Fyra månader med Litium
Tiden går fort när man har roligt. Förra veckan blev de fyra månader med Litium. Det känns så ofattbart att jag var i så dåligt skick för fyra månader sedan när jag mår så jävla bra nu. Jag känner fortfarande det där lugnet jag skrev om i senaste uppdateringen. Jag kan riktigt beskriva känslan men den är sjukt skönt. Men det känns också lite läskigt.
Van att må dåligt
Jag är van att inte må bra så det känns lite läskigt att må bra. Det är som att man går runt och väntar på att det ska säga pang för jag är så van att det alltid är så. Jag säger att Litium har gett mig livet tillbaka och att medicinen har hjälpt mig så mycket men frågar ni min samtalskontakt och Ludde så säger båda två ”Joanna det är inte bara medicinen det är också du som utvecklats och växt”. Jag vågar inte riktigt tro på dom än men de kanske har rätt. Här nedan kommer i alla fall en uppdatering på vad som har hänt de här fyra månaderna.
Skillnaden:
Jag ältar inte längre.
Jag har alltid haft en förmåga att älta saker i onödigt. Tänkt om de blir så här eller så här eller så här. Eller beter sig hen så här för att jag sa så här eller så här eller så här….. osv…. Det tar sjukt mycket energi i onödan och det känns skönt att kunna släppa saker.
Känner mig inte stressad.
Förut var jag väldigt stressad och ville göra klart saker direkt. 90% av alla matcher Ludde kört under 9 år har blivit utlagda på hans hemsida innan han ens kommit in i duschen. Jag har uppdaterat hans hemsida från IKEA, på konferens, i Vietnam, i Skottland och på akuten. Nu kan det ta en vecka innan jag uppdaterar för mitt eget går först. När jag och Zandra var i Skottland så kollade jag mailen två gånger på sex dagar. Jag är annars världsmästare på att svara på mail och kollar den typ 20 gånger per dag. Samma sak är det gäller mina speedwaybilder förut satt jag hela natten efter matchen och redigerade för de skulle vara ut på morgonen nästa dag. Nu har jag inte ens redigerat klart bilderna från SM-kvalet som kördes för över en månad sedan. Jag kan helt plötsligt släppa saker och orkar de inte vänta nej då får de väl ta någon annans bilder då.
Är inte lika arg.
Jag är inte lika arg längre. I mars var jag en tickande bomb och fräste åt allt. Jag är fortfarande en person med mycket temperament men jag fräser inte lika mycket längre.
Mindre ångest.
Ångesten är nästan som bortblåst. Jag kan nog räkna gångerna jag haft ångest sedan mars på en hand. Vilket också betyder att jag knappt tagit några lugnande sedan dess.
Biverkningar.
Enda biverkningar jag har fått är ökad törst och att jag blir varmare/svettas mer. Det är dock biverkningar jag kan köpa så länge som jag får må bra.
Andra inlägg om Litium:
Insättning: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/19/valkommen-till-mitt-liv-litium/
Dag 3: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/20/dag-3-med-litium/
Dag 8: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/26/dag-8-med-litium/
Två månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/05/18/tva-manader-med-litium/
Litium är slut hos leverantören: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/05/litium-ar-slut-hos-leverantoren/
1 Comment
Therese
25 september, 2019 at 10:06Äter oxå lithium men lithiumkarbonat då magen spårade ut med de vanliga. Jag vet ärligt inte hut bra jag mår med lithiumet. Troligen skulle allt vara värre utan. Äter så mkt piller för min bipoläritet att jag troligen ruttnar inombords. Blir glad för din skull men önskade jag hade mer effekt mot oro och ångesten. Det är och energin är lika med noll eftersom det tar all kraft. Självkänsla och självförtroende är lika med noll. Jag som var stark. Hade många bollar i luften och fixade allt fixar snart inget. Jag är less å trött på min psykiska ohälsa. Hur ska man lyckas bemästra oron å ångest. Tankar. Försökt med allt tycker jag. Förtvivlad.