Det är runt 10 månader sedan som jag satt på lärarförbundet i Karlstads kontor och berättade om mig själv och min föreläsning, och då kändes det som det var länge kvar. Men nu är vi här i morgon ska jag föreläsa på deras konferens och jag tror att jag är den sista föreläsaren, alla vet att man avslutar med den bästa haha;)
Jag har hört rykten om att det varit två andra bra föreläsare där som jag känner så jag kommer nog få svårt att slå dem.
Under de sex år som jag föreläst så har jag hela tiden sagt att jag vill komma in i skolvärlden, då jag själv upplever att jag hade fått bättre förutsättningar i livet om jag fått rätt stöd från skolan tidigare. Därför brinner jag lite extra för just skola och barn med neuropsykiatriska diagnoser. Men skolvärlden är svårt att komma in i eftersom dom har ett så tajt schema, så jag ser det här som min chans att visa vad jag går för.
I vanliga fall pratar jag i 90 minuter om jag själv får bestämma men i morgon ska jag bara prata i 60 minuter och som vanligt sitter jag här i sista sekunden och undrar om jag ens ska planera något. Jag har skrivit ner några stödord som jag troligen tappat bort innan jag ens kommer fram, men det blir säkert bra. Jag kan det här vi det här laget och jag kan min berättelse så jag orkar inte sitta och planera för när jag väl står där så levererar jag iallafall, det är iallafall ingen som klagat hittills.
Ska börja 10.15 och tänkte förut gud va skönt med sovmorgon men sen började jag räkna efter och insåg att jag måste vara där i tid vakna, och fixa mig.
Så får nog palla mig upp vid 8 iallafall, får väl sova i helgen i stället!
