3 år och 3 månader utan självskadebeteende

3 år och 3 månader utan självskadebeteende

Att vara självskadefri efter ett långt självskadebeende går lite upp och ner. Under tyngre perioder ligger de där i bakhuvudet och gnager hela tiden. Jag vet att det inte hjälper men jag vill ändå göra det. Sen finns det perioder då livet bara flyter på och man glömmer bort att man ens har ett självskadebeteende.  Just nu är jag i en tyngre period men efter att de satte in Litium förra veckan så känns det bättre. Så bra att jag glömde bort vad det var för dag i dag, de måste va ett bra tecken.

Sovmorgon

Jag började den här morgonen med sovmorgon sen åkte jag i väg och gjorde ett fotojobb. Jag skulle till sjukhuset på sjukgymnastik efteråt. Dock blev jag klar alldeles för snabbt så jag åkte till sjukhuset och parkera bilen sen tog jag en promenad och samlade mina steg. Det blåste storm och jag tyckte att den var en bra idé att gå runt hela sjukhuset.

Träning i varma bassängen

Efter min lilla promenad var det gött att hoppa i den varma bassängen. Eftersom det var första gången  (på tre år) så gick vi igenom programmet i dag och kollade vilka övningar som ska funka. De är fokus på armbåge, axel, nacka och en fot. För det är det som är mina största problemområden. Men vi fokuserar egentligen på hela kroppen eftersom jag har dålig hållning och är väldigt överrörlig. Än så länge känns det bra men vi får se hur det känns i morgon.

Lugn kväll

Nu blir det en lugn kväll i soffan med Bebbsan för att ladda upp för morgondagen. I morgon ska jag föreläsa på Socialpsykiatridagen. Har som vanligt inte kommit på vad jag ska säga men de brukar ju gå bra. Haha det är överskattat att planera jag är trots allt ett proffs;) Baby är för övrigt väldigt trött i dag för hon var uppe och höll på att riva lägenheten klockan 03 i natt. Dom som sa att katter är enklare än barn vet inte vad de pratar om.