Två år bara försvan

Oj! Jag vet inte ens vart jag ska börja. Två år bara försvann och det har hänt så mycket sedan jag slutade uppdatera den här bloggen. Star hade precis dött väldigt hastigt. Så här i efterhand kan jag säga att jag nog var i ett av mina livs största kriser. Med betoning på kriser för jag var i en kris innan han dog så de blev en dubbel krisrekation som det står i min journal.

Tacksam

I dag är jag tacksam för allt som hände 2022. Ja inte att Star dog såklart men jag är tacksam över krisen som utspelade sig långt innan det. Den korta versionen är att den viktigaste personen i mitt liv valde att lämna mitt liv. I dag tycker jag inte att det är ett dugg konstigt men då förstod jag inte hur sjuk jag var.

Förstod inte hur sjuk jag var

Han orkade helt enkelt inte med mina dagliga hot om suicide. Mina vredesutbrott, humörsvängningar och allt drama jag skapade för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Min vardag bakom stängda dörrar som bara de närmaste visste om. Utåt sett visade jag upp en helt annan sida. Jag skämdes. Jag förstod nog inte hur sjuk jag var. Jag tror att ingen förstod det. Men hade han inte satt ner foten så hade nog gått åt helvete tillslut.

Ny diagnos

När han försvann så var jag tvungen att söka hjälp. Med hjälp av pappa kontaktades psykiatrin och den här gången lyssnade dom på oss. Efter två dagar hade jag en läkartid. Efter en vecka hade jag en samtalskontakt. Jag sa direkt att jag vet vad är för fel på mig. Precis som när jag kraschade sommaren 2015. Än en gång satt jag där i ett rum på öppenvården. Mer påläst än en läkare och sa: ”Jag tror att jag har en diagnos till.” Än en gång hade jag hittat förklaringen som läkarna inte hittat – Ementionell instabilitet personlighetssyndrom. Tidigare kallat borderline. Det var dock inte första gången jag tog upp den här diagnosen. För jag se redan vid 20 år ålder, att det här har jag. Men ingen lyssnade.

16 månaders väntan på vård

Resan mot rätt vård började där i stolen i maj 2022 och vi har precis kommit i mål. Det tog ett halvår att få träffa en psykolog. Hon satte diagnosen på en timmas samtal. Mer behövdes inte. Bad om att få DBT-terapi, för det hade jag också läst om. Sattes i kö till Centrum för Ementionell instabilitet. 16 månader efter läkarsamtalet i maj 2022 började jag min DBT-behandling. I dag går jag i terapi tre timmar i veckan och kommer göra det en lång tid framöver. Behandlingskontrakt är skrivet i ett halvår men jag tror att det här kommer ta år. Vi har ju lite trauman att jobba med också.

Det bästa jag gjort

Att börja med den här behandlingen är det bästa jag gjort. Det sjukaste är att vi märker så stor skillnad på bara några månader. Det kan såklart vara krävande att vara på terapi två gånger i veckan men jag väljer att verkligen försöka ta var på den här möjligheten. Jag vill verkligen hitta den bästa versionen av mig själv. Jag vill bli ”frisk” nu och hitta den bästa versionen av mig.

Fortsättning följer…

Om jag ska skriva om allt som hänt i mitt liv sedan 2022, så skulle det här bli en roman. Så vi får helt enkelt dela upp det lite. Så håll koll på kommande inlägg för få en bättre översikt över mina äventyr. Vi ses snart igen, den här gången ska det inte ta tvår år, jag lovar!

Bloggen lever igen

Det är 2024 och den här bloggen skulle ha fyllt kommer fylla 14 år i år. Lyssnar man på de stora social media experterna så säger de att bloggens tid är över. Men som ni vet så gillar jag att inte vara som normen. Så varför vara det den här gången?
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle skriva den här meningen men vafan vi kör!

36 årskris?

Jag är tillbaka! Ja ni läste rätt och nej det är inget dåligt aprilskämt. Dock kan det vara en 36 årskris, jag är inte riktigt säker. Haha. Som den journalist jag är så saknar jag att skriva långa texter, nio månader räckte tydligen. Men när man inte har några journalistjobb så får man hitta andra ställen att skriva på. Så ja vad hände? Jo blev med blogg igen! Vad knasigt!

Vi får se vad det blir

Jag kan dock inte lova hur länge det roliga kommer vara.
Det kan bli ett inlägg. Det kan bli tre års skrivande. Det är ingen som vet. En sak vet jag dock… Det kommer inte bli tio inlägg om dagen som det var i början. Men jag tänker att jag kommer skriva här när jag får lust helst enkelt. Den som lever få se!
Vad tycker ni då? Kul att jag är tillbaka? Eller ska jag lägger ner det här fort som fan?😉

6 år utan fysiskt självskadebeteende

Jag har sett fram emot att skriva att jag klarat sex år utan självskadebeteende. Men för några månader sedan insåg jag att så är inte fallet. Jag har ljugit för mig själv och psykiatrin, känt skam och skuld. Men det är slut med det nu. Så i stället skriver jag sex år utan fysiskt självskadebeteende och bara det är värt att fira. 🎂🎈

Det är komplext

Det här med självskadebeteende är komplext. Det är som ett missbruk och de kommer aldrig försvinna helt men man kan lära sig att leva med det. Jag hat lärt mig att hantera mitt fysiska självskadebeteende.

