Nu finns reportaget om mig som var med i Expressen söndag ute på nätet. Det här intervjun gjordes i oktober och det gör lite ont i hjärtar att läsa om hur jag och Henrik räddat vårt förhållande när det precis tagit slut. Du hittar artikeln här!
Ännu en månad har gått. I dag firar jag 2 år och 8 månader utan självskadebeteende. Den här månaden har inte varit enkel. Jag har drabbats av en kris och legat en natt på slutenvård. Mitt liv har tagit en ny vändning. Livet är kaos men jag har inte skadat mig själv. Jag är så jävla stolt över mig själv! Läkaren berömde mig och frågar om jag har tankar på att skada mig själv. Det har jag men jag gör det inte för jag vet att det inte hjälper. Det finns bara en enda anledning till att jag inte gjort det och det är för att jag lovar L att inte göra det. Jag vet hur besviken han skulle bli och därför gör jag det inte.
Läkaren gav mig beröm för att jag kan hantera situationen och har strategier för hur jag ska hantera situationen när tankarna på att skada sig själv kommer. Jag kommer få leva med dom tankarna/impulserna i resten av mitt liv. Det blir som en drog och ett beroende som alltid finns där under utan men blommar upp när livet är mindre roligt. Jag tänkte dela med mig av mina strategier så här kommer dom.
På så sätt får du smärtan du får när du skadar dig själv men du får inga ärr eller kan skada dig allvarligt.
Av samma anledning som hårsnodden.
Det gör ont och är obehagligt och hjärnan får impulser om att det gör ont. Då får du smärtan någon annanstans och glömmer bort smärtan i själen utan att behöva skada dig.
Det här är inget som alla kan göra men min tatuering påminner mig om att mitt självskadebeteende är slut. När jag kollar ner på min handled så blir jag påmind om det.
I dag är vi inne på dag tre med Litium. Några av er har kommenterat att ni börjat känna skillnad redan efter några dagar. Jag känner mig lugnare och är inte lika arg längre men det är ju svårt att säga om de beror på medicinen eller ej. Jag känner ett lugn men de kan ju också bero på att någon äntligen lyssnar på mig och försöker hjälpa mig.
På måndag ska jag ta första blodprovet sen ska öppenvården ringa så får vi se hur vi går vidare. Läkaren har skickat meddelande till dom och påpekat att vi måste höja långsamt. Medicinen kan ge njurproblem och kan göra så man får psoriasis. Jag har ju både njurstensproblematik och psoriasisatrit. Än så länge har jag inte psoriasis i huden och jag vill helst slippa det.
Jag känner än så länge inte av några biverkningar. De vanligaste i början är viktuppgång, skakningar och ökad törst. Jag började köra Viktväktarna igen i dag efter två veckors fusk. Jag hoppas att jag på så sätt ska orka hålla koll på vikten. Dock har jag ju en förmåga att dra på mig massa vätska hela tiden. Men vi får vänta och se det kommer en ny uppdatering om några dagar.
Insättning: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/19/valkommen-till-mitt-liv-litium/
Dag 8: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/26/dag-8-med-litium/
Två månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/05/18/tva-manader-med-litium/
Fyra månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/23/fyra-manader-med-litium/
Litium är slut hos leverantören: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/05/litium-ar-slut-hos-leverantoren/
Efter en natt på slutenvård psykiatrin är jag utsläppt igen. Anledningen till att jag blev inlagd var att jag är väldigt labil. Vilket jag varit i över ett år men grädden på moset blev separationen. Vi höjde Seroquel i oktober och läkaren skrev i journalen att jag skulle ha en tid för uppföljning så fort som möjligt, helst inom en månad. Nu har det gått ca fem månader och inget har hänt. Situationen var ohållbar så tillslut blev det ett besök på psykakuten. Jag klarade 941 dagar utan psykakuten, det är ändå ett framsteg.
Pappa var med mig till akuten och först fick vi svaret att de inte kunde göra något. Det är öppenvårdens ansvar att ändra mina mediciner men samtidigt har dom ingen tid åt mig. Vi bad också om att jag skulle bli sjukskriven i två veckor för att få ett break. Men nej det var inte heller akutens uppgift. Jag vet inte hur många gånger jag hamnat i den här situationen. Jag är för sjuk för att vänta tre månader på en läkartid på öppenvården. Men är också för frisk för akuten. Efter mycket om och men gick läkaren i väg och ringde bakjouren som tyckte att jag skulle läggas in över natten så skulle hon träffa mig under måndagen.
Så blev det och det var en riktigt bra läkare. Vi beslutade att det var dags att testa något nytt. Jag har stått på Seroquel sedan sommaren 2015. Varför jag sattes in på den var för att redan hade ätit den mot psykoser innan vi visste att jag var Bipolär och då hade jag haft bra effekt av den. Det senaste året har vi dock höjt den mer och mer. Jag har varit lite skeptisk mot Litium för en läkare sa en gång att den inte passar min livsstil som flänger runt hela tiden och föreläser och sånt efter som man ska ta blodprover hela tiden. Men nu var det faktiskt mitt förslag att sätta in den för jag känner att vi måste testa att göra något.
I går tog jag första tabletterna och än känner jag ingen större skillnad såklart. Vi får ge det några veckor så får vi se. Jag ska ta första blodprovet på måndag sen skulle en sköterska ringa från öppenvården så vi får fortsätta att ställa in rätt dos. Tills vidare ska jag ha kvar Seroquel för de skulle bli katastrof om vi tog bort den innan den andra medicinen börjat verka. Nu är jag i alla fall utskriven, det blev bara en natt på slutenvården men jag är sjukskriven i två veckor för att få samla lite ny energi.
Äter du Litium?
Eller har du gjort det?
Hur funkade det för dig?
Berätta gärna!
Dag 3: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/20/dag-3-med-litium/
Dag 8: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/26/dag-8-med-litium/
Två månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/05/18/tva-manader-med-litium/
Fyra månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/23/fyra-manader-med-litium/
Litium är slut hos leverantören: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/05/litium-ar-slut-hos-leverantoren/
Livet är bra konstigt ändå. I juli 2015 sändes mitt semesterprat i P4 Värmland. Jag berättade om hur jag hittat tillbaka till livet och hur bra allt var. Tre dagar senare kommer jag in till akuten i ambulans efter min nionde överdos. I dag var det ett stort reportage om mig i Expressen söndag. Den här gången berättar jag om hur jag hittade tillbaka till livet efter den där kraschen 2015. Reportaget är gjort i oktober precis som semesterpratet var förinspelat.
Vad gör jag i dag tror ni? Jo jag ligger på ett rum på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning för första gången på 11 år. Jag är inlagd för observation under natten och i morgon får jag förhoppningsvis träffa en läkare som kan ändra mina mediciner. Jag har en känsla av att de kommer vilja ta bort Seroquel och sätta in litium. Kanske är värt ett försök efter fyra år med Seroquel.