Jag är rädd för att må bra

Jag är rädd för att må bra

Den senaste veckan har det hänt något väldigt underligt. Okej det är ganska inte så underligt men med tanke på hur mitt liv sett ut senaste halvåret/året så är det underligt i min värld. Nu ska jag berätta för er vad det är som har hänt. Jag har klarat NIO DAGAR UTAN ÅNGEST!!! Herregud va händer egentligen?

Delade känslor

Jag får lite delade känslor. Självklart är det ju skönt att må bra men samtidigt känns det lite läskigt. Jag är rädd för att må bra. Jag har trots allt bipolär sjukdom och jag kan inte riktigt slappna av, för när det har varit bra länge så går jag och väntar på att det ska säga pang och att jag kraschar. För det är så mitt liv ser ut.

Vara lagomt glad

Sen är det här med att vara lagomt glad. Blir jag för glad så är jag också rädd att jag är på väg in i en hympoman. Nu har jag klarat nio dagar som stabil. Inga tecken på hypomani. Någon kanske tänker ”Men du går ju som en idiot är du säker på att du inte är hypoman?” Jag går för att jag vill gå. För att det är skönt att gå. Inte för att jag är rastlös och måste. Jävligt underlig känsla.

Ingen hjälp med vätskan

I morse var jag uppe innan tuppen för jag hade en tid på Vårdcentralen 08.00 för att kolla upp vätskan jag drar på mig. Han tyckte att det syntes men var så lite så det inte är någon fara, så vätskedrivande fick jag inte. Jag ska ha stödstrumpor, fortsätta motionera och dricka mindre. Urologen sa till mig att dricka 3-5 liter om dagen för att minska risken för njursten. Den här läkaren undrade om de var dumma i huvudet och sa att jag inte skulle dricka mer än 3 liter om dagen för annars kan jag bli vattenförgiftad. Kanske är det så urologen jobbar- Gör så jag dör så vi slipper mina njurstenar. Skämt och sido jag är lite besviken för att jag inte fick vätskedrivande för det är inte skönt när det känns som jag inte får plats i min egen hud.

Vidare till psykiatrin

Efter mötet på vårdcentralen åkte jag vidare till psykiatrin för att träffa min samtalskontakt. ”Tanten” imponerar mer och mer på mig. Vet ni vad? Hon vet vem Dregen är! Hon kan vara den coolaste ”tant” jag någonsin träffat;) Träffade även psykolog A i korridoren igen. Det känns som han vakar över mig men det känns tryggt. Det kanske är så fågelmammor gör när de slängt ut sina fågelungar ur boet;)