Yearly Archives

2020

Vardag

Min viktresa vecka 33

Posted on 13 augusti, 2020

Min viktresa vecka 33

Jag vill börja det här inlägget med att be om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera här. Det händer inte så mycket spännande just nu och jag har noll inspiration men jag lovar att försöka bli bättre. Här kommer iallafall resultatet för min viktresa vecka 33. Vågen visar +1,2 kg för att det är den där veckan i månader då typ alla kvinnor går upp i vikt. Väldigt orättvist tycker jag! Men det är väl bara att kämpa på. Brukar tänka på det som min gamla chef Åsa sagt ”Joanna man kan inte gå på 1,2 kg fett på ett dygn. Det är omöjligt!”

En dag i Mariebergsskogen

Jag säger att det inte händer så mycket men i går blev det en heldag i Mariebergsskogen med kusinbarn Nathalie. Hon ville vara själv med sin Joanna och självklart ska man då få vara det. De ett besök på Naturum, kolla på djuren, leka i lekparkerna och minigolf. Som avslutning blev de mat från McDonalds och titta på film. Helt väldigt bra dag!

 

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa

7 dagar utan ångest

Posted on 6 augusti, 2020

ångest

7 dagar utan ångest

Sju dagar utan ångest.
En vecka.
Jag minns inte ens när det hände sist.
Om det någonsin har hänt.
Iallafall inte på 20 år.

Bra flow

Jag är inne i ett sjukt bra flow nu.
Allt bara flyter på.
Jag tränar bra, äter bra och sover bra.
Allt är allmänt bra.

Läskigt

Det är dock lite läskigt för jag är trots allt bipolär.
Jag går runt och väntar på att det ska säga pang.
Att sju dagars ångest ska komma på en och samma gång.

Försöker njuta

Jag försöker njuta av stunden för när man är bipolär så vet man aldrig hur länge det varar.
Fem minuter, fem dagar, fem månader eller fem år?
Men just nu är det bra 🙂

Kost och träning

Min viktresa vecka 32

Posted on 5 augusti, 2020

Min viktresa vecka 32

Min viktresa vecka 32

Jag hade bestämt mig för att försöka vara hård med maten denna vecka. Det kändes som en enkel plan för att jag skulle vara i Karlstad hela helgen. Då kan jag bestämma själv vad jag ska äta och blir inte frestad av andra. Men i söndags kom jag på att jag skulle åka till Hagfors iallafall och stannade till tisdag. Jag lyckades dock hålla maten trots förändringen så jag är nöjd med veckans resultat. Vågen visar -0,6 kg och det är väldigt skönt med ett minus.

Min viktresa vecka 32

Januari 2020 – Slutet av juli 2020.

– 17 cm runt magen

Jag har en förmåga att fokusera på siffrorna på vågen och just nu går de jävligt segt. För även om jag väger nästan samma som jag gjorde i januari så har jag tappat 17 cm från magen. Jag har gått från att träna typ tio gånger på tio år till att gå till gymmet 2-4 gånger i vevkan och motionerar på annat sätt vid sidan av det. Det är en stor resa men jag har svårt att se helheten som alla andra ser. Före och efter bilder är bra för då ser man själv vad som faktiskt hänt.

Träningen rullar på

Träningen rullar som sagt på. Är chockad över att kroppen inte börjat protestera än. Man får väl passa på att njuta av stunden. Nu ska jag försöka att fokusera på maten och får den att funka en vecka till. Utmaningen denna vecka blir lördag för då ska jag ha planeringsdag med Autism och Aspergerföreningen i Värmland. Det bästa med Viktväktarna är att man kan spara fyra points per dag i max en vecka om man vet att man ska göra något speciellt. Så det försöker jag göra nu. Jag har en plan och nu gäller det bara att hålla den.

Kost och träning

Min viktresa vecka 31

Posted on 30 juli, 2020

Min viktresa vecka 31

Det blev ännu en vecka med plus på vågen. Jag får det verkligen inte att funka med maten. Direkt jag kommer till Hagfors så flippar det. Alldeles för många frestelser. Den här veckan blev de kebab, glasscafé, en chokladkaka, ett paket Ballerina och massa annat skit. Min kompis sa i går ”Åk inte till Hagfors på två månader så kommer du nå målvikt.” Haha det kanske är så.

Vidgar mina vyer

Träningar forsätter iallafall att rulla på. I går var jag och min kontaktperson på ett nytt gym. Kedjan jag tränar hos har snart fem gym i Karlstad. Jag vill gå på ett yogapass som är på två gym jag inte brukar vara på. De passar inte tidsmässigt så att hon kan bli med och de är döläskigt att gå dit själv. Så vi åker till gymmen och känner in lokalerna och försöker vidja mina vyer. Kanske vågar jag att ta mig dit själv snart.

11,44 km vid Brattforsheden

I dag åkte jag och Eva till Brattforshedens naturreservat mellan Molkom och Filipstad och gick 11,44 km. Har inte varit där sedan jag gick på Molkomsfolkhögskoga för tio år sedan. Det är väldigt fint där. Skogen är bra underskattad ändå. Den här helgen ska jag stanna i Karlstad och jag ska verkligen försöka hålla maten hela veckan. Önska mig lycka till! Här kommer iallafall några bilder från i dag.



Vardag

5 år efter mitt semesterprat

Posted on 27 juli, 2020

semesterprat

5 år efter mitt semesterprat

Den 27 juli 2005 spelades mitt semesterprat på P4 Värmland. Den lokala versionen av Sommar i P1. Tidigare under våren hade det bandats hos P4 Värmland. Det  blev ett av de mest delade någonsin på sociala medier. Jag kunde knappt gå ut i Hagfors utan att bli stoppas av någon som ville krama mig eller som bara ville säga att jag är grym.

Mådde fruktansvärt dåligt

De kanske låter härligt att få uppmärksamhet och få höra att man är bra. Men för mig var det fruktansvärt jobbigt. För ingen visste sanningen. Jag satt i radio och sa att mitt liv var bra nu för det var det jag trodde när det spelades in. Fast egentligen har jag nog aldrig mått så dåligt som då. Någon vecka innan kom jag in på akuten i Karlstad i ambulans.

Min nionde överdos

Jag hade tagit min nionde överdos. Jag ville inte det var bara ett desperat rop på hjälp. Det resulterade i att psykiatrin äntligen tolv år för sent kom på att jag var bipolär. Jag fick rätt diagnos, rätt mediciner och livet tillbaka. I journalanteckningen från mitt första psykologbesök står det ”Jag vet inte om hon kommer överleva det här om hon inte får rätt vård nu.”

Höll fasaden uppe

Jag vet inte hur jag lyckades men jag höll fasaden uppe. Jag åkte och föreläste över hela Sverige. Jag var anställd på Samspelet. Jag hade praktik på NWT. Jag spelade in ett semesterprat. Utåt sett var allt perfekt men på insidan var det kaos. Jag var deprimerad, manisk, hade panik ångest, självmordsbenägen på en samma gång. En tickande bomb.

En fortsättning

Jag står för mitt semesterprat och allt jag sa i det. För det var så det var då. Men skulle jag få chansen så skulle jag göra en fortsättning. Hur var det egentligen? Hur blev det sen? Den riktiga resan tillbaka till livet. Priser och allt annat som hänt.  För livet blev ju bra tillslut, på riktigt. Kanske borde jag spela in en fortsättning själv och publicera den här på bloggen. Skulle du vilja höra fortsättningen? Har du inte hört mitt semesterprat så hittar du det här.