Vilken konstig dag!
Shit vilken konstig dag det blev i dag. Jag vaknade i morse och kände mig som vanligt och åkte till jobbet. När jag kom dit så fick jag jätteont i magen och det svartade framför ögonen på mig och jag höll på att svimma. Min chef fick skjutsa hem mig tillslut. La mig i soffan och somnade och vaknade upp två timmar senare och var som vanligt i gen. Kanske försöker min kropp säga att det räcker nu. Tur att jag har föreläsningssemester tills januari nu.
Äntligen fick jag träffa läkaren på psyk
Jag är ändå glad att jag piggnade till för i dag hade jag ett viktigt ärende, äntligen fick jag träffa läkaren på psyk. Som jag skrivit tidigare så har jag ringt tre gånger+ pappa tre gånger och sagt att det inte går mer. Ändå tyckte dom att jag skulle klara mig en månad till. Jag kan ärligt säga att jag trodde att det skulle sluta med psykakuten men det kanske är bra att jag haft så mycket att göra den här månaden så jag inte haft tid att tänka på hur jag egentligen mår.
Ett bra samtal
Vi kom fram till att jag är en i bland fas. Jag svänger snabbt men Seroquel (700 mg) gör ändå det den ska för jag svänger under kontroll. Jag är varken hypoman på riktigt eller i en djup depression men det svänger och jag är splittrad och har många tankar i huvudet. Så vi kom fram till att jag ska få träffa en psykolog igen. Hur lång tid jag får vänta på det är oklart men han uppmana mig att ringa och tjaja. Tur att både jag och pappa är bra på det;)
Ändrar mediciner
Vi väljer också att göra en medicinförändring. Jag äter som sagt Seroquel 700 mg till kvällen, det är depottabletter och är långtidsverkande. Dock är det oftast på kvällen som jag mår dåligt så vi ska testa att sätta in korttidsverkande Quapetin. (Som är det aktiva ämnet i Seroquel) Tanken är att jag ska ta tablett (25 mg) kl 13.00 och två tabletter kl 15.00 och att de ska ge mig extra skydd på kvällen. Funkar detta ska jag sänka Seroquel till 600 mg om några veckor. Funkar inte detta så har vi en plan B med en annan medicin.
Dosetten är min bästa vän
Just nu tar jag väldigt mycket mediciner och vid flera olika klockslag. Det är lätt att det blir kaos och att man glömmer därför är dosetten och mobillarm mina bästa vänner just nu. Medicinkaos är inte bra!
Tar det på allvar
Jag tycker att min läkare är riktigt bra. Han tar mig på allvar och jag känner delaktig i vården. Han är proffs men jag är proffs på min kropp och jag får vara med och tycka och tänka. Nu kommer han tyvärr försvinna ett tag men kommer förhoppningsvis tillbaka i mars. Håll tummarna för det.
2 Comments
ellenlundis
26 november, 2018 at 17:44Så skönt att det löste sig för dej 🙂
And ers- En följare
1 december, 2018 at 18:18Bra att du får hjälp, har en bra läkare och är delaktig i din vårdplan.
Själv har jag det inte lika bra. Får ingen psykolog eller coach. Har 4(!!) diagnoser men får inte vård på min mottagning..
Borde det inte vara vård efter behov?
Men där har de tydligen satt mig i ett team (NPF) som inte verkar ingå i verksamheten eftersom man inte behandlar där.
Får vänta flera månader på läkare fast jag ringt flera gånger och påmint. Har försökt kontakta verksamhetschefen. Har ringt patientnämnden men de kan väl inte göra något som vanligt.
Blir lätt desperat när jag behöver ett läkarintyg till FK för att söka sjukersättning.
Sen har jag ingen fast vårdkontakt. Troligtvis får jag kanske bara träffa läkaren en gång. Beroende på att han är där en dag för att hjälpa till pga personalbrist. Vad gör jag liksom om intyget inte är tillräckligt bra så att FK inte godkänner ansökan? Blir en oro över detta…