5 år efter mitt semesterprat

5 år efter mitt semesterprat

Den 27 juli 2005 spelades mitt semesterprat på P4 Värmland. Den lokala versionen av Sommar i P1. Tidigare under våren hade det bandats hos P4 Värmland. Det  blev ett av de mest delade någonsin på sociala medier. Jag kunde knappt gå ut i Hagfors utan att bli stoppas av någon som ville krama mig eller som bara ville säga att jag är grym.

Mådde fruktansvärt dåligt

De kanske låter härligt att få uppmärksamhet och få höra att man är bra. Men för mig var det fruktansvärt jobbigt. För ingen visste sanningen. Jag satt i radio och sa att mitt liv var bra nu för det var det jag trodde när det spelades in. Fast egentligen har jag nog aldrig mått så dåligt som då. Någon vecka innan kom jag in på akuten i Karlstad i ambulans.

Min nionde överdos

Jag hade tagit min nionde överdos. Jag ville inte det var bara ett desperat rop på hjälp. Det resulterade i att psykiatrin äntligen tolv år för sent kom på att jag var bipolär. Jag fick rätt diagnos, rätt mediciner och livet tillbaka. I journalanteckningen från mitt första psykologbesök står det ”Jag vet inte om hon kommer överleva det här om hon inte får rätt vård nu.”

Höll fasaden uppe

Jag vet inte hur jag lyckades men jag höll fasaden uppe. Jag åkte och föreläste över hela Sverige. Jag var anställd på Samspelet. Jag hade praktik på NWT. Jag spelade in ett semesterprat. Utåt sett var allt perfekt men på insidan var det kaos. Jag var deprimerad, manisk, hade panik ångest, självmordsbenägen på en samma gång. En tickande bomb.

En fortsättning

Jag står för mitt semesterprat och allt jag sa i det. För det var så det var då. Men skulle jag få chansen så skulle jag göra en fortsättning. Hur var det egentligen? Hur blev det sen? Den riktiga resan tillbaka till livet. Priser och allt annat som hänt.  För livet blev ju bra tillslut, på riktigt. Kanske borde jag spela in en fortsättning själv och publicera den här på bloggen. Skulle du vilja höra fortsättningen? Har du inte hört mitt semesterprat så hittar du det här.