Jag måste lägga ner mitt företag
Den här jävla pandemin ställer till det för många företagare. Jag är en av dom. Min plan var att jag skulle hitta en anställning på 25%, köra mitt eget på 25% och va sjukpensionär på 50%.
Kontaktade arbetsförmedlingen
Min senaste anställning tog slut i oktober 2019 så jag kontaktade arbetsförmedlingen som man ska när man är arbetslös och söker jobb. De enda min nya handläggare hade att säga var ”Försök att få ett jobb genom dina sociala medier. Har du inte lyckas om ett år så ring så får jag väl göra mitt jobb då”…. Troligen med glimten i ögat men jag tycker inte att det var ett roligt uttalade.
Hjälp av psykiatrin
Min kurator såg hur mycket de påverkar mitt psyke att vara arbetslös. Så i juni började hon jaga arbetsförmedlingen för att vi skulle kunna ha ett flerpartsmöte och prata om vilket stöd jag har rätt till. Sex månader senare hade inte min handläggare lyckats boka in ett möte så vi skickade psykiatrichefen efter henne.
Finns inte med i systemet
Då återuppstod helt plötsligt människan och sa att jag skulle få det som heter stöd och matchning. Hon skulle ta ett beslut och jag skulle få en tid. Två veckor senare hade inget hänt så jag försökte kontakta henne. Hon är okontaktbar men hennes kollega svarar att jag inte finns med i systemet.
Kollega nummer två
Sen ringer kollega nummer två och säger att jag tyvärr inte kan få stöd för att jag har en enskild firma och att jag måste lägga ner mitt företag för att få hjälp. Ett företag som dom hetsade mig till att starta för fem år sedan. Ett företag som går bra men inte ljus nu pga rådande omständigheter.
Förstår inte
Jag förstår att de har regler. Jag kan dock inte förstå att det ska behöva ta ett år, tre handläggare och ett samtal från en psykchef för att de ska ge rätt information då de inte kan deras egna regler. Är det så här de ska gå till på en myndighet?
När Joanna blir förbannad
Men när Joanna blir förbannad så kommer hennes jävla anamma fram. Så på ett dygn har jag, fast jag är sjuk… Fixat en arbetsintervju, ett bloggsammarbete och ett frilansjobb. Dessutom har jag sökt bidrag. Kanske borde bråka med myndigheter oftare haha 😅😉
Tänker inte ge upp!
Jag tänker inte ge upp och slänga fem år åt helvete bara för att jag inte passar in i samhällets mall. De är sjukt att en myndighet har regler som straffar mig för att jag har tagit mig tillbaka till arbetsmarknaden. Borde dom inte vara glada att jag gått från 10 år med psykvård och noll arbetsförmåga till komma tillbaka på 50%? I de här fallet hade jag tjänat på att inte ha gjort det.
Kämpar på
Jag kommer ge mitt företag sen sista chans. Jag kommer kämpa på med att leta jobb och jag hoppas att Corna lugnar ner sig snart. Jag hoppas på att hitta en arbetsgivare som förstår mina förmågor.
3 Comments
Alexander Forselius
30 januari, 2021 at 14:48Hej!
Vad intressant att du berättar detta, jag var i exakt samma sits som dig för ett halvår sedan, de kickade mig direkt när de såg att jag hade firma.
Varför är allt så svart och vitt i dagens samhälle? Jag sa att jag kunde driva på deltid och söka på deltid men det får man inte.
Jill Rogheden
3 februari, 2021 at 11:54Hej!
Jag känner med dig och är i samma sits som du, återigen. Jag var inskriven på arbetsförmedlingen i 3,5 år utan någon hjälp över huvud taget. Men nu har jag flyttat till en annan region och funderar på att ge arbetsförmedlingen en ny chans. Min arbetsterapeut föreslog att vi tillsammans kunde träffa någon arbetsterapeut på AF så att hen kunde berätta vad de kan hjälpa till med. Bra idé tyckte jag, då behöver jag inte skriva in mig på AF i onödan. Men nej, nu har jag fått besked om att jag först måste vara inskriven innan jag kan få ett möte. Jag vet inte om jag orkar gå igenom allt en gång till… Om du vill läsa om min förra vända på AF har jag skrivit ett blogginlägg om det: https://ettannatsattatttanka.wordpress.com/2017/06/22/att-falla-mellan-stolarna-bedomning-av-arbetsformagan/
Mitt liv börjar likna mitt liv - JAG ÄR INTE DUM I HUVUDET!
25 februari, 2021 at 19:55[…] Arbetsförmedlingen kom fram till att jag kunde få 25% stöd trots att jag har företag. Jag har börjat träffa en jobbcoach och det känns skönt att det äntligen händer något. […]