Bipolär sjukdom typ 2

Vilken jävla pissdag

Vilken jävla pissdag jag har haft i dag. Allt som kan gå emot mig har fan gjort det. Jag börja dagen med att jobba 9-13. När jag sitter på jobbet får jag ett sms av mitt boendestöd. Hon hade insett att hon hade ett möte samma tid som vi skulle ses så hon undrade om vi  kunde ses tidigare. Jag svarade ja för vi har inte setts på fem veckor och det kändes inte som ett alternativ att skjuta fram det två veckor till. Istället fick jag planera om hela dagen. När jag skulle åka hem från jobbet så startade inte biljäveln men efter tag kommer den igång. Då ville jag inte åka hem och ställa bort den direkt så fick ta en tur. När jag kommer hem är det hela fem minuter tills mitt boendestöd kommer.

Sen lunch

När vi är klara så ställer jag mig och lagar en sen lunch, bättre sent än aldrig säger dom ju. Sen var det dags att åka till Elgiganten med min telefon som inte funkar som den ska. Jag tappade den i stengolvet i trappuppgången i torsdags. Då var det ju även snö så den hamnade i  en liten vattenpöl. Den har inga yttre skador men två dagar senare funkar inte mikrofonen. Bara om jag använder hörlurar. Jag tog fram min gamla mobil men inser att den gått sönder av att ligga i en låda i ett halv år. Hur fan går det till? Väl framme vid Elgiganten tycker dom först att det kan vara damm. Jag säger att vi testat att dammsuga den men att de inte funkar men de skickar hem mig.

Gav mig inte

När jag kommer ut genom dörren så känner jag nej fan de här är deras jobb de ska fan hjälpa mig. Så jag går in igen och ber dom testa att ringa med mobilen så de får höra själva. Då inser de att något är knas. Då har jag tydligen två val att skicka in den på vanlig lagning eller göra en drulle-anmälan eftersom jag har en försäkring. Jag frågar vad som är bäst och han säger att det är upp till mig. Hur fan i helvete ska jag veta hur man gör? När jag tycker att jag har köpt en mobiljävel för 7000 kr som är ”dammskadad” efter 6 månader så tycker han ”Ja de kan blir så beroende på hur man använder den”. ”Inte fan dammsuger jag med den iallafall”, ryter jag och han mumlar att jag ska ringa försäkringsbolaget.

Värre än polisförhör

Det är fan värre än polisförhör det här. Efter en timma var telefonen inlämnad och jag fick en lånetelefon. Nu tänkte jag åka hem men eftersom Carolina bor nära och jag inte hade hennes nummer så åkte jag dit, innan hon skulle efterlysa mig för att jag inte svarar. Det var tur att jag gjorde det för väl där insåg jag att lånetelefonen inte fungerade så fick åka tillbaka igen. Hade jag åkt hem så hade jag fått åka över hela stan igen. Kommer in för fjärde gången och de fixar telefonen sen fick jag åka hem och två timmar efter jag åkte kunde jag sätta mig ner i soffan.

Fuck life!

Nu kanske någon tänker men Joanna det här är livet, i bland jävlas det lite. Då är du troligen en så kallad ”normal” person dvs en person som inte har en NPF-diagnos. Jag vill att du ska tänka på hur det känns för dig när saker jävlas och du är på bristningsgränsen och sen dubblar du det med 50. Så är det ha en NPF-diagnos. Jag kämpar varje dag för att passa in i samhällets mall vilket tar enorm energi. Sådana här saker som tar energi från vem som helst, dom gör så jag bli helt slut. Just nu har jag huvudvärk så jag vill kräkas och jag skulle vilja lägga mig ner på golvet och gråta. All energi är slut och jag är nära ett meltdown. Egentligen skulle jag ha städat i eftermiddag men de går inte så nu ska jag ta ett bad och sen bädda ner mig i soffan med Bebbs.  I morgon har jag bara ett möte inbokat och tur är det för jag behöver återhämta mig efter det här äventyret. Fuck life!