Fyra år och tre månader utan självskadebeteende
Jag har gjort det igen! Jag stod och mataffären och skulle köpa bröd. Jag tar upp en limpa och säger ”Vad är det för datum?.” Jag kollar på min klocka och utbrister ”Jag har glömt igen!” Jag har glömt bort att jag klarat ännu en månad. Så nu firar vi fyra år och tre månader utan självskadebeteende en dag för sent.
Ett bra tecken men inte över
Det måste ju ändå vara att bra tecken att jag glömt bort och inte tänker på det. Men jag vill ändå poängera att det går väldigt mycket upp och ner. Jag brukar jämföra ett långt självskadebeteende med ett missbruk. Man kan lära sig att leva med det men det kommer aldrig försvinna. Vissa månader rullar det på av bara farten. Andra sitter jag med ett rakblad mot handleden och vill ge upp. Det är ingen rak och enkel resa och det kommer aldrig bli det. Att det är en bra dag i dag betyder inte att det är en bra dag i morgon.
Jobbdag
Vi åkte ju till Hagfors i går. Så i dag har jag varit i väg och gjort ett jobb åt appen. Det känns tråkigt att jobba på helger men eftersom jag jobbar på distans så får det bli så ibland. Men jag är effektiv så på 45 min var interjuven klar. Jag är ingen journalist som lägger massa tid på att kallprata. Haha kanske för att jag har Aspergers syndrom och tycker att kallprat är överskattat. Men också för att jag vet hur det känns att bli interjuvad och att jag oftast inte har massa tid att slösa bort efter intervjun.
Soffhäng
Efter jobbet tog jag en promenad på 6 km. Har ju en vilovecka från gymmet men det blir inte en vilovecka från promenader. Någon vecka får det ju vara. Nu blir det dock en chillkväll och soffhäng resten av kvällen. Funderar på att se alla säsonger av Gåsmamman för sjunde gånger i väntan på att nya avsnitt ska släppas. Är det rimligt eller borde jag skaffa ett liv? Haha.
No Comments