag klarat det redan nu och tidsinställa det. För så säker är jag på att jag kommer göra det. Det är jag som är stark men utan Ludde och Carolinas stöd så hade de här aldrig gått. Dom gör mig ännu starkare.
Idag är jag precis den person jag vill vara, jag rensar bort energitjuvar. Jag har förmågan att begränsa mig i det jag tar på mig. Jag har hittat sätt som reglerar mitt ”no filter” på ett sätt som gör att jag inte ställer till det för mig. Jag ältar inte. Jag gör saker som får mig att må bra och jag umgås bara med människor som tycker om att umgås med mig. Livsnödvändigt för en person som mig som har horder av fysisk energi men lågt mentalt energiförråd. Det är mitt sätt att ”droga”. För att inte falla tillbaka i destruktiva beteenden så måste jag utmana mig själv med konstruktiva adrenalinhöjande ersättningar. Brasiliansk jiujitsu är en sådan, ensamresande en annan. Finns mängder av fler, en del för privata att prata om andra kanske inte är ögonbrynshöjande för er men stora för mig.
/Madelein