Från Örebro till ambulans till akuten

Från Örebro till ambulans till akuten

Efter jobbet i går så åkte jag till Örebro för att träffa D. De var första gången vi sågs på flera veckor. De blev en av de bästa dagarna någonsin och jag mådde så jävla bra. Då hade jag dock ingen aning om hur dagen skulle avslutas. Att mitt liv gör snabba kast är ingen nyhet. Men jag hade inte tänkt gå från nykär i Örebro till ambulanstur till akuten.

Smärtor from hell

Som jag skrivit tidigare så har jag haft magsmärtor i två veckor som jag trott varit njursten och urinvägsinfektion. Jag har behandlat mig själv med antibiotikan jag fått för att ta vid behov och jag har klarat smärtan med alvedon och diklofenak. Vi hade haft en lugn dag och legat i soffan och kollat på film så jag hade nog inte känt efter ordentligt hur magen kändes. Men ju närmare Karlstad jag kom hur ondare fick jag. Jag ringer pappa när jag är hemma och påväg upp för trappan, då gravidandas jag och kan knappt prata.

Spasmofen

Jag tar mig in och tar en spasmofen  och ringer och förvarnar Carolina att jag har ont och eventuellt kommer behöva skjuts till akuten. Jag lägger mig i badet och det känns lite bättre så ringer och säger att det är lugnt. Kommer upp ur badet och de hugger till så inihelvete. Ringer henne igen och säger att hon måste komma hit. Sen kommer den värsta smärtan jag någonsin upplevt så jag ringer henne igen och säger att hon måste ringa ambulans åt mig för att jag inte kan prata. Det känns som jag ska svimma så jag försöker ta mig till ytterdörren och öppnar den och tänker att svimmar jag nu så kommer de iallafall in.

Ambulans till akuten

Telefonen ringer och det är kvinna som säger att hon ringer från SOS. ”Jag hör att du är väldigt smärtpåverkat och vi har skickat en ambulans med blåljus då du äter en medicin som kan ge tarmvred. Jag finns här hos dig under tiden”, säger hon. Det gick troligtvis fem minuter men kändes som 25 minuter så öppnar Carolina dörren. Någon minut senare kom ambulansen.
När dom kom avtog smärtan lite och jag tog mig ner till ambulansen själv men direkt på sjukhuset kom en ny smärtintevall.

Morfin

Carolina var tvungen att åka efter någon timma och jag fick ligga kvar själv och tjata om smärtstillande. Jag förstår att de måste prioritera och att jag måste undersökas innan de ger mig smärtstillande så vi inte tar bort symtomen. Men jag är en återfallsförbrukare och jag haft njurstens en miljon gånger snart. Så varför kan inte bara läkaren komma in i två min, klämma lite på mig och sen ge mig smärtstillande. Då slipper jag ligga där och ta en plats och ha ont för den delen och dom får ett problem mindre.

Ingen röntgen i natt

För det var exakt det som hände typ tre timmar senare. Läkaren undersökte mig i två min och sa att det troligen är njursten och ordinerade mig morfin. De valde att inte göra en röntgen en natt för att jag redan är röntgad hundra gånger och de kommer stråla sönder mig. Därför ville de vänta två veckor och göra en då för att slippa göra två. Jag är splittrad kring detta för jag vill ju såklart inte bli sönderstrålad men är det så att det inte är njursten utan tarmarna trots allt, så missar vi ju det.

Tre sprutor senare

Efter tre morfinsprutor var jag nog smärtfri för att ta en taxi hem vid klockan 04. I dag har jag sovit bort halva dagen. Har än så länge klarat mig på alvedon och diklofenak men får mer och mer ont så är nog snart dags för morfin igen. Bästa Baby ligger nära och tar hand om mig. Jag kände mig så jävla elak mot henne i går. Först var hon själv i tio timmar när jag var i Örebro och sen kommer jag hem i bara en timma innan jag måste åka i väg med ambulans. Men hon är en duktig tjej älskade Bebbsan.