Browsing Category

Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa

Therese Lindgren släpper skönhetsmärke med fokus på psykisk hälsa

Detta inlägg innehåller adlinks 


Therese Lindgren släpper skönhetsmärke med fokus på psykisk hälsa

Under veckan gick Therese Lindgren ut med att hon släpper sitt eget veganska skönhetsmärke. Therese är ju en stor förebild och ett ansikte utåt för psykisk ohälsa. Det är något som även märks av i hennes senaste satsning. 3 av 4 personer upplever att man mår bättre på insidan om man känner sig fin på utsidan. Hon säger i sin video att det är något som hon själv har erfarenhet av. Hon startade sin youtube kanal som var en skönhetskanal, mitt i en depression. Att den där timmen per dag som hon satt och sminkade sig för en video var den enda timmen på dagen hon kunde glömma allting runt omkring för en stund.

Skulle du behandla andra som du behandlar sig själv?

Hon tar också upp att vi inte är så snälla mot oss själv. 8 av 10 personer känner sig i bland, ofta eller alltid ful. Det var dock bara 1 av 10 som skulle kalla någon annan ful. Varför är vi så elaka mot oss själva? Skulle du behandla andra som du behandlar dig själv? Therese menar att vi är våra egna största kritiker fast vi borde vara våra egna största fans. Det var här konceptet love your selfe föddes.
Här nedan kan ni se kampanjfilmen. Jag har bara en sak att säga Heja Therese!

Therese Lindgren släpper skönhetsmärke

 

1. Återfuktande ansiktsolja / 2. Återfuktande serum / 3. Dagkräm / 4. Nattkräm / 5. Djuprengörande ansiktsmask / 6. Återfuktande ansiktssmask / 7. Rengöringsmousse / 8. Ansiktstoner / 9. Shower Gel / 10. Body lotion / 11. Handkräm (vanlij) / 12. Handkräm (aprikos) / 13. Handkräm (kokos)

Psykisk ohälsa Vardag

Vetenskapens värld om ADHD

Vetenskapens värld om ADHD

En av mina läsare tipsade i går om att Vetenskapens värld skulle ta upp ADHD. Hon ville att jag skulle skriva ett inlägg om vad jag tyckte om programmet. Jag hann inte se det i går men har sett det på SVT play nu på morgonen. Jag blir mörkrädd när jag ser familjen med den lilla killen. De har larm på hans dörr så de vet vart han är och de har lås på storasysterns dörr för att han inte ska komma in.

Skyll inte på diagnosen

Mamman säger att det känns som de lever i ett fängelse. Han sparkar sönder och klottrar på väggarna i hemmet. I skolan låser de in honom. Visst han har stora svårigheter men man kan inte skylla allt på en diagnos. Man måste ju lära ungen vad som är rätt och fel. Det tar kanske lite längre tid för honom att förstå det än vad det tar för ett barn utan diagnos. Men jag tycker det är helt fel att de tycker ”Han har ADHD så det blir så här då”.  Om de inte lär honom vad som är rätt och fel så kommer han ju aldrig passa in i samhället.

Mycket fokus på det negativa

Jag tycker det är lite för lite fokus på styrkorna som diagnosen för med sig och i stället är det väldigt mycket svårigheterna. Det är klart att det inte är en dans på rosor att leva med ADHD. Jag har förövrigt ingen aning om hur det är att leva med den diagnosen för jag har den inte. Men min bästa vän har diagnosen och visst har hon svårigheter men hon har också enorma styrkor. Hon tycker precis som jag att man inte kan skylla på en diagnos man måste försöka lära sig förstå hur man fungerar och göra det bästa av situationen.

Ni borde kolla på Vetenskapens värld

Annars tycker jag att det var ett bra program och jag fick lära mig många saker som jag inte alls hade koll på. Så jag kan rekommendera er att se programmet. Klicka här för att komma till programmet.

Vetenskapens värld

Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Hur gick det på läkarbesöket?

Hur gick det på läkarbesöket?

I dag var det som sagt dags för läkarbesöket och uppföljning på psykiatrin. Fick till och med träffa två läkare för han hade en student med sig i dag. Det känns verkligen lyx att få träffa samma läkare för sjätte gången i rad, han känner mig nu. Precis som jag själv önska så kommer jag stå kvar på 600 mg i tre månader till. Sen ska vi börja sänka sakta men säkert så får vi se vart vi hamnar. Precis som jag skrev i går så kommer mars vara intensivt med många föreläsningar och mycket resor, därför är det bra att ha extra skydd.

Blir hypoman av att föreläsa

Jag älskar att föreläsa, det är det roligaste jag vet. Men att föreläsa innebär också mer stress, många resor, mindre sömn och massa kärlek från er. Alla de sakerna är saker som kan trigga min bipolaritet och göra att jag kan hamna i en hypomani. Efter varje föreläsning blir jag lite hyper. Jag har svårt att komma till ro eftersom jag bor på hotell och inte har med mitt tyngdtäcke. Om de blir så någon gång i bland så är det lugnt det kan ju vara lite härligt att ha extra energi. Men när jag har många föreläsningar på rad så är det lätt att jag blir lite speedad. och lite till och lite till och tillslut svävar jag runt på rosa moln.