Jag är redo nu

Nu sex år senare är jag redo för att ta tag i mitt psykiska självskadebeteende. Allting måste få ha sin gång och jag ser fram emot att få rätt vård en gång för alla och hitta den bästa versionen av mig själv. Nästa år vill jag fira att jag är helt skadefri. ❤

I betalt samarbete med Stugknuten 

Ska du ha någon semester?

En av de vanligaste frågorna jag får just nu är… Har du någon semester? När har du den och vad ska du göra? Det känns som att hela Sverige är semester-galna efter det fina vädret vi haft.  Jag är ju egen företagare och vet ni vad det bästa med det är? Att jag är min egen chef och jag kan ta ledigt mer eller mindre när jag vill. 

Får hem en bebis

Jag tog två veckor ledigt i Hagfors runt midsommar. Eller ledigt och ledigt jobbade några timmar här och där. Sen får vi se hur resten av den här sommaren ser ut för jag kommer nämligen få hem en bebis om en vecka. Jag har inte hunnit bättre den för er men om en vecka så flyttar Stars halvsyster Riff hem till mig. <3 

Pandemin har öppnat upp mina ögon

Men någon lite tur någonstans blir det nog. Det skulle vara sjukt underbart att åka utomlands och få lite sol och bad. Men pandemin har öppnat upp mina ögon för att resa i Sverige. Nu åker jag ju runt en del i Sverige i mitt jobb som föreläsare. Men då är det så mycket annat som händer så man hinner inte se så mycket mer än föreläsningssalen haha. Jag skulle vilja åka runt mer i Sverige och vandra. Men det får nog vänta till nästa år på grund av mitt skadade knä. 

Svårt att hitta bra boende

Jag tycker att det svåraste med att resa är boendet. Det finns ju så mycket att välja på och man vill ju ha något så bra som möjligt men som även är prisvärt. Om ni skulle vilja uppleva ett jätteskönt boende men vill inte vara inne i stan så kan ni titta här efter fina stugor att hyra. På Stugknuten hittar du tusentals stugor, hus och lägenheter som du kan hyra direkt av ägarna – utan krångel. Perfekt för den som inte vill lägga massa tid på att leta efter boende. 

Vad har du för planer för i sommar? 
Har du något semestertips i Sverige?

Det värsta som kunde hända

I mitt senaste inlägg skrev jag om att jag hade fått en kris. Eller snarare en dubbelkris. I det här inlägget tänkte jag fortsätta berätta vad som hände. Den 27 maj hände det värsta som kunde hända. Finaste älskade Star fick somna in.

Fick ont i magen

Allt började med att Star två veckor innan fick ont i magen. Jag ringde veterinären och blev rekommenderad att testa skonkost en vecka. Vilket jag gjorde men det blev inte bättre. Så jag ringde igen och fick en tid.

Trodde att det var en infektioner

Den 27 maj åkte jag, pappa och Star till Karlstad och veterinären. Han var lite hängig men jag tänkte att det kanske var en infektion eller något. Ingen hade en tanke på att vi några timmar senare skulle åka hem utan katt. Bara ett dygn innan sprang han runt och lekte med sin favoritvippa i munnen.

Gick snabbt

Väl framme gick det snabbt. Hans infektionsvärden var skyhöga och veterinären sa direkt att de misstänkte att han hade en allvarlig, obotlig sjukdom. Så de ville göra röntgen och ultraljud. Där blev hennes misstanke bekräftad. Hela buken var full av vätska och allt tydde på att Star hade drabbats av FIP.

Finns ingen godkänd behandling

Det finns inge godkänd behandling av FIP i Sverige. Så enda alternativet var en ”svart” behandling som bara finns i Stockholm och Göteborg och kostar över 20 000 och de finns inga bevis på att den hjälper. Det skulle aldrig göra honom frisk, bara skjuta fram förloppet.

Fanns inga andra val

Så det fanns inga andra val än att låta Star få somna in. Han blev sjukare och sjukare på bara några timmar. Så det var det enda värdiga för han. I bland är livet sjukt orättvist och jag undra varför allt ska hända mig hela tiden. Men som en vän sa ”Joanna du fick det här livet för att du är nog stark att orka leva det”, så jag försöker tänka på.

Sex bra månader ihop

Tiden jag fick med Star var alldeles för kort. Men vi fick ändå sex bra månader ihop och dom kommer jag bära med mig. Nu står Stars urna hemma i bokhyllan bredvid Babys. Bara jag får tid så jag fixa att han får den rockstjärne urna som han förtjänar. ❤️

Något bra av det dåliga

De enda positiva med att Star dog var att vännen jag skrev om i förra inlägget kom tillbaka då. Så de blev en kris mindre i krisen. Jag ringde hen tre gånger utan svar sen ringde jag till hens telefonsvarare och skrek hysteriskt att jag inte skulle klara de här utan hen. Kan inte beskriva känslan när hens namn lyser på displayen några minuter senare för första gången på tre veckor.

Saknade är stor

Saknade och tomheten efter Star är stor. Allting gick så himla snabbt. Med Baby så fick vi ju fem extra månader så man ju förberedd på att tiden tickade ner. Med Star anande vi ingenting. Jag förstod att han var lite hängig men jag kunde inte ana att hela buken var full av vätska och att han var dödligt sjukt.

Har nog inte fattat än

Även om det gått en månad så har jag nog fortfarande inte förstått vad som egentligen har hänt. Hans matskål och kattlåda har stått kvar ända tills förra veckan. Inom kort ska hans namn få pryda min arm bredvid Babys. ❤️ Sov gott lilla Staren och tack för den tiden vi fick. Nu får du vara snäll mot din storasyster i himlen. Mamma älskar dig och saknar dig så det gör ont. ❤️