Yearly Archives

2019

Vardag

Trauma hos veterinären

Trauma hos veterinären

I tisdags var det dags för Bebbsan att åka till veterinären och ta blodprov för att se hur njurarna mår. Hon har stått på njurfoder i ca sex månader nu. Det blev inget roligt besök för Baby var med om ett trauma under sitt senaste besök. Under sina 10 år i livet så har det aldrig varit några problem. Hon har inte ens reagerat när de tagit blodprov men nu var de kaos. De fick sätta på henne tratt och brotta ner henne i en handduk samtidigt som hon skrek.

Livrädd

Det är jävligt tråkigt att det blivit så här och jag anser att det är Solstadens fel. Sist hon var där så skulle de ta ett sterilt urinprov så de drog i väg med henne och jag fick inte bli med. Sen försökte de köra in en nål i magen på henne utan bedövning. Det gick inte så bra så de slutade med att de fick göra om allt och ge lugnande. Denna traumatiska händelse har gjort att hon blivit livrädd.

FUCK YOU!

Jag har alltid varit nöjd med vården vi fått på Solstadens smådjursklinik men nu vet jag inte riktigt vad de håller på med. De första veterinären sa när hon kom in inför dörren, utan att ens ha undersökt henne var ”Ja inte har hon gått ner i vikt iallafall”.  Efter det skulle hon undersöka tänderna men Baby ville inte samarbete så då strunta hon i det och tyckte ”Hon kan ju inte ha ont i tänderna med tanke på hur mycket hon äter. ” Jag hade lust att leta reda på henne efter vägningen och säga FUCK YOU! För vågen visade -0,3 kg på ett halvår. Det är mycket för att vara en katt. De är väl klart att hon ser stor ut om hon burrar ut all päls för att hon är livrädd. Nu väntar vi på att de ska ringa med provsvaren, håll tummarna för att de är bra!

Vardag

Ljusmanifestation med Suicide Zero

Ingen bra start

Jag började gårdagen med att vakna upp med hemska magsmärtor. Jag bestämde mig för att ta smärtstillande och skjuta fram larmet två timmar. Jag somnade om och vaknade upp vid tio och kände mig piggare och redo för att ta mig till jobbet. Jag är så glad att jag har möjligheten att göra så här när jag inte mår bra. I dag blev det 1,5 timma för lite men de tar jag igen i morgon när jag jobbar hemifrån.

Ljusmanifestation med Suicide Zero

Efter jobbet åkte jag hem och hämtade upp Baby och åkte till veterinären. Det äventyret kommer ni dock få läsa om i ett annat inlägg. Vi åkte hem och myste lite i soffan innan det var dags att bege sig in till stan. Jag, Carolina och grannen skulle nämligen på ljusmanifestationen som Suicide Zero anordnade. Efteråt blev det fika hos RFSL där det blev intressanta samtal om bland annat att vara trans och ha psykisk ohälsa. En viktig kväll om ett viktigt ämne.

Psykisk ohälsa

Marie förlorade båda sina föräldrar i självmord

Suicidepreventiva dagen

I dag den 10 september är det Internationella suicidepreventiva dagen. Syftet med dagen är att öka kunskapen om suicide och minska antalet självmord. Därför återpublicerar jag detta inlägg som Marie skrev på min blogg för två sedan, för frågan är lika viktig i dag. Visst ni att i Sverige är det 30 personer i veckan som avslutar sitt liv? Det är sjuka siffror och det måste vi ändra på!
I kväll klockan 19-20 håller Suicide Zero en ljusmanifestation på Soltorget i Karlstad. Alla är välkomna!


självmord

Fotograf Øyvind Lund

Förlorade båda föräldrarna i självmord

Juli 1993. Samtalet till jobbet på McDonalds i Stockholm som kom att förändra mitt liv. Min mamma Kerstin hade försökt ta sitt liv. Min mamma. Sjuksköterskan, skolssköterskan, distriktssköterskan, medicinsk ansvarig sjuksköterskan, enhetschefen. Hon överlevde och jag fick svar på alla mina frågor. Livet gick vidare. Oktober 1997. Min mamma tar sitt liv. Hon orkade inte mer, handlingskraften kom före livskraften. Tunga år följde för min pappa. Försäljaren, fixaren, travfantasten, jägaren. 2006 orkade han inte heller mer. Bipolär och tjocktarmscancer. Två generösa och kärleksfulla människor lämnade världen alldeles för tidigt.

Min skyldighet att sprida kunskap

Jag har alltid varit öppen med mina föräldrars sjukdom och död. Om jag vetat det jag vet idag hade jag troligen kunnat förhindra mina föräldrars död. Men jag känner ingen skuld. Det är viktigt. Jag känner däremot att det är min förbannade skyldighet att sprida kunskap.

När jag föreläser börjar jag alltid med:
Jag föreläser av tre anledningar, 1- kunskap räddar liv, 2- jag vägrar skämmas för mina föräldrars sjukdom och död, 3- jag är inget offer- man kan leva ett gott liv trots min historia.

Nu kan jag göra något bra av min erfarenhet

2014 kom jag i kontakt med Suicide Zero och då kände jag- Äntligen! Nu kan jag försöka göra något bra av min erfarenhet. Genom mitt engagemang i Suicide Zero känns mina föräldrars död lite mindre meningslös.

