Ibland tänker jag på läkarna

Ville bara dö

Mellan 2006 och 2008 var jag inlagd för psykiatrisk slutenvård åtta gånger. Nätt och jämnt slapp jag undan tvångsvård. Jag hade psykoser och var helt utanför arbetsmarknaden. Fungerade inte i en vanlig vardag. Jag ville helt enkelt bara dö.

13 år utan slutenvård

I år firar jag 13 år utan slutenvård (förutom ett dygn 2019 när jag la in mig själv) Jag har hittat tillbaka till livet och jag har gått från att vara ett ”psykfall” till att bli något av en expert. Chefer på psykiatrin, kommuner, arbetsförmedlingen och försäkringskassan köper in mig för att de vill att jag ska hjälpa dom att bli bättre.

Ibland tänker jag på läkarna

Varje gång jag får ett sånt här uppdrag så tänker jag på läkarna jag mötte på slutenvården. Tex hen som skrev i journalen att jag var utvecklingsstörd bara för att jag inte svarade på tilltal. Dom som sa att jag aldrig skulle bli något.

Önskar att jag fick träffa dom

Jag önskar att jag fick träffa de där läkarna i dag. Då skulle jag fråga dom hur många prinsessor de fått pris av. Hur många gånger de blivit omnända i media senaste året. Om de har fått prata på samma seminarium som vår föredetta kulturminister på Almedalsveckan.

Kommer aldrig komma lika långt som mig

En sak är jag iallafall säker på. Oavsett hur långt de kommit i livet så kommer de aldrig att komma i närheten av min resa. 🙂