Foto: Samhall
1 år har gått
Jag ligger på ett hotellrum i Stockholm för i morgon ska jag föreläsa här. För nästan exakt ett år sedan bodde jag på de här hotellet. Jag och Carolina checkade in den där måndagen i november med galaoutfits och ett glatt humör. Några timmar senare fick jag ta emot ett pris från en prinsessa och kunde titulera mig som Årets eldsjäl.
Foto: Samhall
Jag tror att jag har förstått vad som hänt nu
Nu nästan ett år senare så tror jag att jag har förstått vad som egentligen hände den där kvällen. Hur stort det egentligen är men där och då förstod jag inte det. Det hände så jävla mycket saker på en och samma gång och det var så himla mycket känslor. Hela Vasateatern stod upp och jublade åt mig, den där tjejen som ingen ville prata med för några år sedan.
De var bara en sak jag var nervös för innan jag fick priset och det var att jag inte visste hur man hälsar på en prinsessa. Haha tar man i hand? Niger man? Eller kramas man? Ingen visste! Tydligen kramas man;)
Foto: Samhall
Trodde inte att det var sant
Jag var först uppe på scenen och fick priset sen fick jag gå ner och sätta mig en stund innan jag skulle upp på scenen igen och få konfettiregn. När jag satte mig ner så skyndade jag mig att ta ett kort på priset och smsade till pappa. Han fattade inte vad jag skickade så han börja skriva till Carolina och undra vad som hände. Haha va trodde han liksom? Att jag gått och köpt ett fejkpris och ristat in mitt namn i det bara för att lura honom? Alla var i chock.
Den här bilden fick han
Ett mindre kaos
Efteråt var det ett mindre kaos. Direkt galan var slut så haffa TT mig för att göra ett reportage. Innan jag hade kommit hem hade jag blivit kontaktad av fem olika tidningar. När jag kom ut och skulle mingla så ville såklart alla komma fram och säga gratis så jag kramades mer än att mingla. Det var förstås fantastiskt men konstigt på samma gång.
Foto: Samhall
Det känns sjukt
När jag stod där på scenen med Peter Jidhe och Prinsessan Sofia så fråga Peter hur det kändes. Jag svarade att det känns konstigt. Han undrade såklart vad jag menade och det var de enda ordet jag hittade. För det kändes konstigt men på ett bra sätt. Jag var den där lilla tjejen från Hagfors som ingen ville umgås med och nu står jag här och får ett pris från en prinsessa. Det är sjukt! Vid nyår var jag även med i Året med kungafamiljen på SVT. Det var ännu sjukare! Vem får ens vara med i Kungafamiljens TV-program liksom?
Sveriges viktigaste pris.
Men jag tror att det är först nu som jag faktiskt har förstått vad som egentligen hände den där novemberkvällen på Vasa Teatern. Att jag har vunnit Sveriges viktigaste pris. Förutom att det här är en bekräftelse på hur viktigt det jag gör är så är det också en drivkraft att fortsätta. Som jag sa på scenen i Karlstad när jag vann det regionala priset: ”Det här ger mig energi att orka tjata lite till. För att få alla att förstå att en diagnos inte behöver vara ett hinder om man får rätt stöd och hjälp”. Jag kan inte göra något åt det jag varit med om men genom att berätta min historia så kan jag göra så ingen behöver vara med om samma sak.
Här kan du se prisutdelningen:
