5 år efter mitt semesterprat

Den 27 juli 2005 spelades mitt semesterprat på P4 Värmland. Den lokala versionen av Sommar i P1. Tidigare under våren hade det bandats hos P4 Värmland. Det  blev ett av de mest delade någonsin på sociala medier. Jag kunde knappt gå ut i Hagfors utan att bli stoppas av någon som ville krama mig eller som bara ville säga att jag är grym.

Mådde fruktansvärt dåligt

De kanske låter härligt att få uppmärksamhet och få höra att man är bra. Men för mig var det fruktansvärt jobbigt. För ingen visste sanningen. Jag satt i radio och sa att mitt liv var bra nu för det var det jag trodde när det spelades in. Fast egentligen har jag nog aldrig mått så dåligt som då. Någon vecka innan kom jag in på akuten i Karlstad i ambulans.

Min nionde överdos

Jag hade tagit min nionde överdos. Jag ville inte det var bara ett desperat rop på hjälp. Det resulterade i att psykiatrin äntligen tolv år för sent kom på att jag var bipolär. Jag fick rätt diagnos, rätt mediciner och livet tillbaka. I journalanteckningen från mitt första psykologbesök står det ”Jag vet inte om hon kommer överleva det här om hon inte får rätt vård nu.”

Höll fasaden uppe

Jag vet inte hur jag lyckades men jag höll fasaden uppe. Jag åkte och föreläste över hela Sverige. Jag var anställd på Samspelet. Jag hade praktik på NWT. Jag spelade in ett semesterprat. Utåt sett var allt perfekt men på insidan var det kaos. Jag var deprimerad, manisk, hade panik ångest, självmordsbenägen på en samma gång. En tickande bomb.

En fortsättning

Jag står för mitt semesterprat och allt jag sa i det. För det var så det var då. Men skulle jag få chansen så skulle jag göra en fortsättning. Hur var det egentligen? Hur blev det sen? Den riktiga resan tillbaka till livet. Priser och allt annat som hänt.  För livet blev ju bra tillslut, på riktigt. Kanske borde jag spela in en fortsättning själv och publicera den här på bloggen. Skulle du vilja höra fortsättningen? Har du inte hört mitt semesterprat så hittar du det här.

Firade 4 år på Klarälven

I går firade jag som sagt 4 år utan självskadebeteende. Jag och min kontaktperson bestämde oss för att fira det på ett lite annorlunda sätt. Jag har ju berättat förut att jag var lite sugen på att testa att paddla kajak. Vi var och kollade på dom förra veckan och ställde lite frågor. Efter att ha funderat lite så bestämde vi oss för att göra ett försök.

Första gången

Jag har paddlat en del kanot som barn men aldrig kajak. Vi yrade lite om vi skulle ha en varsin eller en dubbel men de vi pratade med rekommenderade varsin. Jag tyckte det var lite läskigt för det kändes tryggare att vara i samma men när vi kom dit fanns det inga dubbla så vi hade inget val.

Svårt att svänga

Det var lite svårt att svänga för de kändes som jag åkte åt ett håll hela tiden. Men bara vi fick köra ett tag så gick det bra. Vi paddlade nästan hela vägen ner till Löfbergs arena. Sen vände vi och åkte en liten bit innan vi stannade för att fika vid en liten strand. Firar man fyra år utan självskadebeteende så måste man göra det med stil.

Härlig tur

Precis när vi kom i land så började det att regna så vi hade turen på vår sida.Vi kom upp i 3,55 km och träningsvärken är ett faktum. Har dock tagit det lugnt med träningen denna vecka eftersom jag visste att det skulle bli ett härligt paddlingspass. Den blev en härlig tur och det här är nog inte den sista.