Äta lunch med politiker och kaos

Äta lunch med politiker

I gårdagen började med att krascha. D skulle ha kommit men blev sjuk och jag krascha. Fick rycka upp mig och dra i vägen för jag hade nämligen ett lunchmöte inbokat och inte vilket möte som helst. I går åt jag nämligen lunch med politiker och vi pratade om att ha autism och gå på gymnasiet. Nu är de 12 år sedan jag slutade gymnasiet men jag möte många genom mina föreläsningar som berättar om sina erfarenheter av skolan.

Att ha autism och gå i gymnasiet

Jag tycker iallafall att det är roligt att politikerna är intresserade av ämnet. Med på mötet fanns kommunalråd Linda Larsson (S), Sofia Magnusson (S), Andreas Pettersson (S), Lena Pettersson från Autism och Asperger föreningen, en tjej som går i gymnasiet och har egen erfarenhet+ hennes mamma. Jag hopppas att fler partier tar efter. Min historia känns lite mindre meningslös om jag kan hjälpa andra genom att berätta om den.

Krasch nummer två

När jag kom hem var det dags för dagens andra krasch, för då ringer min kontaktperson och säger att hon är sjuk och att vi inte kan åka på Backyard Babies i Arvika på lördag. Något jag längtat efter i flera månader. Jag är inte arg på henne hon kan inte rå för att hon blev sjuk. Men jag är arg för att systemet inte funkar. Jag har diagnoser som gör att jag har rätt till att få stöd genom LSS och ska jag då bli straffad? De måste ju finnas en plan B, för jag har ju rätt till de här stödet. Efter mycket om och men så löste vi de hela med att Henrik kommer och åker med mig till Arvika. När kommunen inte kan styra upp saker så får man styra upp de själv. Synd bara att jag ska behöva lägga massa energi på att krascha.

De förstår inte

Varje gång det blir en sådan här situation så blir de lika chockade. De fattar liksom inte vad som händer när jag blir upprörd. De ser den där Joanna som åker runt och föreläser över hela Sverige. Hon som sitter på mötena på kontoret och pratar och är social. De är som att de glömmer bort varför jag har de här stödet eftersom de aldrig är med när jag kraschar. Jag skulle vilja göra en dokumentär om mitt liv. Dokumentera allt som händer i en månad för att de ska förstå på riktigt. Visa att mina diagnoser inte försvinner även om allt verkar funka för stunden. Jag kände att jag var så jävla irriterad så drog till gymet för att göra av med lite negativ energi. Tack för för träningen Karlstad kommun, kanske ska skicka kvittot på gymkortet till er.