Psykologiskt olycksfall ett bättre ord för självmord

Självmord, suicid och psykologiska olycksfall. Tre ord för samma definitiva lösning på ett tillfälligt problem. Personligen tycker jag psykologiska olycksfall är det bästa ordet. Det är ett olycksfall- det är inget val att inte orka leva. Man väljer inte sin sjukdom. Vi behöver förändra synen på psykisk ohälsa. Vi behöver ta bort skam och skuld. Vi behöver visa varandra mer omsorg och medmänsklighet. Det är inte bara en fråga för vården. Det är en fråga för alla. Vi kan alla göra skillnad. Vi kan alla räcka ut en hand, lyssna, inge hopp, hjälpa vidare.

Nollvision

Nollvision självmord. Nollvision trafikdöd. Två nollvisioner med olika resultat. Den ena fick både resurser och en ansvarig myndighet, den andra fick det inte. Resultatet är slående- nu är det dags att göra om och göra rätt. Det har börjat med att Folkhälsomyndigheten numer har ansvaret och att det avsätts mer medel men det är en lång väg kvar. Vi kan lära mycket av hur man arbetat med Nollvision trafikdöd men det behövs resurser.

Våga fråga. Våga lyssna. Våga vara medmänniska.
suicidezero.se kan du lära dig mer om hur vi alla kan vara med och bidra till att rädda liv.

Marie Niljung, volontär Suicide Zero

…………………………………………………………………………………………
Har du också en historia du vill dela med dig av på min blogg?
Maila den då till info@joannhalvardsson.se

Vardag

Inspelning med SVT Värmland

Inspelning med SVT Värmland

Jag brukar hata måndagar för jag brukar vara trött och vill inte gå upp men nu är det andra måndagen på rad som jag är peppad. Det blev en timmas sovmorgon i dag sen blev det en promenad in till stan. Där skulle jag nämligen spela in ett inslag på med SVT Värmland. Jag har ju gjort TV förut men jag måste påstå att radio är enklare för då är det ingen som ser hur du ser ut. En gång kom jag inspringande på P4 iklädd mjukiskläder och med håret på sne haha.

Nya tröjan

På TV måste man ju synas även om man har en finne i pannan och håret är så långt så det knappt går att fixa. Satta på mig den nya tröjan på Lager 157. Världen blir bättre när den är gul. Inspelningen gick iallafall bra och jag fick beröm för at jag satte det utan omtagning. Som de ser ut i nuläget så sänds det nästa måndag. Jag återkommer när jag vet mer exakt för man vet aldrig vad som händer när det gäller media.

Vardag

Marknad, shopping och 15 års kalas

Marknad i Filipstad

Mamma och pappa har varit här i helgen. I går tog vi en till Filipstad för marknad. De regnande nästan hela tiden så det var tur att jag köpte en regnjacka förra helgen för den kom till användning. Det blev godis och en mössa med hem. En mössa med fuskpäls, sånt är viktigt nu för tiden när jag dejtar en vegetarian. Jag har aldrig tänkt på sådan förut men nu försöker jag iallafall.

Shopping

De blev lite mer shopping på vägen hem. Först stannade vi vid Välsviken. På Lager 157 köpte jag en gul stickad tröja, en träningsväska och en mössa till. Man kan aldrig få för många mössor haha. Sen gick jag vidare till XXL där jag köpte ett par skor för 1500 kronor. De är exakt samma skor som jag traskat runt i under ett år nu men de börjar blir slitna. De hade en kampanj när köpte dom förra året så då kosta de 899 så jag blev snål. Men fan jag har trasiga fötter, jag älskar de här skorna och jag har gått över en miljon steg i dom under de här året så jag slog till.

Piffa till livet med lite färg

Efter besöket på Välsviken åkte vi vidare in till stan. Även där blev det shopping. Det blev med en tröja och en body för New Yorker. Jag hata den här tiden på året, det är grått och tråkigt. Så det är tur att man kan piffa upp livet med lite färg. Jag är som ni kanske märkt besatt av färgen gul just nu. På bilden nedan så ser ni mig med bodyn som för övrigt var på rean.

Mer shopping

Shoppingen tog dock inte slut vid New yorker haha. Vi åkte vidare till Rusta och det blev en ny vardagsrumsmatta med hem. Jag gillar den gamla men den är så jävla skitig så får försöka tvätta den i sjön vid sommarstugan till sommaren. Sen tröttnar jag snabbt på saker och gillar att variera. Den här mattan för 599 kronor passade bra till soffan.

15 års kalas

I dag har vi varit i väg till Säffle och firat mitt kusinbarn Nadia som fyllde 15 års i fredags. Vi blev bjudna på smörgåstårta och cupcakes. Det är dock en sak jag inte riktigt förstår…. Hur kan hon redan vara 15 år? Det var ju nyss som jag själv var det. Det blev iallafall ett härligt slut på den här helgen. Nu ska jag bädda ner mig i soffan och chilla och ladda upp för en fullspäckad vecka.

Fråga inte om mina points

Ni får dock inte fråga hur det gått med mina points den här veckan haha. Jag har ätit pizza, godis, chips, smörgåstårta och cupcackes. Det är tur att jag köpt nya skor för kommande vecka ska jag promenera som en tok. Visst ja… Jag har glömt berätta en sak för er. Att jag har urinvägsinfektion igen och går på antibiotika och har oroväckande ont vid njuren men de har vi ju inte tid men för som sagt väntar en fullspäckad vecka.