Yearly Archives

2018

Kost och träning Vardag

Resultat vecka 41 med Viktväktarna

Resultat vecka 41 med Viktväktarna

Resultat vecka 41 med Viktväktarna

Jag har varit bitter i några veckor för att viktresan inte går som jag vill pga all vätska jag drar på mig av medicinerna. Förra veckan palla jag mig dock dit och vägde mig. Då bestämde jag mig för att köra stenhårt den här veckan och det har jag gjort och det gav resultat. Mitt resultat vecka 41 med Viktväktarna blev -1,3 kg. Yay!

Finns hopp om en kram

Mitt mål är ju att vara på målvikt 65 kg den 30/11 då Dregen kommer till stan. Ni kanske minns att jag inte får krama honom om jag inte klarar det haha. (Mitt eget påhitt) Förra veckan trodde jag inte att det skulle gå men nu finns det ju faktisk hopp. Jag behöver tappa 0,46 kg i veckan de närmsta fem veckorna men det låter ju ändå rimligt. Dock ska vi tillägga att de här veckorna innehåller en gala och två konferensdagar. Så jag måste vara stenhård om jag ska klara det här.

Fördelen med ångest

Det finns dock en fördel med att må sämre och ha ångest. Det är att jag går mycket mer än vanligt. 58706 steg blev det denna vecka och det är mycket för mig med tanke på min skadade fot. Jag känner att jag kan gå bort en del ångest så det blev mycket gående denna vecka. Funderar faktiskt på att köpa ett gymkort, trodde aldrig att jag skulle säga den meningen. Men de kanske vore bra under vintern eftersom jag får ont av kylan. Får suga lite på den.

Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

56 tabletter i veckan

56 tabletter i veckan

Medicinera eller inte medicinera?

När jag föreläser så får jag ofta frågor om mediciner. Jag träffar personer som har Bipolär sjukdom som valt att medicinera och säger att det bästa dom gjort. Jag möter också personer som valt att inte medicinera och som säger att det är det bästa dom gjort. Vi är alla olika och jag tror att vi själva måste hitta vad som är rätt för oss.

Enkelt val

För mig är valet enkelt. Jag testade nämligen att vara utan bipolär medicinen i 2 år. Detta då jag åt Seroquel för psykos och vi hade ingen aning om att den också hjälpe mot min bipolaritet, för den hade missat i 12 år. Två år gick ganska bra tills jag kom in i ambulans. Ni kan läsa om det äventyret här. Så här i efterhand ser jag hur det sakta men säkert gått rakt ner mot helvetet. Jag fattar inte ens hur jag klarade två år. Därför är valet enkelt, jag tänker inte ta den risken igen. Jag tänker inte leka med mitt liv.

56 tabletter i veckan

När man som jag har flera kroniska sjukdomar så blir det en del mediciner. Jag står på ganska hög dos Bipolär medicin i dagsläget och när jag räknade efter så blir det sammanlagt 56 tabletter i veckan+ en spruta. I bland får jag frågan om hur jag kan ge mig kropp så mycket gifter men jag har inte så många val.

Biologiskt läkemedel

Sedan sju år tillbaka så står jag på biologiskt läkemedel mot min reumatiska sjukdom. Att börja ta Benepali kan vara det bästa jag gjort. Jag behöver inte längre krya upp ur sängen på morgonen och försöka ta mig in i duschen för att duscha i kokhett vatten för att försöka få i gång min kropp. Jag är långt från smärtfri men jag lever inte med lika mycket smärta och stelhet som innan.

Medicinera IBS

Sedan fyra år tillbaka står jag på Saroten mot IBS. Det kan också vara en av de bästa sakerna jag gjort. Jag behöver inte vara på akuten lika ofta som innan. Jag är fortfarande där alldeles för ofta men några gånger mindre än innan. Saroten är från början en antidepressiv medicin men som också kan användas för smärtbehandling. Är man Bipolär ska man undvika antidepressiva för de kan göra så man blir manisk men med låg dos funkar det för mig.

Klarar mig inte utan dom

Det blir som sagt en hel hög med mediciner men i dag känner jag att jag inte skulle klara mig utan dom. Om det ser ut i framtiden är det ingen som vet kanske kan vissa sänkas under perioder. Den som lever får se.

Hur ser du på det här med mediciner?
Har du valt att medicinera? 
Varför eller varför inte?
Berätta gärna!

Vardag

Att leka fotomodell är min nya grej

Sovmorgon

Hej kompisar! Hoppas att ni haft en bra dag för det har jag. Jag började den här dagen med sovmorgon. Hade klockan ställd på 9.30 men vaknade en timma tidigare och var pigg så jag klev upp. Jag gillar när man får vakna utvilad och kan göra sig i ordning i lugn och ro innan man drar i gång dagen.

Att leka fotomodell är min nya grej

Vid 11.00 åkte jag till Karlstad träningspraktik för att få veckans behandling och göra en plan för Åsas sociala medier. Sen åkte jag hem och gjorde mig klar för vid 14.30 var det dags för nästa äventyr. Att leka fotomodell är min nya grej haha. I dag blev jag fotograferad för ett kommande projekt. Jag kan inte berätta så mycket mer just nu men det kommer bli en sjuktbra och viktig grej. Nu ska jag dock gå och ta ett bad och sen lägga mig i soffan och bara chilla resten av kvällen. Det tar på krafterna att leka fotomodell;)

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Hur många gånger ska man behöva be psykiatrin om hjälp innan de gör något?

Hur många gånger ska man behöva be psykiatrin om hjälp innan de gör något?

Mår sämre

För lite mer än en månad sedan skrev jag ett inägg om att jag inte mått så bra den här hösten. Jag hade då telefonkontakt med min läkare och vi valde att höja medicinen. Läkaren sa att det viktigt att jag får en riktig tid hos honom v.42 eller v.44 då han finns på plats. Han sa att han skulle skriva in det i journalen med att det var bra att jag ringer och påminner dom.

Hur många gånger ska man behöva be psykiatrin om hjälp?

Nu är vi inne på vecka 43 och jag har fortfarande inte fått en tid fast jag nu ringt för tredje gången och tjatat och sagt att jag inte mår bra och behöver en tid. ”Jag ser att du ska ha en tid men du har inte fått någon”, tycker sköterskan… Jo tack jag har märkt det.. Hur många gånger ska man behöva be psykiatrin om hjälp innan dom tar det på allvar?

Måste jag krascha totalt?

Jag förstår att de har väntetid och att det är många som behöver hjälp. Men man tycker att de borde skynda på en tid när läkaren skrivit att jag behöver en och jag vid flertalet gånger ringer och ber om hjälp. Ska jag behöva krascha totalt för att få hjälp? Som sommaren 2015 när jag kom in i ambulans och de frågade varför jag inte bad om hjälp. Då hade jag bett om hjälp tio gånger men inte fått någon.

Jag klarar mig

Jag klarar mig för i morgon kommer jag skicka min pitbull efter dom, även känd som pappa. Stefan Halvardsson kommer berätta för dom vad han tycker och tänker och honom bråkar man inte med. I värsta fall åker jag till psykakuten och vägrar går därifrån innan jag får hjälp. Men jag tänker på alla andra som inte är lika bra på att tjata som jag är. Dom som inte har en arg pappa att skicka efter dom när man inte orkar tjata mer.