Vila i frid Skalman

Drömmen om ett djur

I dag fick vi ta ett tråkigt beslut. Vi fick låta Skalman somna in. Sköldis och Skalman kom in i mitt liv när jag var 12 år. Jag önskade mig ett djur som de flesta barn i min ålder. Problemet var att min pappa har allvarlig astma och tål inte pälsdjur. I samma veva hade mamma en arbetskompis som hade två Sköldpaddor som hon ville bli av med. Så Sköldis och Skalman flyttade hem till mig. De hade haft flera ägare innan så vi vet inte exakt ålder på dem men vi tror att de är 31 år gamla.

Vila i frid Skalman

För ett år sedan gick Sköldis bort och Skalman blev ensam kvar. Sedan dess har han inte varit sig likt. Han ligger mest och glor in i en vägg och går aldrig upp på landdelen längre, något dom gjorde ofta innan Sköldis dog. De är ju svårt att avgöra om en Sköldpadda är deprimerad men vi tror att han är det. Veterinären höll med då han hade magrat mycket. Så i dag tog vi det svåra beslutet att det bästa för honom är att somna in. Tack Skalman för de 21 år vi haft tillsammans. Nu kan du Sköldis simma ihop igen. Vila i frid<3