Bipolär sjukdom typ 2

I dag är det fem månader utan självskadebeteende

I dag är det fem månader utan självskadebeteende. Jag skriver om det mesta på den här bloggen men jag har lite svårt för att skriva om just självskadebeteende. Till störst del för att jag vet hur det gick till när jag skadade mig själv för första gången. Jag hade läst om en tjej i en Frida tidning som gjorde det. Det stod tydligt i reportaget att det inte hjälpte henne. Men som 13 åring förstod jag inte bättre så jag var tvungen att testa. För tänk om det skulle hjälpa mig.

Media borde tänka på vilket budskap de förmedlar

Det är bra att media uppmärksammar psykisk ohälsa. Men i bland borde de tänka över lite extra vilket budskap de vill förmedla med texten och hur barn/ungdomar kan uppfatta det dom läser. Jag vill inte riskera att trigga någon. Därför har jag undvikit att prata om just självskadebeteende. Det är ett ämne som många tycker att det är jobbigt att prata om. Nu tycker jag att det är dags att ändra på det.

Längsta rekordet på 15 år

För i dag är det fem månader sedan jag skadade mig själv, det är det längst rekordet på många år. Mitt självskadebeteende ser inte alls ut som det gjorde när jag var 13-15 år. Det är inte alls lika stort men det finns kvar och i bland när livet känns allmänt jobbigt så halkar jag dit igen. Jag vet fortfarande att det inte hjälper men det har liksom blivit som en drog som är svår att ta sig ur.

Är det okej att skada sig för att man har en diagnos?

Jag upplever att synen på mitt självskadebeteende har ändrats under årens lopp. Som barn ville BUP få mig att sluta och mina föräldrar låste till alla vassa föremål. Men ju äldre jag blivit så känns det som att psykiatrin accepterar det mer och mer. Framförallt efter att jag fick min Bipolär diagnos. Nu pratar dom som att det hör till diagnosen. Självskadebeteende är vanligt när man har Bipolär sjukdom och då är det tydligen helt okej att försätta. Fast det är just ett beteende som man borde få hjälp att bli av med.

Ingen frågade hur hon mådde

För några år sedan var jag med en kompis som också har Bipolär sjukdom till akuten för att hon skulle sys i hop. Jag minns hur chockad jag blev när INGEN frågade hur hon mådde eller om hon ville prata med någon, när hon kommer dit med sin uppskurna arm. Nej, man sydde bara ihop henne och sen skickades hon hem igen, de var väl ingen idé att slösa bort en läkartid på henne för hon skulle ju troligen skära upp armen igen snart.
Hur sjukt är det inte?

Fick tjata för att få terapi

Jag fick tjata i två år för att få KBT-terapi för mitt självskadebeteende, för psykiatrin tyckte inte att det var nödvändigt men tydligen var de det eftersom det nu inte är lika stort längre. Jag har fått strategier för hur jag ska agera när känslan att skada sig dyker upp igen.

Fem månader utan självskadebeteende – kan jag så kan du!

Nu är det fem månader utan självskadebeteende jag är stolt över mig själv.
Kan jag, så kan du!

Joanna 15 år, svart och svår