2021

Fyra år och åtta månader utan självskadebeteende

I går firande jag fyra år och åtta månader utan självskadebeteende. Det blev dock inte så mycket firande för det var fullt upp med annat. För i går var det dags att ha mitt livs första digitala föreläsning.

Började dagen på gymmet

Jag började dagen med att vakna upp med ångest. De är nackdelen med att ha mitt jobb. Jag kan inte skicka i väg en kollega när jag har en dålig dag. Jag måste leverera även om jag vill lägga mig och dra täcket över huvudet. Så jag drog till gymmet och försökt träna bort lite ångest.

Psykisk ohälsa syns inte alltid på utsidan

Bilden till vänster är tagen I går 16.00. Bilden till höger är tagen i går 15.30. Jag har valt att dela med mig av det här för jag vill visa att det inte alltid syns på utsidan hur man mår på insidan. Jag tror inte att någon av de 80 deltagarna tänkte tanken att jag hade en dålig dag.

Teknikstrul

Föreläsningen gick bra men fem minuter innan dog kameran. Jag vet inte många timmar jag övat med tekniken men precis när det är dags så lägger de av. Men jag tyckte att jag styrde upp det bra utan att jaga upp mig. Körde första halvan med datorns kamera sen fick jag i gång den riktiga till sista halvan. Jag är nöjd och jag tror att publiken också var det för har fått många komentarer efter år. Nu laddar vi om till nästa föreläsning och jobbar lite mer på tekniken.

Två år med Litium

I dag är det två år sedan jag och pappa satte oss i bilen och åkte till psykakuten. Mitt förhållande hade tagit slut efter sju år och livet kraschade lite. Det slutade med att jag blev inlagd för psykiatrisk slutenvård för första gången på 12 år.

Inte ett misslyckande

Vissa skulle nog se det som ett misslyckande att man behöver slutenvård efter så många år som ”frisk”. Men jag ser det som något positivt och en vinst att jag för första gången på över 15 år bad om hjälp i tid innan jag kraschade totalt.

Tacksam

Jag är mest tacksam för att de lyssnade på mitt önskemål och satte in Litium. För jag har fått livet tillbaka. Litium är magiskt och jag tror att många slutar för tidigt och inte ger det en ärlig chans. För det är ingen quickfix de kan nämligen ta upp till två år innan Litium får föll effekt. Det har nog nästan exakt tagit så lång tid för mig.

”Frisk” nu

Det de senaste halvåret som jag börjat känna mig stabil på riktigt. Jag har knappt ångest längre och jag blir inte lika arg som jag blivit förut. Både jag och psykiatrin ser mig som ”frisk” just nu. Det är så jävla skönt men också lite läskigt.

Vem är jag nu?

Jag har ju varit psykisk sjuk sedan jag var 12 år. Jag vet inget annat så vem är jag nu? Jag har fått påbörja en ny resa för att lära känna mig själv på nytt. Jag kan inte riktigt njuta av lugnet för jag går runt och väntar på att det snart ska säga pang och jag kraschar. För mitt liv har ju alltid varit så.

Kämpa på

Jag antar att det bara är att kämpa på, njuta av lugnet och ta saker när de kommer. Om de kommer. Tack Litium för att du kom in i mitt liv. Fast att du har gett mig hypotyreos så älskar jag dig!

Andra inlägg om Litium:

Insättning: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/19/valkommen-till-mitt-liv-litium/

Dag 3: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/20/dag-3-med-litium/

Dag 8: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/26/dag-8-med-litium/

Två månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/05/18/tva-manader-med-litium/

Fyra månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/23/fyra-manader-med-litium/

Litium är slut hos leverantören: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/05/litium-ar-slut-hos-leverantoren/

Vi höjer dosen:https://www.joannahalvardsson.se/2019/10/17/hej-depression/

Myshelg i Hagfors

I fredags packade jag in Baby i bilen och åkte till Hagfors. Det blev en lugn men mysig helg. Sedan Baby blev sjukare för en månad sedan så är hon mer skygg. Hon håller sig på sin kant och kommer vi för nära så drar hon. Jag tror att hon är livrädd för att vi ska åka tillbaka till de där dummisarna på djursjukhuset.

Extra mycket kärlek

Jag vill ge henne så mycket kärlek jag kan sista tiden. Det kan innebära att jag måste ligga på ett golv och klia henne på magen när hon ligger under en soffa. Haha det är ingen tvekan om vem som bestämmer i den här familjen. 🤣😻

Trygg i lejonet

Hon känner sig dock tryggare i lejonet så jag brukar lyfta upp det i soffan. Så jag slipper bryta ryggen haha. I går blev det totalt fem timmars gos i lejonet. Jag fick inte ens gå och kissa för hon höll fast min arm. Mammas gos för dig gör jag all. ❤

Vilodag

Alla dagens planer blev inställda fram till 17. Det var skönt för det har som sagt varit några intensiva veckor. Så det blev en chilldag i sängen med mitt favorit lejon.

Inte så bra på att vila

Jag är dock inte så bra på att vila. ”När det har lugnat ner sig lite så ska jag göra en affisch”, skrev jag till J…. Tre timmar senare sitter Joanna helt plötsligt och gör en affisch. Haha sex timmar vila var nog mycket för mig.

Webbutbildning

Vid 17.00 var det dags för utbildning i Teams. Jag får många föreläsningsförfrågningar nu så det är hög tid att ställa om till digitalt. Fortsätter de så här så har jag snart inte tid att ha ett ”vanligt” jobb. Vilket såklart är kul för de är ju de här jag vill göra. Men jag fortsätter att söka jobb på 25% så får vi se.

Träffa jobbcoach

Jag ska faktiskt träffa jobbcoachen i morgon. Vi får se om man har något spännande på G. Efter mötet ska jag till kuratorn. Sen åker jag och Bebbsan till Hagfors. Det ska bli skönt med helg eller visst ja… Jag gillar ju inte vila 🤣

Nästan som i verkligheten

I går fick jag testa på att nästan leva i verkligen en stund. Ja iallafall så som min verklighet ska se ut. Jag skulle fotas inför ett reportage och jag låtsas att jag stod på en scen och föreläste. Jag hoppas att det vanliga livet kommer tillbaka snart för jag saknar det.

Intensiva veckor

De senaste veckorna har varit intensiva. Det varit en del jobb med att förbereda digitala föreläsningar. De har varit utbildning i Teams och Zoom. Sen är de årsmötestider så det är extra många styrelsemöten. Men jag försöker ändå få in mina 3-4 gympass i veckan.

Testade nytt pass

I dag testade jag på ett nytt rörelsepass. Det är kul att testa nytt och jag tror att det är bra för kroppen när det smörjer lederna lite. Foten känns bättre nu men istället har jag ont i jumsken. Det ska vara något hela tiden.

Kämpar på

Bebbsan kämpar också på. Hon chillar mest och äter. Vilket hon alltid har gjort. Hon visar inga tecken på att hon tycker det dags att ge upp. I söndags satt hon innanför dörren när jag kom hem. Vilket var länge sedan sist. De tecknen på att hon fortfarande är någorlunda pigg gör mig glad. I lördags somnade hon i min famn. Bästa Bebbsan❤