Inte lika härligt när det kraschar

Det värsta är att när det gått till en viss gräns så kraschar det rosa molnet rakt ner i helvetet, då är inte lika härligt längre. Därför är det viktigt att faktisk höja medicinen när jag utsätts för större risker och va noga med att ta sömntabletter när jag är på hotell och inte kan sova. Så man bryter mönstret. Det är inte en dans på rosor att leva med bipolär sjukdom men så här två år efter att jag fick diagnosen så börjar jag känna jag att jag börjar förstå hur jag fungerar.

Hur gick det på läkarbesöket

Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Tre månader med 600 mg Seroquel

Jag är svag för svenska filmer

I går eftermiddag kollade på Beck – Ditt eget blog. Jag hade redan sett den men jag älskar ju svenska kriminalare så har typ sett alla som finns flera gånger. Av Gåsmamman har jag sett alla säsongen tre gånger haha. Därför känns det extra coolt att Anja Lundqvist (som spelar Kattis) följer mig på Instagram. Efter Beck blev det spektaklet även kallat Melodifestivalen. Det blir bara värre och värre för varje år. Jag kollad aldrig på det förra veckan och det är nog lika bra för de räcker med att höra vad alla andra tyckte.

Ny vecka och nya äventyr

Nu är den här igen, veckans sista dag. Är det bara jag som tycker att tiden flyger i väg?  Nu är det dags för en ny vecka och nya äventyr. På måndag ska jag jobba sen ska jag till psyk och träffa läkaren. Tanken var att han skulle sjukskriva mig om jag inte hade fått sjukersättning men nu fick jag ju det. Jag tänker gå dit i alla fall eftersom det inte varit så bra senaste tiden.

Tre månader med 600 mg Seroquel

Han sa sist vi sågs att vi skulle trappa ner medicinen om tre månader och nu är vi här men jag tror inte att jag är redo. Från början kände jag mig ju ganska seg och påverkad av 600 mg Seroquel. Men nu känns det ganska skönt. Under det här tre månaderna med 600 mg Seroquel så inser jag att jag inte alls ska stå på 300 mg, att det är för lite. Jag var ganska stabil men jag hade massa pikar åt båda hållen.

Skönt att inte känna så mycket

Nu när vi höjt så inser jag hur himla skönt det är att slippa de där. Hur jag helt plötligt klarar situationer jag tidigare inte klarat. Att jag inte alls är lika känslig längre. Förut kände jag så mycket hela tiden. När jag var ledsen så var jag super ledsen. När jag var glad så var jag hysterisk glad. När jag var arg var jag superarg. Nu känner jag helt plötsligt lagomt, i alla fall för det mesta. Det är en gång på de här tre månaderna som allt brakade ihop totalt. Men med tanke på situationen så är det inte konstigt, vilken människa som helst skulle reagera så. Dock finns det många stunder under de här tre månader som jag tidigare hade brutit ihop men inte gjort det denna gång.

450 kanske vore en bra normaldos

Jag tror dock inte att 600 mg är den dosen jag alltid ska stå på. 450 mg kanske vore en bra normaldos att börja att testa med. Men som det känns nu så vill jag ha 600 kvar ett tag till. Det händer fortfarande saker runt mig som jag inte kan påverka och då är det kanske bra med lite extra skydd ett tag till. Jag ska ge det som förslag men vi får se vad han säger men han brukar lyssna på mig.

600 mg Seroquel

Gårdagens middag.

Det luktar kyckling, får man smaka lite?

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Människor kommer människor går

Människor kommer människor går

Jag har fått så många fina och stöttade kommentarer av er efter gårdagens inlägg om att förlora ännu en kontaktperson. Sen har det också kommit in några mindre genomtänkta kommentarer som: ”Det är livet! Människor kommer människor går”.
Jag håller inte riktigt med om det. Självklart kan man inte förutspå hur livet kommer bli. Personer kommer försvinna ur ens liv. Men jag tycker det är stor skillnad på när personer passerar från mitt vanliga liv och när personer som ska ge mig stöd försvinner.

Rätt till stöd genom LSS

Har man rätt till ett stöd så ska man ju få det och det ska vara så bra som möjligt. En kontaktperson vars uppdrag är att vara ett stöd i vardagen för mig, kan inte komma in i mitt liv för att sen försvinna ur det igen ett halvår senare. Jag har en funktionsnedsättning, eller egentligen tre men de är genom min Asperger diagnos som jag har rätt till stöd genom LSS. Tanken är att vi ska träffas tre timmar en gång i veckan. Den här personen ska stötta mig och hjälpa mig med sådant som kan vara svårt. Och hjälpa mig att komma ut så jag inte isolerar mig. Exempel på saker vi brukar göra är: Gå på stan, äta lunch och gå och simma.

Måste se över systemet

Det tar tid att lära känna en ny person. Min livshistoria är inte heller något man drar på fem minuter. Jag måste berätta det jag varit med om så dom ska förstå hur jag fungerar i vissa situationer. Det är många som tar de här uppdragen för att ha det som ett extra jobb. Sen är det väldigt dåligt betalt så det känns som att många inte går in helhjärtat. Som jag skrev i går så tycker jag att det är dags att kolla över systemet. Hur man jobbar med och tar in ledsagare/kontaktpersoner. Jag önskar att jag bara haft otur men tyvärr så hör jag hela tiden om andra som upplevt samma sak och haft många kontaktpersoner/ledsagare som kommit och gått. Människor kommer människor går men kontaktpersoner borde bestå.

människor kommer människor går